Search results for

"resa och restaurang "

Den första november börjar Kaliforniska vinveckan. Det innebär att i man under hela november månad kommer lyfta viner från Kalifornien i 250 restauranger i 8 länder. Du som vill veta mer om konceptet och vilka krogar som hänger på hittar mer information här.

Du som vill ha sköna tips på vilka viner du kan hälla i glaset här hemma hittar fina tips längst ner i den länkade artikeln. Den publicerades i oktober förra året efter den bygger på den magiska resan som jag och några vinskribenter gjorde i maj 2019.

0 comment
0 FacebookPinterestEmail

Detta är en av de artiklar jag skrivit och fått publicerat i tidningen Restaurangvärlden. Den handlar om fenomenet Nose to Tail eller tryne till knorr – det vill säga det smarta och hållbara i att ta vara på hela djuret som slaktas.

Det finns de som säger att ”Nose to Tail” eller ”Tryne till knorr” som vi kallar det i Sverige, är en ny trend. Men det stämmer inte för den här tanken går tillbaka till gamla traditioner och ett smartare sätt att använda våra resurser. Förr i tiden var det en självklarhet att ta hand om djurens alla delar från nos till svans. Efter en tid då det mest konsumerades filé så återupptäcker vi smakrika och intressanta styckningsdetaljer som kind, hals och märg. Det är inte bara våra smaklökar som får en härlig resa för ju fler styckningsdetaljer på djuret som vi väljer att använda ju bättre är det för miljön.

Den här nygamla trenden är Benny Granqvist , som arbetar som styckmästare på Scan i Linköping, nöjd med. Han började i branschen för 38 år sedan och har på nära håll följt utvecklingen. Han talar med stor passion om sitt yrke men även om det företag han arbetar på och han hävdar stolt att det svenska köttet håller mycket god kvalitet. –”Svenska köttproducenter är noga med djurens miljö”. Han fortsätter… –”Scan, där jag arbetar är helt införstådda med att det här hör ihop. De förstår att om vi vill leverera den höga kvalitet som vi vill så måste vi tänka på hela alla delar i kedjan”. Scan strävar efter att komma under de riktvärden för frakttider som stipuleras enligt lag. Benny berättar att företaget arbetar med 15000 gårdar och ett antal lego-slakterier från Kiruna till Höganäs, för att djuren skall få så kort frakttid som möjligt. Dessutom ligger man på ett så kallat levande lager och det är något Benny pratar sig varmt för. –”Inget kött styckas och fryses, utan köttet på de djur som slaktas är redan sålt”.

På de utbildningar och föreläsningar han håller märker Benny att konsumenterna blivit mer kunniga, att de ifrågasätter saker och inte nöjer sig med kött utav dålig kvalitet. Det tror han beror på att intresset för matlagning och jakt blivit större. De mest trendkänsliga kockarna kan också ha ett finger med i spelet. En av de som var tidigt ute är den brittiske kocken Fergus Henderson och hans fru Margot Henderson. På mitten av 90-talet startade de restaurangen St John i London. Där serverar man fortfarande inälvsmat, nos, rostad benmärg och gästerna jublar. I Sverige har kocken Johan Jureskog gått i bräschen för att servera kött med god kvalitet i både fine-dining och streetfood. Även Mikael Einarsson tidigare kökschef på Djuret och Omakase köttslöjd vurmar för animaliskt protein av god kvalitet och vi konsumenter hoppas så klart att fler anammar denna hållbara och goda trend. På bilden ser du en av mina favoritdetaljer lägget, du hittar så klart några smarriga recept här på min sida där jag använder lite olika styckningsdelar av lamm.



Prova vettja!

0 comment
0 FacebookPinterestEmail

För cirka 25 år sedan så fanns det ungefär 50 olika ölsorter på Systembolaget, de flesta gjorda av stora bryggerier utan någon större personlighet. På restaurangerna var det lika illa och en stor stark var det vanligaste som serverades. Men nu har marknaden formligen exploderat och det puttrar och bryggs över allt. Varje stad med självaktning har minst ett eget bryggeri och ölen har tagit tillbaka sin status både som läcker måltids-dricka samt innovativ törstsläckare. Du hittar numer ett gigantiskt utbud med god kvalitet på bolagets hyllor och mängder av specialiserade ölbarer. (denna artikel är också publicerad i tidningen Vin&Bar)

Många av Sveriges ölproducenter har kikat utanför gränserna för inspiration, och producerar massor av olika härliga varianter från hela världen. För den expansiva utvecklingen sker nästan över allt. Efter förra sommarens bokprojekt då jag författade ”Den stora smakresan” som handlar om Bryggmästare Rikard Bengtsson resa på jakt efter inspiration till nya ölsorter har jag blivit mer och mer biten av de bryggda, skummande dryckerna. Därför blev jag glad när jag fick möjligheten att åka tillsammans med några av Storbritanniens främsta öl-journalister på en resa till Skottland. Vi skulle hälsa på hos producenten Innis&Gunn som har en innovativ ölproduktion på ekfat av olika slag.

Enligt Dougal Gun Sharp ägare och grundare av företaget finns det ungefär 140 bryggerier i Skottland. Några få är enorma multinationella företag medan andra är riktigt små och har en produktion på bara en halv tunna var ungefär. –”Resten är som vi, menar han. Medelstora företag som brygger både återkommande ölsorter men även en hel del i begränsade upplagor som kanske aldrig återkommer på marknaden. När jag pratar med Dougal så märker jag att han har en känsla för smak, doft och kombinationer som påminner mig om sagans Willy Wonka. Ögonen glittrar och han ser alldeles glad ut när han pratar om skillnaden mellan olika träslag och vad de kan tillföra ölen. Mörk- och ljus choklad, olika sirapssorter, torkat gräs som blir hö, klöver som ibland doftar som smör, kokos, kaffe och kola. Det är dofter och smaker som kommer ifrån de olika träslagen berättar han. Och så sniffar han på en Innis&Gun Blood Red sky, som har haft kontakt med romtunnor från Appeltons romdestilleri. Därför hittar man dofter som torkade bananchips, skummad cappucino och ölen har en dessutom en vacker gyllenbrun färg.

För att få ytterligare insikt i processen med ektunnor besökte vi Speyside Cooperage i Speyside där man producerar och reparerar ektunnor från både sprit- och vinindustrin. Miljön är bullrig, rökig men hantverkarna arbetar med stolthet och sätter sin signatur på de färdiga tunnorna på samma sätt som en konstnär märker sin tavla. Efter en stund i tunnbinderiet var det dags att åka vidare till en väldigt speciell whiskyproducent. Destilleriet ligger på Ballindalloch som är ett slott vars verksamhet grundas i jordbruk och boskap. Men för att dra mer nytta av det korn man odlar så bestämde man i början av 2000-talet att börja göra whisky. Den första destillerade spriten kom härifrån 2014. Det är få destillerier som börjar från grunden med bara whisky. Enligt reglerna så måste spriten lagras i minst 8 år innan den får buteljeras och säljas. Så denna unika Single Estate whisky kommer alltså ut på marknaden om cirka 3 år. Det är en lång tid att vänta på dryck och för att eventuellt få tillbaka de investerade pengarna.

Det gemensamma nämnarna mellan Ballindochs whisky och ölen hos Innis&Gunns är korn och ek. Men jag noterar att även den höga ambitionsnivån och stoltheten över den produkt man gör syns tydligt i de båda företagen. Skillnaden är att i ölproduktion är puckarna är lite kortare, så man får smaka det härliga resultatet av sin ansträngning lite fortare. Och smaka det fick jag, det kanske inte är helt oväntat att min favoritmåltid på den här resan var desserten. Den bestod av puffad smördeg, jordgubbssorbet samt färska, friska jordgubbar och en kräm på bourbonvanilj. Den serverades tillsammans med Innis&Guns vanishing point 02, en imperial stout som vilat på bourbonfat i 365 dagar, tro mig den kombinationen kommer jag att minnas länge!

Innan vi fick en väldigt annorlunda situation i världen så kunde man också smaka på härliga kombinationer i den pop-up restaurang som Innis&Gun startat upp tillsammans med Temporärt x Brag. Bakom konceptet står inredningsstudion Temporärt och den prisbelönte kocken Martin Brag som utmanar det vanliga sättet att äta. Varje konceptmiddag går under ett specifikt tema och kommunicerar Skottlands mångsidighet och Innis & Gunns smakpalett. Som gäst bjuds man på en kulinarisk resa genom Skottlands kust, högland samt Edinburgh city och middagarnas specifika tema tolkas genom inredning och design.

Foto: Gary Murison and Rupert Ponsonby och Anette Rosvall


0 comment
0 FacebookPinterestEmail

När jag besökte Tallin en helg i höstas fick jag upp ögonen för detta vårt sjungande mat- och dryckesglada grannland. Estonia eller Estland… blev ett eget rike 1918 innan dess har både Svenskar, Danskar, Tyskar och Ryssar regerat och styrt. Men den vackra, musikaliska och oblodiga frigörelsen som i folkmun kallas den Sjungande Baltiska revolutionen ledde till att landet 1991 återigen blev självständigt. Nu är vårt grannland i öster en ung nation med framåtanda som ändå lutar sig på och är stolta över sin kultur samt gamla traditioner och seder.

Man presenterar sitt land som en plats där självständiga och fria själar möts i sann entreprenörsanda med fokus på digital interaktivitet. Estland hävdar att de är EU´s mest digitaliserade samhälle. Här går nästan allt går att göra på internet. Med ett digitalt ID kan du rösta, betala skatt, prata med en doktor, handla, betala din parkering, göra alla dina bankärande samt flytta. Vår guide säger stolt att man på detta sätt varje månad sparar papper. Man har räknat ut att är stapeln av sparat pappersmaterial är ungefär lika hög som Eiffeltornet.

Landet har fyra säsonger och lite mer än hälften av ytan är täckt av skog. Eco-turismen är väldigt populär här och självklart har naturen även en stor plats även i Estländarnas hjärta. Men min resa gick till huvudstaden Tallinn. Dit kommer du enkelt antingen via båt eller med flyg. Delar av den lilla staden går tillbaka så långt som till 1200 talet. Den är listad som världsarv på Unesco och ser med sina tinnar, torn och mångfärgade små hus ut som en pittoresk bild ur en vacker barnsaga. Trots att det finns massor att titta på i staden var min fokus i detta fall så klart mat och dryck.

Mina ögon öppnades för gastronomin hos vår granne i öst för en tid sedan då jag var inbjuden till Estlands ambassad i Stockholm. Där fick jag smaka på några av landets godsaker. Nyfiken och intresserad reste jag därför till Tallinn för att kika på restauranger, barer samt bryggerier och destillerier.

Jag fick lära mig att ester har alltid varit måna om att veta livsmedlens ursprung, därför har många stadsbor odlingar på landet, ifrån dessa njuter man bär, rot- och grönsaker året runt. Den idéen är något som också länge varit tydligt på Tallinns restauranger. Där är rätterna i säsong, gjorda på närodlade och oftast ekologiskt certifierade produkter och serveras för det mesta med vilt kött. Bröd har också en mycket framstående plats i det Estländska köket. Det är oftast mörkt, nästan svart och gjort på helkorn och smakar riktigt gott när det serveras med estniskt fett saltsmör. Man får hålla i hatten för att inte sig äta mätt på det.

Regionen har en tusenårig historia med långa traditioner både av att destillera sprit samt brygga öl. Landet har en variation på stora bryggerier till små hantverks dito. Man hittar klassiker som lager, ale och stout i sortimentet. Men även regionala varianter på drycker som mjöd och svagdricka samt lokala sorter gjorda på råg eller kryddade med till exempel enbär, blåbär, mossa och björk. Mitt i Tallinn kan man gå på besök på destilleriet Liviko. På företagets interaktiva museum får dofta på de kryddor som används i produktionen och göra musik med doftorgel. Dessutom får man pedagogiskt se alla led i produktionen från destillering och smaksättning till buteljering.

Tallinn har en restaurangscen med stor variation självklart med internationella snabbmatskedjor men även hemska restauranger som stolt visar upp den estniska mattraditionen. Det var så klart några av dessa jag var mest intresserad av att prova på. Här nedanför hittar du några tips på restauranger, barer och kaféer. Samt några intressanta bryggerier och destillerier. Estland bjuder även på en hel del utomhusmarknader och event. Som t ex ”The Baltic Song Festival” – en utomhus konsert där kören som består av 40.000 människor sjunger tillsammans. Eller ”Tallin Craft beer weekend” – en mötesplats för ölälskare som kan njuta av över 200 brygder från mer än ett dussin länder.

Hade jag haft mera tid så hade jag åkt på någon av alla de underbara bondemarknader som pågår året runt. Man kan hitta hemstickade ylletröjor, vantar och mössor med vackra mönster. Skinn- och pälsarbeten och under skördetiden säljs bland annat blommor, olika slags grön- eller rotsaker, ostar, kött, chark, sylt, saft, marmelader, honung och andra läckerheter. En liten tur till Põhjaka herrgård i Järvamaa hade jag också unnat mig. Denna lilla pärla ligger i landsbygden och serverar enkel, men mycket god och regional mat. Men det får bli nästa gång!

Om du också blir sugen på att åka till Tallinn så kommer här några tips på restauranger, barer, kaféer samt bryggerier och destillerier att besöka. .

Restauranger, kafeer & barer
FARM
Müürivahe 27
En restaurang med härlig ambiance, uppstoppade djur, härligt breda golvtiljor, gråmålade väggar tända ljus och linnedukar. Trevlig och kunnig personal serverar regional mat med en modern tvist.

Cru
Viru 8
En Estländsk fine-dining restaurang, kocken tävlat i Boucuse Dór så rätter och vinlista har en internationell inriktning. I byggnaden ligger även ett mycket trevligt hotell.

Fotografiska
Telliskivi 60a/8
I nya hippa området Telliskivi ligger Fotografiska. Peter Pihel heter kocken som öppnat en filial till Stockholm. Här jobbar man på samma sätt med zero-waste och livsmedel i säsong. En ambitiös och kunnig personal tar hand om dig.

Pegasus
Harju tn 1
I det före detta konstnärs kollektivet från 1962 som har en tjusig utsikt över Tallinns konstmuseum sitter man gärna och äter man fräsch, vällagad och god mat i säsong.

Whisper Sisters
Pärnu mnt 12
Utan skylt, med bara en porttelefon och bakom en helt vanlig port ligger denna speak-easy-bar. För att komma in behöver du boka i förväg och hemlighetsfullt viska ditt bokningsnummer i porttelefonen. Då kommer värden och hämtar dig. Men det är värt besväret. Här serveras riktigt goda cocktails.

Põhjala Tap Room
Peetri 5
I ett ombyggt hamnkvarter ligger massor av coola fabriksbyggnader. I en av dessa hittar man Põhjala Tap Room, där kan man dricka öl, äta mat samt bada bastu.

Must Puudel
Müürivahe 20
Ett café med retro design där jag åt en riktigt god chokladkaka. Menyn består av både fika, lunch och lättare middagsrätter, glutenfritt, veganskt men även vanliga bakverk och gott kaffe.

Bryggerier & destillerier

Liviko –
Masina 11
En av de äldsta och största alkoholdistribitörerna i Estland. Ligger i centrala Tallinn och här hittar du för utom en butik där du kan handla sprit, vin och tillbehör ett intressant interaktivt museum.

Lahhentagge OU
Suur-Kadaja, Lahetaguse, Saaremaa
På ön Ösel ligger den lilla hantverksmässiga gindistilleriet Lahhentagge.

Põhjala Brewing AS –
Peetri 5
På bryggeriet Põhjala kan du få en 45 minuter lång tur i samt prova 5 av bryggeriets ölsorter.

Puhaste Pruulikoda OU
Tähe 133c, 51013 Tartu
I Tartu ligger hantverksbryggeriet Puhaste som är en av de som levererar öl till Tallink.

0 comment
0 FacebookPinterestEmail

Nu har jag äntligen fått uppleva Alba med tryffelhundar, pasta, vin och helt fenomenala vyer. Det var en både ljuvlig, god och intressant resa och jag råder alla vin- och matälskare att göra något liknande någon gång i sitt liv.

I slutet av november fick vi – ett gäng vinskribenter och krögare – det stora nöjet att hälsa på hos producenten Giacomo Borgogno i Alba, Piemonte. Företaget har funnits sedan 1761 men ägs från 2008 av familjen Farinetti. Yngste sonen, tillika vinmakaren Andrea gör vin enligt devisen: ”Don’t change anything! remain classic and traditional ” alltså ”ändra inget utan fortsätt på den klassiska traditionella vägen”. Men i samma andetag berättar han att han nästan ändrat allt sedan han tagit över produktionen. Andrea tror på att rena druvor är grunden till högkvalitativa viner därför påbörjade han företagets resa mot organisk/ekologisk odling. De räknar med att vara certifierade till årets skörd (2019).

Borgongos cirka 35 hektar odlingar består till 60% av Nebbiolo druvan som är döpt efter den dimma (på Italienska nebbia) som täcker in Barolos dalar i ett mjukt ludd. Resten av odlingarna delas mellan Dolcetto, Barbera, Freisa samt de för området lite ovanliga vitvinsdruvorna Riesling och Timorasso. Vingårdarna ligger på några av Barolos bästa MGAs – Menzione Geografica Aggiuntiva dvs Barolos Cru områden – Liste, Canubi, Cannubi San Lorenzo, Fossati och San Pietro delle Viole.

När man åker på jobbresa i vinets tecken så ingår självklart en obligatorisk tur i vinkällaren. Man märker att detta är ett av värden Andreas favoritområden. Han berättar initierat och kunnigt om produktionen och vi får smaka fatprover från årets skörd. Dryckerna ligger på lagring dels i stål- och betongtankar men även de klassiska trätunnorna i olika storlekar och av olika träslag.

Efter provningarna får vi träffa hunden Book och tryffeljägaren Carlo, som berättar allt om tryfflar och hur det går till att uppfostra en tryffelhund. Dessutom får vi följa med när Book gräver fram en liten knöl av det vita guldet. Som tur är är det säsong och det finns en hel del tryffel. Vi får även smaka en mängd rätter med just tryffel för mig var resans absoluta mat-höjödpunkt den tryffelsallad som Filioppo Daniele Giaccone bjöd på. Även utsikten från hans mini-restaurang var helt magnifik man såg hela vägen bort till franska alperna och det snötäckta Mont Blanc.

Självklart hade fick vi även nöjet av att prova en del av företagets omfattande portfölj, och generellt kan man säga att vinerna håller god kvalitet. Jag hittade så klart några favoriter, där några av flaskorna till exempel den svarta serien som görs på druvor från utvalda MGAs ännu inte finns på det svenska monopolet. Kanske blir det ändring på det en vacker dag men så länge tipsar jag om det som finns att få tag på här och nu.

Borgogno Langhe Rosso #70384 – ett riktigt bra vin för strax över hunkan. Det är mulligt, rustikt och smakrikt med toner av mörka körsbär, blåbär och lite kryddiga toner.

Borgogno No Name #73661- detta vin är lite mer arbetat och bjuder på flera lager av mörka körsbär, solmogna jordgubbar, nyponpulver, tobak, apelsinskal och härligt kryddig tobak.

Borgogno Barolo Classico #76584 – ett härligt komplext vin där man hittar alla klassiska Barolodofter, jordgubbar i balsamico, poutpouri av torkade rosblad, kanelstång, pomerans och nyponpulver, tillsammans med lakrits och tobak.

Santa Vittoria Lange Rosso #2008 – Det är inte ofta jag tipsar om box-viner men här känner jag att jag ändå att jag kan göra ett undantag. Jag fick detta vin dekanterat till en tryffelpasta och ja, det var riktigt klunkvänligt med härliga toner av både friska röda körsbär, jordgubbar tillsammans med tobak, lakritsrot och örter.

0 comment
2 FacebookPinterestEmail
Restaurangvärlden, english sparkling wine, UK, vin, artiklar
Vårens resa till England resulterade i en artikel i tidningen Restaurangvärlden som publicerades under hösten 2018.  Här hos mig hittar du hela den oredigerade texten.

Det bubblar i England!
Om man frågar britterna så kan man få uppfattningen att Storbritannien historiskt sätt har ett finger med i spelet när det gäller framställningen av de flesta drycker. Portvin tillsammans med Portugal, Sherry med spanjorerna, claret eller rödvin tillsammans med fransmännen och faktiskt även Champagne. För sedan urminnes tider har britter och fransmän käbblat om i vilken stor nation som egentligen är ursprunget till den underbara drycken Champagne. I Frankrike hävdar man att det absolut är de franska Benedikter-munkarna och framförallt Dom Perignon som förfinat konceptet med bubblor i vin medan britterna hävdar att drycken aldrig hade kunna bli möjlig om det inte var för de att engelska glasflaskorna varit så hållbara och tekniskt framstående.

Under tiden diskussionen pågått har Frankrike ändock haft ett ess i rockärmen. Regionen där de ädla dryckerna nu produceras har sedan munkarnas tid fokuserat på just bubblig dryck och terroir, hantverk samt jordbruk är sedan länge specialiserat. Dessutom har man på ett mycket professionellt och genialiskt sätt mutat in namnet – Champagne får enligt lag bara heta Champagne just här – namnet och varumärket har kommit att bli synonymt med kalas så många skålar i bubbel på fest, bröllop, jubileum och party. Siffror visar på att de bubbliga vinerna blivit mer och det gäller så klart inte bara Champagne. För vi dricker mer av alla sorter Cava från Spanien, Spumante, Prosecco och Franciacorta från Italien, Sekt från Tyskland och Sparkling Wine från USA, Sydafrika och Australien är också populärt.

Men det är nog ingen som tidigare ansett att Storbritannien varit en vidare framstående producent av vin. Men nu kan det vara dags att tänka om för under ett antal år har det bubblat i ståltankar och ekfat. Jag har varit på utflykt i de södra delarna av England och har där haft det stora nöjet att träffa ett antal brittiska odlare, producenter och journalister som alla har en ljus syn på framtiden. För nu har man äntligen förstått att dra nytta av sitt kärva, kyliga och fuktiga klimat. Dessutom består jorden i grevskapen Sussex, Kent och Hampshire av nästan exakt samma komponenter som i franska Champagne. Ni som sett de vita klipporna i Dower förstår säkert vad jag pratar om för här hittar vi samma urgamla porösa kalkhaltiga jord som i regionen Champagne. Dessutom finns grön sand och mineralhaltig lera som komplement. Närheten till havet i Engelska kanalen gör också sitt för ljuset och vinden hjälper druvorna att lättare nå fenolisk mognad. Det romantiskt pittoreska landskapet omgärdas av vad engelsmännen kallar berg men jag kanske snarare skulle benämna dem kullar, men vare sig de är kullar eller berg så skyddar och omgärdar South och North Downs de flesta vingårdar i området. Som ni förstår så puttrar, skummar och jäser det på många sätt i branschen och framtidstron är god enligt Martin Phillips, vinkännare, inköpare som även driver företaget English Wine tours. Han berättar att ESW – det vill säga English sprkling wine – fått en egen kategori på vinlistor på restauranger och vinbarer, och fortsätter –För första gången i det anrika hotellet Ritz´s historia erbjuder man nu ESW som alternativ till Champagne som förut varit det enda sålda bubblet där. Dessutom har gemene man fått upp ögonen för ESW marknaden har på två år ökat med 31% menar Mark.

Jag frågade även journalisten och champagnekännaren Simon Stockton om vad han tycker om utvecklingen och han svarade –Vi är inne i en otroligt intressant tid för industrin och jag är så tacksam för att jag får jobba i den här offensiva och spännande branschen. Han fortsätter –Ett flertal klassiska Champagnehus, till exempel Pommery och Tattinger har köpt land här i England för att de ser möjligheterna, fler kommer säkert att följa deras exempel. Moët et Chandon kanske blir nästa hus för de producerar ju både i Argentina, Indien och China…så varför inte här hos oss i England?!

Vad är det då som har ändrats då frågar jag Simon och han svarar – Det är inte mycket som har ändrats. Kom ihåg att det här är en ung industri vi engelsmän har bara odlat druvor i cirka 30 år i modern tid och till dags datum finns totalt 2500 hektar vinodlingar i regionen. Självklart är det så att ju så att ju längre man håller på med något desto bättre blir man. Våra vinmakare får mer och mer kunskap och erfarenhet om de lokala förutsättningarna, hur det är att göra vin just här. Det leder så klart till bättre produkter. Dessutom fortsätter han är det många som pratar om att klimatet blir varmare och från 2000 och framåt har det blivit lättare för vinproducenterna att få mogna druvor i tid.

Vad tror du om framtiden? undrar jag och Simon svarar –Förhoppningsvis ökar både kvaliteten på vinerna samt antalet hektar land där vinrankor odlas. Han fortsätter –När man läser i press så kan det låta som om det Engelska mousserande vinet – ESW – är fenomenalt. Jag provade 40 olika viner häromveckan och jag måste vara ärlig och säga att bara en handfull stod ut kvalitetsmässigt, resten är ok. Det största problemet vi har är att druvornas på grund av klimatet inte hinner mogna helt så tyvärr har många viner en omogen, grönaktig ton som drar mot grön paprika. Men trots det tuffa klimatet så går vi åt rätt håll, vi lär oss hur vi ska plantera, vilka lägen som fungerar och vilka förutsättningar som gör det bättre för druvorna och som sagt vi är ett ungt vinland med höga ambitioner och fin potential så framtiden ser ljus ut.

Även Marc Driver som tillsammans med sin fru Chris driver och äger Rathfinny sedan 2010 håller med om att framtiden ser lovande ut. Rathfinny var vårt första besök och egendomen ligger inte långt ifrån den pittoreska byn Alfriston och består av cirka 90 hektar där vinrankorna växer i perfekta sydsluttningar precis innan the South Downs. Man räknas därför som en av de till ytan största producenterna. Men paret Driver har långsiktiga ambitioner och målet har inget med kvantitet och storlek att göra. Nej här satsar man på att bli den mest kvalitetsmedvetna producenten i England och dessutom har man en uttalad lokal förankring i allt man gör. Alltifrån logotypen som är en replik på Sussex egna landskapsköld till de anställda, dessutom visade Marc stolt upp egendomen där moderna och stilrena byggnaderna alla var designade och byggda av arbetskraft ifrån trakten.

Man siktar alltså på att producera stilla vin, mousserande vin samt gin med hög kvalitet.
Den första årgången som Rathfinnys presenterade ett mousserande vin var från den krångliga årgången 2012. Nu produceras ESW i 5 olika varianter. Blanc de Blanc, Rosé, Blanc de Noir, Classique cuvé och vintage. På Rathfinny vill man låta frukten och jordmånen tala och använder så låg dosage man bara kan. Dessa viner finns inte än att hitta på den Svenska marknaden men ni som tycker om friska mousserande viner med hög krispig syra och en distinkt karaktär av växtplatsen bör utan tvekan kika på denna producent.

www.rathfinny.com

Resan tog oss vidare till producenten Ridgeview som också startade som en familjeägd vingård men som dessutom är en av pionjärerna i branschen. För redan 1995 planterades de första vinrankorna på gården av Mike och Chris Roberts. Familjen är fortfarande i allra högsta grad involverad i den biodynamiskt och ekologiskt inriktade produktionen. I England väljer de flesta på samma sätt som Ridgeview dock att inte certifiera. Klimatet är så pass kärvt att om det skulle behövas vill man kunna ha möjligheten att använda viss hjälp men på Ridgeview är man mycket mån om den mikrobiologiska mångfalden i vingårdarna och allt produceras med minsta möjliga avtryck på miljön.

Både Barack Obama och den kinesiske ledaren Xi Jimping har sippat på vinerna från Ridgeview i samband med statsbesök på Downing Street. Den första årgången var från 1996 och sedan dess har man utökat produktionen till att innehålla sex stycken cuvéer alla med den för ESW tydliga och höga syran, men dessa viner får även en krämig rondör för här arbetar man med äldre stockar, lång hängtid på druvorna och har även möjlighet att blanda ner några procent reservin för en ökad komplexitet. På vårt besök fick prova Bloomsbury Brut, Cavendish Brut, Fitzrovia Rosé, Blanc de Blanc, Blanc de Noir och Rosé de Noir. Några av dessa viner hittar du på den svenska marknaden i Systembolagets beställningssortimentet.

https://www.ridgeview.co.uk/

Nästa besök var exklusivt på många sätt Nyetimber brukar inte vanligtvis ta emot besökare men vi fick ett varmt välkomnande, en fantastisk lunch och även här en tur i vingårdarna. Historiens vinslag slår tungt på många sätt på Nyetimber. Egendomen finns nämnd i historieböckerna redan på 1000-talet och på 1500 talet har både Thomas Cromwell samt Anne of Clewes levt här i omgångar. I vinsammanhang började man dock lite senare, men så tidigt som 1988 planterades de första vinrankorna. Den kvinnliga vinmakaren Cherie Spriggs har tillsammans med sin make arbetat länge med egendomens vin och har nu hjälp av den mycket dedikerade ägaren Eric Heerema. År 2012 tog hon ett omdiskuterat beslut, för då valde man att destruera hela sin skörd man ansåg inte att den höll måttet för här har man haft ambitionen att göra Englands allra bästa mousserande vin.

Nyetimber äger 170 hektar vinodlingar i Sussex, Hampshire och Kent här odlar man den heliga treenigheten chardonnay, pinot noir och menieur Av dessa druvor gör Nyetimber 5 olika cuvéer, Classic, Blanc de blanc, Rosé, en i engelska sammanhan ovanlig Demi-sec samt en mycket prisad vintage från en single vineyard Nyetimber Tillington 2013. Två av vinerna finns i Systembolagets ordinarie sortiment.

http://nyetimber.com/

Wiston är egentligen en stor egendom där familjen Goring sedan 1700 talet fött upp kor, får och även haft ett betydande jordbruk. Men när Harry mötte Pip i slutet av 1970-talet så började tankarna på vinodling gro. För av den 2400 hektar stora egendomen finns en liten men perfekt placerad plot av kalkrik jord som ligger i söderläge på foten av the South Downs. Här gör nu familjen vin tillsammans med den extremt passionerade och kompetenta vinmarkaren Dermot Sugrue. Det gör man så bra så att Wiston Estate Cuvée 2013 fick priset Decanter – Platinum och dessutom blev valt av samma magasin till en av de 25 mest intressanta mousserande vinerna i världen.

Så att storleken inte har någon betydelse kan verkligen denna lilla producent skriva under på.
Wiston har en relativt liten vin-produktion från de 6,5 hektaren vinodling och av den hamnar en liten del i Sverige. På Systembolagets beställningssortimentet hittar du Wiston Estate South Down Cuvée Brut och Sugrue Pierre – The trouble with dreams som görs i eget namn av egendomens mycket dedikerade vinmakare.

Enligt Simon Robinson styrelseledamot på intresseorganisationen WineGB har vinproducenterna en viktig och intressant roll i Englands ekonomi och turistnäring. Han hänvisar till WineGB trade rapport som nyligen publicerats och som bygger på ett 24-sidigt frågeformulär där cirka 200 personer av de 700 registrerade inom olika delar av branschen svarat på frågor. I rapporten kan man läsa om hur utveckling varit och hur branschen ser på framtiden. Men vi får även hård fakta som att marknaden ökat med 31% att det totalt sett finns 2500 hektar odlad vingårdsmark, att 68% av den totala vinproduktionen består av ESW och att chardonnay, pinot noir och meniuer står för 70% av odlingsarealen. Under 2017 producerades totalt cirka 6.000.000 flaskor vin.

En fråga som man lagt stort fokus på den senaste tiden är marknadsföring och det kungliga bröllopet som gick av stapeln under pingsthelgen var ett fint sätt att få fokus på allt Brittiskt. I det rojalistiska Storbritannien var det så klart många som funderade över vilket sorts bubbel som skulle serveras på bröllopsmiddagen. På vadslagningsfirman Ladbrokes har man sedan länge kunnat följa oddsen för vilken bubblig dryck som brudparet skulle välja och några av de fyra producenterna som jag besökte fanns med på topplistan. WSTA det vill säga The Wine and Spirit trade association hade skickat en hel hoper av inhemska flaskor till Prins Harry och hans brud Megan Markles eftersom man så klart ansåg att bröllopsskålen skulle vara en ESW. Men lite smolk i bröllopsbägaren blev det allt när det visade sig att brudparet istället valde att skåla traditionellt. Det som serverades blev Champagnen Pol Roger Brut Reserve. Britter har alltid varit gentlemannamässiga förlorare och hela branschen verkar ändå överens om att Champagne faktiskt fortfarande är nummer ett. Men trots det så ser både journalister, producenter, vinkännare och restauratörer ändå framtiden an med tillförsikt, och tillsammans arbetar branschen i samförstånd och ser att det bara kan bli bättre för English sparkling wine

0 comment
0 FacebookPinterestEmail

Hör av dig till mig!

Har du en fråga, en kommentar, ris eller ros. Vill du samarbeta på något sätt eller har du bara något fint att säga. Jag viill gärna höra vad du har på hjärtat! Skicka ett meddelande via någon av mina sociala medier. Klicka på ikonerna här bredvid, jag svarar så fort jag kan!

Ticketack!