Förrätter

Estlands TV var på besök förra sommaren och nu är det dags för programmet som de spelade in hos mig och Raffe i Bålsta. Vi bjöd på kräftor men eftersom det är ett tag tills kräftpremiären så väntar vi med receptet på hur man kokar sin egen kräftlag. Däremot får ni en länk till urgoda svenska Langos toppade med kantareller, västerbottenskräm och picklad lök. Den kan man nämligen äta så fort man kan – varför inte nu i helgen?!

Ja, och även den snabbt gjorda och supergod tarte tatinen med tunt skivade rödbetor, rödlök och timjan. Toppa med den ost du gillar, jag använde fårost men det blir minst lika gott med mozzarella eller chèvre. Tarten passar som förrätt, som en del av en buffé eller som tillbehör till rökt eller grillad fisk.

Men det går ju att ha kalas ändå, så passa på att fira lite i helgen vetja!

Kräftskiva i Bålsta
0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Det finns vissa kombinationer som bara sitter. Som inte behöver förklaras, analyseras eller krånglas till. De bara fungerar. Riesling och sparris är en sådan. Så fort de första sparrisknippena dyker upp i butiken vet jag precis vad som händer. En flaska riesling åker med hem. Det är något med den där krispiga syran, den pigga frukten och ibland lilla hint av sötma som möter sparrisens gröna, lite nötiga och ibland lätt beska toner – och plötsligt händer något. Det lyfter, rundar av och binder ihop.

Smör på sparrisen? Ännu bättre. Lite citron? Perfekt. En hollandaisesås om man vill gå all in – och rieslingen står där stadigt bredvid och håller ihop allt, utan att ta över. Jag tror att det är just balansen som gör det. Riesling kan vara så precis. Så rak. Men också så generös. Den ger sparrisen utrymme, men ser samtidigt till att varje tugga känns lite mer.

Det är kanske inte den mest oväntade kombinationen i världen. Men ibland är det just i det enkla och självklara, som den bästa mat- och dryckesglädjen bor. Så prova någon av de här godingarna nästa gång du äter sparris, jag lovar att du kommer att bli glad!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

En klassisk råbiff är en rätt som kräver goda råvaror, bra handlag och respekt. Ja och kanske en smula mod också när jag tänker efter. För det är inte en rätt för alla. Men för oss som älskar den, finns det inget substitut. En råbiff är tidlös, kompromisslös och absolut helt beroende av att man tillreder den ordentligt. Det handlar om balans, ingen smak får ta över utan bara dansa in i munnen i lugn takt. Köttet bör vara nymalet – eller kanske ännu hellre handhackat. Sedan ska smakerna ska vara rena och alla tillbehör ska han en självklar plats på tallriken. Jag vill gärna ha något krispigt, något krämigt och något med god sälta på tallriken.

I en klassisk råbiff är det äggulan som ger krämighet. Den ska vara hel, blank och redo att långsamt blandas in i köttet. Kaprisen ger sälta och syra, finhackad schalottenlök bidrar med skärpa och textur. Senap, Worcestershire, några droppar tabasco – inget måste, men rätt använt lyfter det utan att dominera. Krydda med flingsalt och självklart helt nymalen svartpeppar. Jag tycker om när råbiffen serveras utan att redan vara ihopblandad. Då blir tallriken ett erbjudande snarare än ett färdigt svar. Låt gästen röra ihop den i de proportioner som passar den egna smaken. Till råbiff vill jag också ha något krispigt. Om jag äter den som huvudrätt passar pommes frites, tunna och riktigt heta. Som förrätt en friterad tunn lök, friterade kaprisar eller rostat surdegsbröd.

Men det finns så klart varianter på den klassiska råbiffen. Jag gillar alla! Här nedanför hittar du några av mina…

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Det finns något oemotståndligt med små fiskar. Sardiner, ansjovis och boquerones – de där små silvriga smakerna som bär på hela havets personlighet. De är enkla, nyttiga och fulla av umami, men ändå lite bortglömda i våra svenska kök – förutom till julen när hetsen efter ansjovis nästan blir löjlig.

I medelhavsregionerna har man en härligt avslappnad syn på de små fiskarna. De serveras enkelt med bröd, gärna direkt ur burken. Jag minns första gången jag åt nyfriterade boquerones i Spanien – lätt mjölade, frasiga, med färskpressad citron och ett glas kallt vitt vin. Det var så enkelt, men ändå så perfekt. Sedan dess har jag alltid några burkar med sardiner och ansjovis hemma. De räddar vilken måltid som helst.

Och sardinerna då, kanske det enklaste ändå. Du rostar några skivor bröd, skär upp en bit citron och kanske till och med lyxar till det med lite aioli i en skål. Sedan är det bara att öppna burken. De små fiskarna lägger du på det vitlöksrostade brödet, över en bädd av aioli, sedan klämmer du över lite citron. Eller så får sardinerna och det rostade brödet sällskap av tomat, olivolja och färska örter.

Små fiskar, stor smak. Och kanske något att återupptäcka – för både vardag och helg. Här kommer några recept med små fiskar. Håll till godo!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Jag älskar mat som är vacker att se på och enkel att servera, och en av mina bästa tips och trix är att använda burkar med lock. Det är perfekt till både förrätter och efterrätter – snyggt, praktiskt och lite roligt på samma gång.

På bilden har jag gjort en räkcocktail i glasburk – fräscha räkor, krispig sallad, en klick len dressing och kanske lite stenbitsrom på toppen. Locket gör att du kan förbereda rätten flera timmar i förväg. Det håller allt fräscht och en stund innan servering kan du koncentrera dig på att dekorera det hela. Det är lika fint och smart på middagsbordet, på brunchbuffén, som på picknicken.

Jag skickar med några recept som passar finfint i småburkar med knäpplock!
En frisk dillpannacotta med forellrom på toppen
En frisk laxsallad med blomkål, fänkål och äppelvinägrett
En asiatisk räksallad med mango och chili, toppas med pilgrimsmusslor
En sval och krämig avocadosoppa räkor på toppen

Sjävlklart kan man stoppa lite vad som helst i burkar. De finns i olika storlekar så du kan anpassa burkstorleken till rätten. Ibland räcker det med en liten rackare men så en annan gång vill man ha den lite större. Det fina med dem är att de även är snygga att servera i derymmer både smaker och kreativitet. De går att stapla, ta med, ställa på bordet i olika höjder – och när gästerna öppnar sina lock sprider sig både doft och förväntan.

Så nästa gång du vill imponera utan stress – tänk på burken! Låt locket sitta löst tills det är dags att njuta. Små portioner, stora upplevelser.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Det finns ostar… och så finns det Mont d’Or. Den krämiga, nästan löjligt goda lilla runda osten som kommer in i butikerna när hösten smyger sig på. Osten tillverkas i Jurabergen, nära gränsen mellan Schweiz och Frankrike, och är säsongsbunden – du hittar den bara från september till april. Bara det gör den lite extra magisk.

Mont d’Or är mjuk, mild men ändå smakrik och har en subtil ton av granbark eftersom den lindas in i en tunn remsa av gran innan den placeras i sin lilla träask. Det gör att osten både doftar och smakar skogigt, fylligt och alldeles underbart.

Det bästa sättet att njuta av Mont d’Or? Baka den i ugnen! Skär ett kryss i ytan, skvätt över lite vitt vin och tryck ner en vitlöksklyfta eller två. Låt den sedan smälta långsamt tills den blir som en mini-fondue i sin egen ask. Sedan är det bara att doppa kokt potatis, cornichons (alltså salta minigurkor), bröd eller varför inte lite charkuterier i den krämiga, varma osten. Mont d’Or är med andra ord en ost för gemenskap, skratt och sensommarkvällar som övergår i höstmys. En liten träask fylld med värme, doft och smak – som gjord för att delas.

Ett glas friskt vitt vin vare sig det är med bubblor eller utan, eller en lätt Beaujolais är pricken över i:et.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Vi gör mycket pizza i vår trädgård, dessutom odlar vi massor av potatis. Det känns nästan oheligt att inte slänga ihop alltsammans på i en oemotståndlig mix tillsammans med picklad rödlök och smarrig västerbottensost. Vill man lyxa till det så klickar man lite löjrom på också… Just Sayin!

Jag har massor av recept på pizzadeg här på min hemsida. Men nu har R utvecklat sitt recept på pizzadeg till fullständig perfektion. Varsågod! nu får du ta del av det. Dessutom får du länk till en lyxig vit pizza med spöfångad tonfisk, sparris och citron, en riktig svenne-pizza med obligatoriska ananasskivor och en goding med svenska råvaror som kantareller, kål och picklad rödlök. Skrid till verket nu och baka din egen.

Tänkte också tipsa om några varianter på den klassiska pizzan. Några som är lite enklare att göra t ex en Tarte Flambe eller Pizzaladier på färdig smördeg, en grej som jag kallar Spansk pizza och så den populära Pinsan, här med smak av Janssons Frestelse. Vad säger ni, blir ni sugna?

2 comments
0 FacebookPinterestEmail

Den här lilla kusinen till gazpachon är en fullkomligt underbar förrätt. Egentligen vill man äta sig helt mätt på den här smarriga rackaren, men den passar nog ändå bäst som förrätt. Eller som alla rätter på
en och samma gång! Gör kärlekssoppan aka den välfyllda gazpachon, bara!

Eller så kika på någon av de jag skrev om för ett tag sedan.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Vi har så klart redan grillat och bakat pizzor ute men i fredags var det så där ljummet och vackert som man vill ha det. Det kändes som den allra första riktigt sommarvarma kvällen. Då fick jag äntligen lust till att laga mat i uteköket. Det blev en sorts sallad på vit sparris på en bädd av rökt skinka, spenat som toppades med parmesan. Det var tok-gott och tallriken länsades totalt! Om du inte hittar vit så är jag helt övertygad om att det blir minst lika gott med grön.

Självklart får du lite andra varianter av rätter med sparris också. Prova vettja!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

En sval soppa en varm dag är som en smekning för smaklökarna och ett riktigt bra sätt att starta ett kalas eller en middag på. På första bilden hittar du en finfin grön ärtsoppa med pepparrotskräm toppad med räkor. Visste du att man på finkrogen sitter och skalar ärtorna innan man gör denna soppa. I ett vanligt kök kan du bara använda en sil och pressa dem mot det finmaskiga.

Men sedan vill jag även slå ett slag för GAZPACHON! Så här nedanför hittar du även tre sorters av den kalla lite stingiga en rosa beroende på vilken melon du väljer. En grön lite tjockare gjord på avocado, gurka och grön chili. Den sista är också med avocado och gurka, men med en fräsch myntaton. Här hittar du länk till ytterligare en variant. Den gjorde jag på gul melon och serverade med en fräsch gurk- och kiwisallad samt ett rostat serranochips. Vilken väljer du?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail