dryck

Några av mina kollegor i vinvärlden håller på att ta fram Sveriges godaste kranvatten. Tävlingen ingår i en kampanj för vårt fantastiska och rena vatten här i Sverige. Finalen går av stapeln den 18:e november och då får vi alltså reda på vilken kommun som har det allra bästa kranvattnet. Kalix och Ljungby ligger visst bra till har jag hört av initierade källor. Men tills dess att vi vet vem som vinner skulle vi faktiskt kunna fortsätta att dricka vin! Jag tipsar sällan om boxviner men på sista tiden har jag provat två stycken som jag faktiskt tycker här helt ok.

Vill ni lyssna på programmet igen så hittar ni länken här:

Côtes du Rhône VillagesCuvée Marion Papin, 2019, Nr 2500 89kr –  ett juste, lite josigt vardagsrött som passar utomförträffligt till kålpudding med lingon.

Sotomonte Verdejo Nr 2403 för 159kr  – En något mindre men elegant box som bjuder på ett gulfruktigt, lite oljigt vitt vin med skön munkänsla och balanserad syra. Jag dricker det lagom svalt medan jag lagar mat eller varför inte till en spagetti vongole.

Häpp och trevlig fredag!

Detta är en av de artiklar jag skrivit och fått publicerat i tidningen Restaurangvärlden. Den handlar om fenomenet Nose to Tail eller tryne till knorr – det vill säga det smarta och hållbara i att ta vara på hela djuret som slaktas.

Det finns de som säger att ”Nose to Tail” eller ”Tryne till knorr” som vi kallar det i Sverige, är en ny trend. Men det stämmer inte för den här tanken går tillbaka till gamla traditioner och ett smartare sätt att använda våra resurser. Förr i tiden var det en självklarhet att ta hand om djurens alla delar från nos till svans. Efter en tid då det mest konsumerades filé så återupptäcker vi smakrika och intressanta styckningsdetaljer som kind, hals och märg. Det är inte bara våra smaklökar som får en härlig resa för ju fler styckningsdetaljer på djuret som vi väljer att använda ju bättre är det för miljön.

Den här nygamla trenden är Benny Granqvist , som arbetar som styckmästare på Scan i Linköping, nöjd med. Han började i branschen för 38 år sedan och har på nära håll följt utvecklingen. Han talar med stor passion om sitt yrke men även om det företag han arbetar på och han hävdar stolt att det svenska köttet håller mycket god kvalitet. –”Svenska köttproducenter är noga med djurens miljö”. Han fortsätter… –”Scan, där jag arbetar är helt införstådda med att det här hör ihop. De förstår att om vi vill leverera den höga kvalitet som vi vill så måste vi tänka på hela alla delar i kedjan”. Scan strävar efter att komma under de riktvärden för frakttider som stipuleras enligt lag. Benny berättar att företaget arbetar med 15000 gårdar och ett antal lego-slakterier från Kiruna till Höganäs, för att djuren skall få så kort frakttid som möjligt. Dessutom ligger man på ett så kallat levande lager och det är något Benny pratar sig varmt för. –”Inget kött styckas och fryses, utan köttet på de djur som slaktas är redan sålt”.

På de utbildningar och föreläsningar han håller märker Benny att konsumenterna blivit mer kunniga, att de ifrågasätter saker och inte nöjer sig med kött utav dålig kvalitet. Det tror han beror på att intresset för matlagning och jakt blivit större. De mest trendkänsliga kockarna kan också ha ett finger med i spelet. En av de som var tidigt ute är den brittiske kocken Fergus Henderson och hans fru Margot Henderson. På mitten av 90-talet startade de restaurangen St John i London. Där serverar man fortfarande inälvsmat, nos, rostad benmärg och gästerna jublar. I Sverige har kocken Johan Jureskog gått i bräschen för att servera kött med god kvalitet i både fine-dining och streetfood. Även Mikael Einarsson tidigare kökschef på Djuret och Omakase köttslöjd vurmar för animaliskt protein av god kvalitet och vi konsumenter hoppas så klart att fler anammar denna hållbara och goda trend. På bilden ser du en av mina favoritdetaljer lägget, du hittar så klart några smarriga recept här på min sida där jag använder lite olika styckningsdelar av lamm.

Prova vettja!