Anettes Matchningar

Jag satt vid köksbordet och såg min son röra i vitvinssåsen med den lugna, självklara känslan som bara finns hos någon som gjort det tusen gånger Sedan tillsatte han några droppar chiliolja i såsen. Den ljusa, smöriga såsen skiftade till en rosabeige nyans. Inte mer än så. –Det räcker, sa han. Spännande tänkte jag tyst eftersom jag vet att han vet vad han gör. På tallriken landade det som ni ser på bilden: hälleflundra, blomkålspuré vänd med miso, vitvinssåsen – ljust rosa av chilioljan och så bara lite skivad salladslök är på toppen. Färgerna är vita, beigea och ljusa. Jag tänkte det själv först: Är det inte lite tråkigt? Men så tog jag en tugga…. OOOOHHH! Det var så gott! Så därför tänkte jag berätta hur han gjorde.

För det finns en sorts mat som inte skriker efter uppmärksamhet, men som dansar vackert i munnen. Hälleflundran var fast och saftig på samma gång. Mison i blomkålspurén gav den där djupa, salta, nästan köttiga undertoner som fick mig att haja till. Vad är det där? Vitvinssåsen var syrlig och smörig, med en liten chilivärme som kom efteråt. Smakerna sjöng och dansade. Rätten ser inte mycket ut, men finessen sitter där. Min son är utbildad kock och har lagat mat på fina ställen. Nuförtiden gör han helt andra saker, och det är sällan han står i köket så här länge. Men när han lagar mat då blir han lycklig. Man ser det och jag blir lycklig av att se honom sådan, och ännu gladare blir jag av att få äta det han lagar vid de tillfällena. Så nästa gång du får en tallrik framför dig som är blek och beige och ljus — ge den en chans. Ibland är det just den maten som sitter som en smäck. Vill du ha tips på andra goda beige fiskrätter, klicka på bilderna nedanför 😉 Håll till godo med Grillad Havskatt och musseldoftande vitvinssås eller En norsk torsk i en amerikansk gryta – Skrei med ClamChowder Ja och så kommer några vintips också i lite olika prisklasser.

Hälleflundra med chilispräckt vitvinssås och misoblomkålspuré

Portioner: 4

Det här behöver du:

Fisk
cirka 400 gram vit fisk, jag valde hälleflundra
salt

Chilispräckt vitvinssås
1 dl skivad schalottenlök 1 kvist timjan
smör till stekning
3 dl vitt vin
4 dl fiskfond
4 + 1 dl vispgrädde
1 1/2 tsk maizena + 1 1/2 tsk vatten 2 msk smör
2 msk crème fraiche
3 krm salt
några teskedar chiliolja (börja med två och smaka av, rör och smaka av)

Blomkålspuré med miso
cirka 1 kg blomkål i bitar
mjölk+vatten så det täcker
salt
ljus miso och vitpeppar
citronsaft

Gör så här:

Stek fisken i smör och olja tills den får lite yta. In i ugnen på 125 grader tills den har en innertemperatur på cirka 47 grader.

Ner med en liten skvätt olja i en kastrull. Ner med lök och timjan och låt dem bli mjuka på låg värme utan att få färg i någon minut. Tillsätt vin och låt allt koka upp och reducera tills du har 1,5 dl kvar. Ner med fonden och fortsätt reducera till 2 dl. Dra av kastrullen från värmen. Nu till nästa steg. Koka grädden på medelvärme tills den blir tjock och hälften är kvar. Vispa nu ner grädden i vitvinskoket och sila av lök och timjan. Red av 1/2 tsk maizena blandat med 1 1/2 tsk vatten ner i såsen. Precis innan servering är det dags att mixa ner det rumstempererade smöret med en stavmixer. Smaka av såsen med salt och vitpeppar.

Blomkålpurén gör du på detta vis. Dela blomkålen i mindre bitar. Koka den i en blandning av mjölk och vatten tills blomkålen är helt mjuk. Lägg ner blomkålen - utan vätska i en mixer och mixa slät. Fyll på med mjölkblandningen tills du har en puré som är perfekt i konsistens. Ner i kastrullen igen och smaka av med miso, salt och lite citronsaft. Smaka av, rör om och smaka av igen.

När alla smaker sitter som en smäck lägger du upp alltsammans på varma tallrikar och njuter tillsammans med ett gott vin.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Det är knappt jag kan tro det! Helena och jag har känt varandra i 54 år – FEMTIFYRA… Jag skriver ut det med versaler för att det knappt går att ta in. Vi växte upp tillsammans, sjöng i samma kör och spelade i samma fotbollslag. Sedan har livet liksom bara fortsatt – tillsammans. Här om kvällen var det dags att fira henne – vi hennes vänner från nu och då stod i gräset, kvällen var ljummen och bubblet iskallt.

Min vän Helena bär känslorna utanpå. Hon skrattar lika hjärtligt som hon gråter, ofta i samma andetag, och den där dagen var inget undantag. Hurraropen skallade och Helenas tårar och skratt ekade i kvällen. Ja, och så maten då. Helena är smaksäker, kreativ och rolig – en av de bästa amatörkockarna jag känner. Det jag kommer att minnas från kalaset, sången och den varma stämning var de små snittarna. En liten munsbit av frasigt stekt polenta med krämig röra av hackad kapris och soltorkad tomat, en basilikablad toppade härligheten.

En snitt och ett kalas att minnas! Skål & Grattis, nu kör vi minst lika länge till. Självklart får du recept på några extra på köpet. Så nu är det bara att bjuda vänner, grannar eller familjen på bubbel och snittar!

Helenas polentasnittar med kapris och soltorkad tomat

Det här behöver du:

Polentasnittar
3 dl polentagryn
9 dl buljong
4 msk smör
1 dl parmesanost, fint riven (eller lika mycket västerbottensost)
Salt och svartpeppar från kvarnen

Olja att pensla med

Fetaostkräm
150 gram fetaost
1,5 dl creme fraiche
0,25 dl vispgrädde
0,5 dl soltorkade tomater, fint hackade
6 msk kapris, fint hackade (eller lika mycket fint hackad gräslök)
rivet skal från 0,5 citron
Salt och svartpeppar från kvarnen

Dekorera med basilika

Gör så här:

Koka upp buljong i en kastrull, dra den av plattan och häll försiktigt ner polentagrynen. Rör även ner smör och parmesan innan du smakar av med salt och svartpeppar. Bred ut polentakrämen i en ugnsform. Den ska vara cirka 2 cm tjock. Låt den svalna helt.

Under tiden kan du göra fetaostkrämen. Mosa fetaosten med creme fraiche och grädde. Vänd ner övriga ingredienser och smaka av med salt och svartpeppar. Ställ krämen i kylen tills det är dags att servera.

En stund innan servering tar du ut polentan, skär den i bitar cirka 2x2 cm. Stek dem krispiga och gyllene i smör och olja. Lägg på ett hushållspapper och låt dem svalna. Precis innan servering klickar du fetaostkrämen på snittarna och dekorerar med basilika. Tips! häll upp krämen i en spritspåse så går det smidigare.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Vi stod i köket, och det var dags för pizza. Degen hade jäst klart och jag hade plockat fram burk sardiner ur skafferiet. Inte vilken burk som helst – utan en av de där galet vackra italienska burkarna jag köpt mest för att jag inte kunde låta bli. Blank i rött och guld – fiskarna inuti låg i sin tomatsås och glänste. ”Vad tror du om att lägg dessa små rackare på pizzan? sa Raffe och slickade sig lite om munnen. Sagt och gjort – det blev en pizza napoletana på riktigt vis. Ett rejält lager tomatsås, ost, tunt skivad lök, och så sardinerna – lagda som ekrar på ett hjul. In i het ugn tills kanten reste sig och blåste upp, osten bubblade och sardinerna fick lite färg på ytan. Ett par rejäla varv med pepparkvarnen. MUMS!

Det verkar som om sardiner har en rejäl ”hajp” just nu. Det pratas sardiner överallt – någon ”hitte-på-doktor” på nätet svär att de är hemligheten bakom ett långt liv, och visst, de är rika på Omega 3, B12 och kalcium. Fulla av protein och för det mesta vildfångade. Klart att man blir påverkad när man hör att de små fiskarna är riktigt nyttiga. Men jag vill tro att jag la dem på min pizza för att smaken är ljuvlig? Det salta, det söta från löken som karamelliserats i kanterna, den frasiga botten. Min kompis Marja, som kärleksfullt kallar all fisk på burk för ”småfisk” och alltid har ett förråd hemma, skulle ha blivit lycklig. Det här är en pizza för den som vågar lita på att det enkla ofta är det bästa.

Vill du läsa mer om just de här små silvriga smakerna – sardiner, ansjovis och boquerones – och hur du serverar dem enklast direkt ur burken, har jag skrivit om det här.

Pizza Napoletana

Portioner: 6

Det här behöver du:

Ralfs pizzadegsrecept
300 gram vatten
cirka 360 gram mjöl
15 gram salt
12 gram jäst

Gör så här:

Degen och tomatsåsen behöver du börja med cirka 1 dag i förväg.

Tomatsåsen är lätt som en plätt men behöver tid. Fräs lök, tomater, vitlök och tomatpure i olja. Sedan öser du på med resterande ingredienser och låter såsen stå och puttra i minst en timme på låg värme. Smaka av med salt och svartpeppar när du är nöjd är din sås klar. OBS! det blir mer sås än vad du behöver till dina pizzor - men du kan använda den till en massa annat gott.

Blanda alla ingredienser till degen tills du har en smidig och lite kladdig deg. Olja in en plastlåda och häll sedan ner degen där i. Låt den stå i rumstemperatur och jäsa, efter 15 minuter ska den "vikas över" dvs lyft den upp från mitten och lägg ner den igen. Upprepa detta två gånger. Därefter ställer du in lådan i kylen och låter jäsa över natten. Ungefär en timme innan du ska göra dina pizzor ska degen "bollas". OBS! från och med nu MÅSTE ovansidan på degen alltid vara uppåt. Dela degen i 6 lika stora delar och vik ihop den till en spänstig boll. Lägg tillbaka bollarna i lådan, plasta den och sätt sedan fyr på grillen. Det ska bli rejält varmt.

När allt är redo toppar du pizzan med tomatsås, riven ost, skivad lök hackad kaprisen och lägger på sardiner. Sedan skjuts in i ugnen!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Jag hörde på SVTs morgon TV, att mathistorikern Richard Tellström, med sorg i rösten hävdade att andra kalas tagit över kräftskivans popularitet. Men jag säger som Albert Engström på bilden NEJ! För även om jag inte äter just kräftor så älskar jag traditionen Kräftskiva. Kvällen är sammetsmörk, augustimånen stor, man dekorerar trädgården med lyktor, och så en hel hög med kräftor. Men just det, man måste ju ha något att hälla i glaset också! Rätt dryck till varje tugga, förstås! På vår kräftskiva ska det finnas något för alla, och här kommer mina bästa tips. P.S om du scrollar ända längst ner så hittar du även lite goda grejor för oss som inte gillar att äta kräftor men som gärna sitter med på skivan 🙂

Snapsen först — för den hör hemma här
I år hade jag turen att få prova O.P. Anderson Dillakvavit, och den passar som hand i handsken! Dillen och kryddorna möter kräftorna som gamla vänner. En liten skål, en snapsvisa, och stämningen är på topp! Har ni inte just dillvarianten hemma går klassiska O.P. Anderson alltid bra — men kommer ni över O.P Andersons Dillakvavit så är mitt tydliga råd, testa! Den är gjord för det här kalaset.

Öl som håller
Till kräftorna hade vi Omnipollo Drip, och den satt fint. Jag vill ha en öl som är frisk och har lite karaktär utan att ta över kräftornas fina smak — och Drip gör precis det. Svalt i glaset, sprakande gott, och lätt att ta om. MUMS!

Vin för den som hellre vill
Ett torrt, friskt vitt vin är kräftornas bästa vän. Vi drack Aphros Loureiro — en portugisisk pärla med härlig fräschör och en blommighet som lyfter det söta i kräftköttet på ett vis som bara måste upplevas. Vill ni ha bubbel istället går det så klart alltid hem på en fest som denna (tips på det hittar ni på länken här)

Och för alla oss andra — alkoholfritt
Ingen ska behöva sitta utan, på en kräftskiva! Ey Bro alkoholfria öl är riktigt god och lika festlig i glaset — den fick platsen hos oss. Det finns så mycket gott alkoholfritt numera att ingen behöver känna sig utanför. Lika fint i glaset oavsett vad man väljer, tycker jag!

Så där. Nu är det bara att duka upp, tända lyktorna och sätta igång. Skål och smaklig måltid, på mitt sätt!

Vill ni ha tips på goda tillbehör så kan ni klicka på bilderna här nedanför. Där finns inlägget från förra årets Kräftskiva som vi hade i Bålsta tillsammans med Estlands TV. Recept på Svenska langos, västerbottensostpaj, såser, röror och så några episka efterrätter finns i det inlägget. Ja och även lite flera dryckesrecept.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Vi åkte på utflykt för att kika på ett riktigt tjusigast och spännande slott. Om ni har en halv dag över missa inte Skokloster slott. Det finns en hel del att se. Men det som jag gillade mest var den tjusiga matsalen på bilden. Ni ser ju själva! På matsalsbordet, mitt bland pampiga pyramider av frukt och en glittrande kristallkrona ligger en svan. Vit och uppburen på ett silverfat! Det är en dukning som heter duga. En som säger – vi har råd, vi är nästan kungliga!

När jag stod där funderade jag först på vad man åt på den tiden. Om det var lika gott som det vi äter idag! Sedan tänkte jag… Jag vill ha en svan! Faktum är att jag känner en person som har en svan – inte uppstoppad som tur är utan en gjord i papier mache. Den står i hennes glasveranda och är just precis så där vacker och majestätisk som bara svanar kan. Varje gång jag tänker på det blir jag lite avundsjuk och lite lättad på samma gång.

Numera går det ju inte att skaffa en. Svanen är fridlyst, och att stoppa upp den är inget man gör hemma vid köksbordet längre. Dessutom — och det här är en detalj jag inte kan släppa — konserverades gamla uppstoppade djur ofta med arsenik. De vackra fåglarna i gamla salonger är alltså inte bara damiga, de är småfarliga. Det finns något väldigt 1700-tal över det. Vackert och giftigt på samma gång. Så det blir Ingen svan hos mig, men känslan den vill jag ändå ha kvar.

Vad jag har istället: 70 dukar

Så hur kan man göra då, för att duka fint och underbart. Jag hyllar tygservetter, dukar samt glas och porslin i olika färger. Just nu håller jag på att rensa i mitt tygförråd. Och när jag säger rensa är det mer metaforiskt, för lyfter ut hög efter hög, viker upp, tittar, och… så lägger jag tillbaka nästan allt. Men Anette! tänker jag – för det måste vara minst Sjuttio dukar. Jag har inte räknat exakt – Behöver du alla dessa dukar? Nej. Absolut inte! Man behöver kanske högst fem stycken – En ljus, en mörkare, en julig och en galet mönstrad och en elegant som nästa är lite för fin för att ta fram. Men här är grejen — det där med ”behöva” är ett tråkigt sätt att mäta ett hem på. Svanen på Skokloster behövdes inte heller. Den fanns där för att någon ville att kvällen skulle betyda något.

Tygservetter och dukar är som en uppstoppad svan för oss vanliga

Om du bara ändrar en enda sak vid ditt bord: byt papper mot tyg. Det är det billigaste sättet att göra en tisdag till något annat. De behöver inte vara nya, inte matcha, inte ens vara riktiga servetter — för det mesta använder jag kökshandukar ingen har någonsin sagt något. Gamla vita linnelakan funkar också och blir vackrare för varje tvätt. Och de behöver inte strykas perfekt. Vikta en gång och lagda på tallriken. Klart. Ingen kommer med linjal. Fläckar då? De kommer. Låt dem. En duk utan fläckar är en duk som aldrig fått vara med om något.

Porslinet i vitrinskåpet — vad väntar det på?

Det här är min käpphäst. Fina tallrikar som står inlåsta ”för fint tillfälle”. Vilket tillfälle väntar du på? En onsdag med någon du tycker om är ett tillfälle. Ensam middag efter en usel dag är ett tillfälle. Använd dem. De går sönder ibland, och det är priset för att de fått leva. Blanda gärna. Gammalt mot nytt, mönstrat mot enfärgat, udda glas. Jag tycker det blir mycket vackrare när det inte matchar helt.

Så var landar vi

Skoklosterbordet handlade om att visa att man kunde. Mitt bord handlar om att visa att jag ville. Det är egentligen samma sak, bara i olika skala — min skala kräver inga fridlysta fåglar. Sjuttio dukar får jag behålla. Jag tänker inte försvara det. Jag tänker använda dem. Och när jag ändå ska duka fint behöver maten få gå snabbt. Tips på det hittar du på bilderna här under!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Ibland vill man bara ha det enkelt, smart och superlätt. Då ska man göra sådana här gurkstubbar. Att de dessutom är superfräscha och blir en liten snackis när de kommer in på brickan gör ju inte saker sämre.

Det enda du gör är att skära gurkan i cirka 3 cm stora stubbar, holka ur mitten. Innan du fyller med krämig crème fraiche eller smetana. Toppa med svensk fin honung – lättast att värma den en smula så den blir flytande. Till sist dekorera med färsk dill. Förutom att det går snabbt och är gott, så är det smarrigt både till ett glas kylig champagne eller en isande vodkashot. Jag lägger också till en variant med saltgurka som också är riktigt god.

  • Champagne: en torr, frisk brut med god syra balanserar krämigheten fint.
  • Alternativ: ett glas cava eller crémant om du vill hålla budgeten nere utan att tumma på bubblet.
  • Vodka: en ren, kall vodka shot — gurkan och dillen känns nästan gjorda för varandra med den kombinationen.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Det är alltid speciellt med bröllop. En fest i kärlekens tecken. I helgen fick vi vara med och fira när våra kompisar Eric och Sofia gifte sig. Festen hölls i deras lada och det var så enkelt, så vackert och så fullt av kärlek att man nästan glömde andas. Och vet ni! Jag fick förtroendet att göra tårtan, vilken ära.

Jag utgick från den där virala pannacotta-tårtan som snurrat runt på Instagram [länk till reel] — ni vet, den frusna varianten som man kan förbereda i lugn och ro. Men jag ville göra den till min egen, ”på mitt sätt”, så jag byggde den med jordgubb och fläder istället. Somrigt, lite romantiskt, precis som dagen förtjänade.

Det bästa med den här typen av tårta? Att den kan stå fryst ända tills det är dags. Jag kunde alltså göra hela grundarbetet i lugn och ro, långt innan bröllopsdagen, och sen bara plocka fram den och göra det roliga — dekorera. Jag använde färska jordgubbar och blommor plockade direkt från parets vackra trädgård. För att kanten skulle bli lite vackrare så satte jag savoiardikex runt kanten och ett rosa sidenband som knöt ihop hela känslan. MUMS vilken tårta att få skapa.

Anettes Matchningar

Självklart vill ni också veta vad jag tycker att man ska dricka till en sådan här somrig tårta? Jordgubb och fläder ropar efter något bubbligt och lätt sött. Till tårtan skulle jag rekommendera antingen Prosecco — de florala tonerna speglar tårtan perfekt. En lätt Moscato d’Asti om du vill ha lite mer sötma i glast. Det alkoholfria alternativet passar till ett bröllop som hand i handske – hemgjord rosendricka.


Bröllopstårta med jordgubb och fläder – på mitt sätt

Det här behöver du:

Jag använde en hjärtformad springform i 23 cm i diameter.

Jordgubbspuré
200 gram frysta jordgubbar
1 dl socker
några fläderblommor

kaka
175 g smör
3 st ägg
2 dl socker
1 dl farinsocker strö
2 tsk vaniljsocker
1.5 dl mjöl
1 dl havregryn
0.5 tsk salt
0.5 burk dulce de leche
ca 150 g färska eller frysta jordgubbar

pannacotta
3.5 gelatinblad
3 dl vispgrädde
1 dl jordgubbssås (se recept nedanför)
2 dl fet yoghurt (jag använde den turkiska)
2 msk vaniljsocker
0.75 dl socker

Gör så här:

Jordgubbspurén gör du så här. Lägg de frysta jordgubbarna, fläderblommorna och socker i en kastrull och koka tills sockret smälter. Sila bort bären, ta bort blommorna och använde dem som fyllning i kakan.

Sätt ugnen på 175 grader och fodra din springform med bakplåtspapper. Bryn smöret på medelvärme under omrörning. När smöret har fått doftar nötigt och är gyllenfärgat så är det klart. Ställ det åt sidan ett tag och låt det svalna. Rör ner ägg, socker, farinsocker, mjöl, havregryn, salt och smör i en bunke. Rör ihop med en träslev tills smeten precis har gått ihop.

Häll ner 2/3 av smeten i springformen. Lägg jordgubbar på ytan, ringla dulce de leche jämt över och sedan resten av smeten i formen. Grädda i mitten av ugnen i ca 40 min. Kakan ska ha satt sig i kanterna, men vara lite vobblig i mitten när du tar ut den. Låt svalna i kylen i ca 6 timmar tills den är helt avsvalnad.

Sedan är det dags för pannacottan. Lägg gelatinet i kallt vatten i minst 10 min. Häll grädde, socker och jordgubbs- och flädersåsen i en kastrull och värm det tills det precis börjar koka. Dra undan kastrullen och rör ner gelatinet tills det har löst upp sig. Vänd ner yoghurten och ställ i kylen för att svalna. Ta ut den något kalla pannacottan ur kylen, vispa den fluffig och spritsa den jämt över kakan. Ställ in den i frysen och låt den stå där tills det är dags att dekorera.

TIPS! om du har möjlighet så låt kakan tina i kylskåpet i några timmar innan servering. Själv tog jag fram den frysta kakan (hade inget kylskåp) dekorerade den och lät den tina i rumstemperatur.

Tack @jonnasbakeri för inspiration och recept!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Jag vet att jag tjatar om smörgåsar men det är en favorit nu på sommaren. Jag skulle kunna äta det till frukost, lunch och middag utan att bli less. Det som gör smörgåsen så bra är att den är enkel men ändå känns lite festlig, perfekt när man vill bjuda på något gott utan att stå i köket hela dagen. Idag har vi bestämt att det blir räksmörgås till middag, med ett glas iskallt vitt vin. Så frågar du mig just nu räksmörgås min absoluta favorit–

Grunden är förstås ett gott bröd, gärna surdeg eller ett rejält frukostbröd, med smör, ett lagom kokt ägg, gärna avocado och ett krispigt salladsblad och sedan generöst med räkor. Både grunda och toppa med majonnäs och sedan dekoration av färsk dill, en skvätt citron och lite svartpeppar. Ett mycket bra tips är att spara skalen, frysa dem och göra soppa eller buljong på när andan och vädret tillåter.

Prova vettja – som vanligt finns några sköna varianter på bilderna här nedanför också!

Eftersom vi tänkte äta vår räksmörgås i naturen så blir vintipsen därefter. En box är smidig att ta med sig och räcker till många. Här kommer några favoriter.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Jag kan knappt tro att det är sant men jag fyller jämna år i år. Och det är riktigt många! Jag minns när jag var tonåring och tänkte på människor i min nuvarande ålder…. Jesus! De var sååå gamla, nu när jag är där själv så känner jag mig ung och fräsch som en nyponros.

Ja, det är klart att jag inte är riktigt lika smidig och snabb som jag var då. Att saker på kroppen känner lite mer av jordens dragningskraft. Det sägs ju att man har alla åldrar i sig, jag alltid känns mig någonstans mellan 12 och 82. Det är fint tycker jag. För när jag träffar hundvalpar, kattungar och ser vackra saker som ett stjärnfall då känner jag mig barnsligt lycklig. När jag dricker något riktigt gott då spritter det i kroppen som om jag smakat det goda för allra första gången. Tror det är viktigt att vara närvarande i stunden och uppskatta alla sorters upplevelser. Ja, och kramas mycket!

Det är mitt recept för ett lyckligt liv. Hur långt det blir det kan man ju aldrig veta men jag hoppas innerligt att jag har massor av tid kvar att njuta av både familj, vänner samt mat och dryck. Det är precis det jag tänker göra detta fantastiska år. Jag startar med en härlig familjemiddag och sedan har jag tänkt unna mig både fest, kalas, mys på en massa olika sätt – HELA ÅRET!

Nu är frågan VAD ska jag laga? Ska jag göra en klassisk inkokt lax med färskpotatis och primörer, en smörgåstårta eller Elins fläskfilé med potatiskaka? Ja det är den stora och viktiga frågan som håller mig vaken om nätterna 😉 Vad tycker ni?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Vem gillar inte paket på kalas. Fylld, uppbunden & grillad lax som serveras med en potatispate samt en sauce verte är också en underbar favorit… Så ja, ni förstår säkert det är riktigt svårt att bestämma sig. När det finns så mycket gott att äta! Den här varianten är enkel att förbereda och lätt att ta med sig i en kylväska. Det enda som behöver göras är att slänga lax-paketet på grillen resterande tillbehör förbereds innan.

Innan servering klipper man upp snörena, drar bort det övre skinnen och hugger in på allt det goda. Till den här rätten serveras med fördel ett glas iskallt och friskt vitt vin. Är man många så kan man med fördel välja en magnumbutelj för ibland kan storleken ha betydelse.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail