Author

Anette Rosvall

En hårdbrödsmörgås med julskinka och senap på en rosa tallrik

Jag står i köket med en skinkmacka i handen. Jag väljer alltid Dijonsenap för att få det där starka pinget i munnen, sedan alldeles lagom tunna skivor av den goda skinkan. Utanför strålar solen från en knallblå himmel över Stockholm och det är nästan ljummet i luften. Julskinka i början av oktober? Jag fnissar för mig själv – julskinka i oktober, men när chansen dyker upp att provsmaka årets skinka säger jag förstås inte nej vare sig det är höst eller vinter.

Skinkan heter Halla Gårdsgris och kommer från Scan. Du som känner igen Hållbarhetsgrisen: det är samma skinka med nytt namn. På Halla Gård i Västergötland har bonden Anders plockat bort nästan alla dörrar i stallet, så grisarna går ut och in som de vill, året runt. Fodret är sojafritt och odlas till största delen på gårdens egna åkrar, och gödseln blir biogas som ger el och värme, till och med i golven där grisarna sover! Enligt Scan har uppfödningen 29 procent lägre klimatutsläpp än svenskt genomsnitt.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail
Biff Lindström med rödbetor och fårost toppad med tsatsiki, serverad med ugnsbakad småpotatis och vitkålssallad på vit tallrik

Biffarna fräser i pannan, gurkan till tsatsikin står och rinner av och jag står med rödbetsröda fingrar och undrar hur det kunde ta två år! För det var hösten 2024 som vi satt med drömmande blick och skrev listan över klassiker vi saknade: kåldolmar, dillkött, sjömansgryta och så biff à la Lindström. Men nu är det äntligen dags!

Som vanligt kan jag förstås inte riktigt hålla mig till orginalet. Det kanske är tur, för det innebär ju att jag snart måste göra rätten igen haha! Rödbetorna är kvar, annars vore det ju ingen Lindström, men den här gången fick de sällskap av smulad fårost i färsen. Istället för sky så valde jag en rejäl klick kall tsatsiki. Varm saftig biff, sötsyrlig rödbeta, salt ost och sval gurka med vitlök. Ni hör ju själva, det kan ju inte bli fel!

Som vanligt finns en historia bakom namnet. Det sägs – helt utan källkritisk granskning från mitt håll 😉 – att originalet serverades för första gången på Hotell Witt i Kalmar 1862, av en Henrik Lindström som vuxit upp i S:t Petersburg. Vad han hade tyckt om tsatsikin vet jag inte, men jag tror att han hade tyckt om biffarna! Till biffarna blev det ugnsbakad småpotatis med skrynkligt skal och en krispig vitkålssallad. Enkelt, och precis vad jag behövde!

Är du lika svag för färs som jag? Då har jag mer åt dig: Klassiska persiljejärpar med frasigt stekt potatis och mjuk lök, Klassiska svenska köttbullar med potatismos, pressgurka och gräddsås och så en italiensk variant Polpette det vill säga Italienska mozzarellafyllda köttbullar med pasta och tomatsås. Mums!

Biff Lindström med rödbetor och fårost toppad med tsatsiki, serverad med ugnsbakad småpotatis och vitkålssallad på vit tallrik
0 comments
0 FacebookPinterestEmail
Krämig potatisgratäng serverad med skivat kött, gelé, pressgurka och gräddsås på en blåvit porslinstallrik.

Här kommer ett riktigt smart tips från restaurangköket – Potatisgratäng på speed! För tänk själv, du har kommit hem från en heldag och söndagsmiddagen ska fram. Hela familjen är hungriga som vargar efter alla aktiviteter. Det ska gå fort, men söndagsmiddag är ändå söndagsmiddag, det ska vara lagat från grunden, väldigt gott och kanske också räcka till en eller två lunchlådor dagen därpå. Klart vi ska ha gratäng till middagen. Du har varit smart, du har följt mitt tips och tar fram kastrullen med gräddkokad potatis från kylen. Ner med den i en gratängform, på med ost, skjuts in i ugnen och vips så har du en färdig potatisgratäng!

Mitt bästa tips på en snabb potatisgratäng, på samma sätt som de gör i restaurangköket

I en restaurang har ingen tid att vänta en timme på att potatisen ska bli mjuk i ugnen. Därför kokas den i gräddmjölk i förväg. Potatisen skalas och skärs i tunna skivor och får sedan sjuda mjuk i mjölk och grädde, tillsammans med några vitlöksklyftor, salt och svartpeppar. När skivorna är mjuka och medgörliga kan du spara den i kylen tills det är dags för middag. Då häller du alltihop i en gratängform, strör över ost och ställer in i ugnen. Efter 15–25 minuter är gratängen gyllene och klar!

Därför är det så smart

Hela den krångliga delen kan du göra i förväg: på förmiddagen, dagen innan. Det gör att du slipper stå och stressa i köket. Du kan istället mingla med dina gäster och lugnt sippa på ett glas bubbel. När det är dags för middag är det bara att strö ost på och in i ugnen när det är dags. Gratäng på speed, helt enkelt! Sanningen är att den faktiskt blir lite godare också, potatisen blir jämt mjuk och gräddmjölken liksom inkorporerad i gratängen på det allra bästa sätt. Så vare sig det är kalas eller vanlig helgmiddag så prova mitt bästa recept på snabb potatisgratäng.

Krämig potatisgratäng serverad med skivat kött, gelé, pressgurka och gräddsås på en blåvit porslinstallrik.

Snabb Potatisgratäng på speed

Det här behöver du:

1 kg potatis i skivor
2 vitlöksklyftor
salt och peppar
gräddmjölk så det täcker potatisskivorna (jag använde cirka 1 liter)
riven ost, lagrad 

Gör så här:

Skala och skiva din potatis i skivor - cirka 3mm tjocka. Lägg skivorna i en kastrull, ner med krossade vitlöksklyftor och fyll på med gräddmjölk tills potatisen är täckt. Salta! Låt småputtra på låg värme tills gräddmjölken tjocknat. På min spis tog det cirka 25 minuter. Hit kan du förbereda, en liten stund innan servering följer du instruktionerna här nedanför.

Smaka av med salt och svartpeppar. Häll upp i en gratängform och täck med riven ost. Gratinera i 185 grader tills osten är gyllene och gratängen är varm. Sedan är det bara att äta!

0 comments
1 FacebookPinterestEmail
Krämig trattkantarellsoppa i en blommig porslinstallrik med sked, bredvid ett glas vitt vin.

Jag häller upp trattkantarellsoppa i tallriken med blommor och med guldkant. Bara för att försöka få lite flärd på rätten. Men ärligt talat ser det ut som… ja, något man hittar i en vattenpöl i oktober! Grå, gryning och fullständigt ointresserad av att göra sig till. Men ta en sked. Bara en. Sen förstår du varför jag lagar den här soppan varje höst, och varför jag inte bryr mig det minsta om att den aldrig kommer vinna en skönhetstävling!

Ni har hört det förr, vi håller på att rensa frysen för att vi ska flytta. Ralf kom upp från källaren med två påsar svamp i handen. En med trattisar och en med taggsvamp. Det här sa han triumferande – ska bli en soppa. För det är klart vi ska ha förrätt det är ju ändå lördag! När svampen tinat satte han fart. Jag satt vid köksbordet och skrev recept här på bloggen 🙂 men höll ett nyfiket öga på hur han gjorde. Så nu kan jag dela med mig av Ralfs Trattkantarellsoppa – och ja! den är grå och oansenligt, men den är himmelskt god.

Trattkantarellen – höstens bästa (och fulaste) svamp

På Svampindex kan man lära dig mer om trattkantarellen. Visste du tillexempel att trots namnet är trattkantarellen ingen äkta kantarell, utan nära släkt, Craterellus, som känns igen på den ihåliga foten. Den heter också höstkantarell, gultratting eller trattis, beroende på vem du frågar. Precis nu är det högsäsong. Fynden ökar från mitten av augusti och toppar kring vecka 40, i början av oktober, och en mild och fuktig höst kan förlänga letandet långt in i november. Hittar du en hittar du ofta riktigt många – Alltså: ut i skogen, nu!

Och blir du sugen på mer svamp i skålen har jag två favoriter till: en krämig svampsoppa på blandad svamp med en frasig topping, och en rökig svampbuljong med dumplings som värmer ända ut i tårna!

Krämig trattkantarellsoppa i en blommig porslinstallrik med sked, bredvid ett glas vitt vin.

Raffes trattkantarellsoppa

Portioner: 4

Det här behöver du:

Ralfs trattkantarellsoppa

150 gram trattkantareller
150 gram skivad blandsvamp - gärna taggsvamp (som har en mild smak som inte tar över)
1 finhackad vitlök
smör att steka i
2 dl vermouth eller torrt vitt vin
4 dl vatten
2 kycklingbuljongtärningar
3 dl grädde
en liten skvätt sherryvinäger
Balansera gärna smaken med några droppar citronsaft
salt och svartpeppar

Gör så här:

Lägg i svampen och vitlöken i pannan och stek tills den vätska svampen släpper har fräst bort. I med en liten skvätt sherryvinäger sedan öser du på med vin och ångar bort det mesta av alkoholen. Nu skall vatten, grädde och buljongtärning ner i kastrullen. Koka upp och mixa sedan alltihopa till en slät soppa. När du är nöjd smakar du av med salt, svartpeppar och citronsaft.
Låt soppa småputtra tils den är varm och god. Och hörrni varför inte vara lite hippa nu? Våga prova ett glas Sherry till svampsoppan, jag lovar det är supersmarrigt!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

En av mina favoritgrytor är osso buco, men det är inte alltid man får tag på kalvlägg. Eftersom hösten är på ingång vill jag laga grytor – jag tycker det liksom hör årstiden till. Den här gången tog jag fram älgkött ur frysen och gjorde en variant på min favoritgryta.

Jag hoppar över lägget helt och kör högrev av älg istället. Det betyder att jag går miste om den där märgpipan i mitten – buco betyder faktiskt hål på italienska, så min variant är egentligen en osso buco utan buco! Men vet du vad? Jag saknar den inte. Högreven blir så mör och trådig efter timmar i grytan att man inte tänker på annat än hur gott det är.

Och vet du var jag alltid börjar? Med soffritto!

Jag hyllade ju Soffritton i veckan, har du läst det inlägget? Soffritto eller mirepoix en bas där lök, morot och selleri får puttra långsamt på låg värme tills grönsakerna blivit mjuka, söta och nästan smälter ihop – och det är inget man ska skynda på. Det är tvärtom hela hemligheten. För det är här smaken byggs, i botten, innan något annat ens får komma i grytan. Jag brukar tänka att Soffritton är grytans fundament: gör du den slarvigt känns det genom hela rätten, gör du den med kärlek bär den allt annat.

Sedan får älgen sällskap av vin, tomat och tid. Mycket tid. Köttet får sjuda tills det nästan faller isär och såsen blivit sammetslen och koncentrerad. Där den klassiska varianten serveras med risotto milanese går jag ofta en enklare, mer vardagsförankrad väg och serverar min älg-osso-buco med kokt potatis. Den suger upp den där goda skyn på ett sätt som får mig att vilja torka tallriken ren med sista biten.

Här kommer receptet, precis som jag gjorde det. Men först ett recept på ”riktig” Osso Buco om du får tag på lägg, samt min variant på soffritto – den bästa basen för grytor, såser och soppor.

Osso buco på älg – höstgryta med Soffritto och högrev

Portioner: 6

Det här behöver du:

cirka 700 g älgkött i grytbitar

Soffritto
150 gram rotseller, finhackad
2 stora morötter, finhackade
2 gula lökar, finhackade
2 vitlöksklyftor, finhackade

cirka 1 dl tomatpuré
0,5 dl kalvfond
några klickar smör eller en skvätt olja att steka i

4 dl vin
1 burk krossade tomater (ca 400 g)
1 burk konserverade körsbärstomater
cirka vatten att skölja ur pannan med

några nypor torkad salvia
några nypor torkad oregano
1 lagerblad
Smaka av med salt och svartpeppar

Gör så här:

Börja med att finhacka grönsakerna till din soffritto. Fräs dem långsamt i olja i en järngryta.När grönsakerna är mjuka och medgörliga häller du ner tomatpurén för att få fram den allra godaste somriga tomatsmaken. Ta fram en stekpanna och fräs även köttet så det får fin yta. Lägg köttbitarna i grytan och vispa ur den med vinet. Häll även det i grytan. Nu ska resten av ingredienserna också ner i grytan och sedan ska alltsammans koka tills köttet är färdigt. Fyll på med vin eller vatten om det kokar torrt. Smaka till sist av med salt och svartpeppar.

Jag serverade grytan helt o-ortodoxt med kokt potatis och det var utomordentligt gott. Men du gör precis som du vill och vågar.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail
Tärnad morot, lök och [rotselleri] fräses i en röd gjutjärnsgryta – soffritto som bas till gryta.

Soffritton fräser stilla i den röda grytan, skärbrädan är full av små orange och vita tärningar och hela köket doftar redan som en söndag i oktober, fast det bara är en helt vanlig tisdag! Morot, lök och rotselleri i smör och olja, på låg värme, i lugn och ro. Det är så jag lägger grunden till nästan varenda gryta och soppa jag lagar. Det knasiga är att jag har gjort detta i nästan hela mitt matlagningsliv. Men aldrig riktigt berättat om det här på bloggen.

Jag tror det var pappa som lärde mig det här. När jag var barn och han var den som lagade middag, pekade han ofta mot den stora sleven i trä som hängde på väggen i köket. Den – berättade han med emfas – hade han fått när han avslutat den tjusiga kockutbildningen han gick på som ung. Senare när vi vi skrapade lite på ytan på den berättelsen visade det sig att det bara var en helgkurs. Men kunskapen och matglädjen fick han ändå med sig hur kort eller lång kursen var. Det är iallafall därför även jag hackar rotsaker till soffritto eller mirepoix.

Vad är soffritto?

Soffritto är italienska och kommer från verbet soffriggere, att fräsa försiktigt. Lök, morot och stjälkselleri finhackas och fräses långsamt i olivolja tills allt är mjukt, blankt och sött, men utan att ta färg. Här börjar en riktig ragù alla bolognese, en minestrone och [din favorit]. I vissa regioner åker det också ner pancetta, vitlök eller persilja, och det är precis så det ska vara, för varje nonna har sin egen! Och eftersom jag numera också är en nonna så byter jag helt fräckt ut stjälksellerin mot rotselleri. Helt enkelt för att jag tycker att det blir godare! Rotsellerin ger en djupare, lite sötare och nötigare smak som gör sig fantastiskt i höstens grytor. Så strikt taget är det här kanske mer mirepoix än soffritto.

Vad är mirepoix?

Mirepoix är fransmännens motsvarighet med samma tre huvudpersoner, alltså lök, morot och selleri, men oftare fräst i smör. Fransmännen lite friare än italienarna, för i en mirepoix får både purjolök och rotselleri vara med. Det passar mig alldeles utmärkt! Namnet sägs komma från en fransk hertig av Mirepoix på 1700-talet, vars kock ska ha gjort blandningen berömd. Den är basen i fonder, såser och de stora franska grytorna som får puttra hela eftermiddagen medan du gör något helt annat, som att öppna en flaska vin till exempel!

Soffritto, mirepoix eller sofrito – vad är skillnaden?

Det är lätt att blanda ihop dem, så här har du det i korthet. Soffritto är italiensk och lagas i olivolja. Mirepoix är fransk och lagas gärna i smör. Sofrito, med ett f, är spansk och helt annorlunda: lök, vitlök och tomat, ofta med paprika, och den ligger bakom bland annat paellan. Och reser du till Louisiana kallar de lök, selleri och grön paprika för ”the holy trinity”. Hela världen verkar alltså vara överens om att det goda börjar med lite hack och lite fräs!

Tärnad morot, lök och [rotselleri] fräses i en röd gjutjärnsgryta – soffritto som bas till gryta.

Det här behöver du:

Sofritto

2 finhackade stora gula lökar
4 finhackade vitlöksklyftor – minst
4 finhackade morötter
150 gram finhackad rotselleri
en skvätt olja
en klick smör

Gör så här:

Hacka alla ingredienser och låt dem sedan fräsa långsamt på svag värme i olja och smör. Ibland hackar jag så fint jag kan och ibland låter jag bitarna vara lite grövre. Beroende på hur stora eller små tärningar du har gjort så är självklart tillagningstiden olika. Men när du ser att bitarna blivit mjuka och ytterst lite rostade så är det dags för att fortsätta med din gryta, sås eller soppa. Lycka till!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail
Det bästa receptet på kanelbular inför kanelbullensdag

Snart är det kanelbullensdag och jag var sugen på att baka. Jag brukar använda Saltå Kvarns recept men hade inte gjort fördegen i tid. Så jag satte mig ner och kikade på 10 i topp listan som dök upp på internet. Jag undersökte recept från Roy Fares, Camilla Hamid, Salt och Sött samt Team Malmegård. Kikade även nyfiket på Johan Sörbergs recept för han använder vatten som degvätska istället för mjölk. Men jag hade både mjölk och grädde som behövde användas så jag provar vatten-varianten en annan gång.

Det jag vet sedan tidigare är att använda kall mjölk och rumstempererat smör gör att degen blir fluffig och bullarna mindre torra. Varför då, kanske du undrar. Jo jag har lärt mig att det smälta smöret gör att du automatiskt behöver mer mjöl för att få degen lagom torr. Det gör att bullarna blir mindre saftiga. Sedan valde jag att jäsa degen lite kallare än vanligt. Det skulle visst göra att den blir lättare att baka ut, plus att breda fyllningen utan att den kladdar.

Jag har sedan länge blandat ihop smör, kanel, socker och lite sirap, men läste i något av recepten att om man tillsätter lite potatis- eller vetemjöl så håller den ihop bättre och rinner inte ur bullarna. Smart, frö man vill ju inte ha fyllningen i pappret utan i degen. Samtidigt som degen knådades av min Kitchen Aid så for jag omkring och städade litegranna. Vi skulle nämligen få besök till bullarna. Det gjorde att degen fick ganska lång tid i knådningen villket också visade sig vara toppenbra.

Nåväl nu har jag i vilket fall som helst satt ihop delar av de olika stjärnbakarna till mitt alldeles egna recept – jag lovar bullarna blir fluffiga, och alldeles, alldeles underbara. Tipsar även om en knäckig kanelkaka, en kanelkrans och en Cinnamon Twist. Prova vettja!

Det bästa receptet på kanelbular inför kanelbullensdag

Det bästa receptet på kanelbullar

Det här behöver du:

Degen
4 dl mjölk
1 dl grädde
1 ägg
3 tsk kardemumma (helst nymald)
50 gram jäst
250 gram smör, rumstempererat
2 dl socker
1 tsk salt
cirka 900 gram mjöl

Fyllning
250 gram smör, rumstempererat
2 dl socker
0,5 - 1 dl kanel
3 msk ljus sirap
2 msk potatismjöl
1 nypa salt

Pensla med ägg och toppa med pärlsocker

Gör så här:

Blanda mjölk, grädde i din bakmaskin, smula ner jästen och se till att den löser sig. Ner med ägg, smör, kardemumma, salt och socker, vispa runt och börja blanda ner mjölet i omgångar. Ta inte allt på en gång - utan låt vätskan suga upp bara så mycket som behövs tills du har en kladdig deg som håller ihop. Låt den gå i minst 10 minuter i maskinen. När du är nöjd låter du degen jäsa svalt i 1 timme. Medan du väntar blandar du ihop fyllningen.

Kavla ut degen bred fyllningen över och gör bullarna som du vill. Antingen snurror eller knutar. Låt jäsa i cirka 20 minuter och pensla sedan med uppvispat ägg, strö pärslocker på toppen och baka av i 185-200 graders ugnsvärme i 10-12 minuter. MEN DU! kika på dina bullar istället för att ta tid. De ska så klart vara gyllenbruna och frasiga på ytan och alldeles mjuka och medgörliga på insidan. Njut av kaffe eller kall mjölk!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Nej. Rör inte det där grillöverdraget! Jag ser dig där med förrådsdörren på glänt, redo att kånka in grillen för säsongen. Men gör det inte än! tänker jag varje gång hösten smyger sig på. Vi har ju de allra bästa grillkvällarna framför oss! Luften är sval och krispig, ljuset sammetsmjukt, och det finns inget skönare än att stå ute med ett glas i handen medan karrén fräser och fettet droppar. Det här är helgmaten som får dig att skjuta upp vinterförvaringen minst en vecka till.

Fläskkarré är en tacksam bit — välmarmorerad, förlåtande och saftig, precis den sortens kött som mår bra av glöden. Jag grillar den först på direkt värme för fin yta, sedan på indirekt tills den är perfekt i mitten. Till serverar jag frasig delikatesspotatis, en snabbpicklad gurka som skär genom fettet med sin syra, en rostad vitlökssky att ösa generöst, och picklade senapsfrön — de där små poppande smakbomberna som får folk att fråga vad det är de äter.

Har vi pratat om picklade senapsfrön? De ser oansenliga ut, men ger syra, sälta och en textur som lyfter hela tallriken. Gör en rejäl sats — de håller länge i kylen och piggar upp allt från korv till ostbricka och de är faktistk utomförträffligt goda till julskinka, så spar detta recept är mitt tips till dig.

Det fina med den här menyn är att den känns som fest men går att förbereda i lugn och ro. Gurkan och senapsfröna picklar du i förväg, skyn får puttra ner till en blank glace medan potatisen blir gyllene i ugnen, och karrén behöver bara din uppmärksamhet den sista biten vid grillen. Servera med en frisk kålsallad — jag länkar till min sesam- och myntakålsallad längre ner, och Herr Lykkes vitkålssallad med mormorsdressing båda är galet goda och sitter fint till. Så: grillöverdraget får vänta. Här är alla recept.

Grillad fläskkarré med frasig potatis, picklad gurka , senapsfrön och rostad vitlökssky

Portioner: 4

Det här behöver du:

Rostad vitlökssky
1–2 hela vitlökar, delade på mitten
1 msk olivolja (till rostning)
3–4 dl rött vin
3–4 dl kalvfond eller oxfond (utblandad)
1 msk smör (till blankning)
Salt och nymald svartpeppar

Fyra skivor karré (till fyra personer)
Salt och peppar och en het grill

Ugnsbakad delikatesspotatis
400 gram delikatesspotatis
salt peppar
några matskedar olja

Picklade senapsfrön
2 dl vatten
2 dl äppelcidervinäger
0,75 dl socker
1 tsk salt
1,5 dl gula senapsfrön

Gör så här:

De picklade senapsfröna kan du med fördel göra i förväg. Gör en lag av 2 dl vatten, 2 dl äppelcidervinäger, 0,75 dl socker och 1 tsk salt i en kastrull. Häll ner gula senapsfrön (lagen ska täcka fröna). Låt sedan puttra i 1 timme. Häll upp i rena burkar. Det här är supersmarrigt till julskinkan så spar receptet!

Börja med att dela vitlöken på hälften. Linda in den i aluminiumfolie och baka den i 200 grader i cirka 15 minuter. Ta ut den och kläm ur klyftorna i en kastrull. På med vätskan och låt koka ner tills hälften är kvar. Sila om du vill ha en slät sås. Smaka av med salt och peppar, blanka till sist av med lite smör.

Skölj potatisen och lägg den på en ugnsplåt, vänd den i några matskedar olja, salt och svartpeppar. Baka den i 185 grader i 45 minuter så blir allt krispigt och gyllene.

Tills sist är det dag för att grilla fläskkarrén med ett saftigt och mört resultat ska du börja med att ta fram köttet i rumstemperatur och grilla det på direkt värme för fin färg, följt av indirekt värme tills det når en innertemperatur på 72–75 grader

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Trots att mitt huvud för det mesta är fullt av mat så kan även jag behöva inspiration. Och jag tycker Instagram funkar riktigt bra där. I tisdags när jag satt och scrollade dök en upp: en korvgratäng som fick det att vattnas i munnen på mig. Ni vet den där känslan? När man bara måste resa sig och kolla vad man har hemma?

Så jag gjorde min egen variant samma kväll. Självklart gjorde jag om den men grunden är densamma. Det gick undan och blev mättande gott, så korvgratängen är en sådan där rätt som räddar en helt vanlig kväll. Eftersom vi har ganska mycket falukorv i frysen ( en lyxig variant på älg från Mora chark och rökeri, jag har ju tur som har en kille som jagar) Den här rätten var som en snabbare och enklare kusin till falukorv i ugn. Krämig, gyllene, precis lagom kladdig på det där goda sättet.

Och det fick mig att tänka på hur mycket av min matlust som faktiskt kommer från nätet numera. Förr var det kokböcker och matlagningsprogram. Nu är det ett reel här, ett inlägg där, en bild någon vän taggat mig i. Internet har blivit mitt största skafferi av inspiration — och jag älskar det.

Men jag är nyfiken: var hittar DU din matinspiration? Är det Instagram, gamla klippbok-recept från mormor, en kock du följer, eller kanske här hos mig? Och vad vill ni ha mer av från mig — vardagsräddare som den här, eller lite mer fest och husmanskost med anor? Skriv gärna i kommentarerna, jag läser allt och blir så glad av att veta vad ni gillar!

Här kommer min variant på korvgratängen. Snabb, matig och precis lagom slarvig — som vardagsmat ska vara.

Smakrik korvgratäng

Portioner: 6

Det här behöver du:

1 falukorv - cirka 600 gram
1 rödlök i tunna skivor

Sås
3 dl grädde
0,5 dl bostongurka
6 msk tomtpure
2 msk dijonsenap (OBS! ta mindre om du inte gillar stark semapssmak)
0,5 dl Heintz chilisås
2 msk kalvfond
2 tsk sambal oelek
salt och svartpeppar
eventuellt torkad oregano

Överst
2 dl riven ost
200 gram körsbärstomater

Servera med kokt ris och strö finhackad persilja över

Gör så här:

Skär falukorven och lök i skivor och varva skivorna i en ugnsform. Blanda ingredienserna till såsen och häll över korven. Toppa med körsbärstomater och riven ost gratinera i ugnen 185 grader i cirka 20 minuter. Servera med ris och en god sallad.

2 comments
0 FacebookPinterestEmail

I fredags kväll stod jag i Johannas kök med ett glas vin i handen och kunde inte hålla mig borta från fatet. Det var som vanligt ett stimmigt och alldeles underbart kalas. Mitt på bordet bland allt det goda tronade en hög gyllene, krispiga fish-cakes — små, panerade och precis lagom stora för att ätas i ett svep, inrullade i krispiga salladsblad med en dressing som fick mig att tystna mitt i en meningen.

Det var precis den där sortens rätt som ser så där oskyldig och liten ut. Men innan du vet ordet av så har du redan stoppat i det sju stycken. Alla komponenter var utomordentligt goda för sig. Men när man toppade härligtheten med den där dressingen då blev det omöjligt att sluta äta. Fisksås, chili och sesamolja — salt, hetta och den där nötiga rundheten på en gång. Jag bad så klart om receptet av Johanna för det här måste jag göra hemma tänkte jag direkt. Och nu kan du också det!

Det fina med de här är att de är förlåtande. Torsk som bas, lite räkor och crabsticks för sötma och tuggmotstånd, ingefära och salladslök för fräschören. Du panerar, steker gyllene, och så rullar du in dem i ett svalt salladsblad med en klick dressing. Fingermat när den är som bäst — perfekt för kalas, förfest eller en fredag när man vill lyxa till det utan att stå bunden vid spisen hela kvällen. Ja och så puffar jag som vanligt lite granna för annat smarrig i lite samma anda. Crab-cakes, kokospanerad torsk med salsa och en tonfiskburgare som inte ens min katt kunde hålla sig ifrån. Mums filibabba!

Johannas krispiga fish-cakes med Nouc cham dressing

Portioner: 4

Det här behöver du:

Fish-cakes:
300 g torskfilé, fint hackad
150 g räkor, fint hackade
100 g crabsticks, hackade
1 msk riven färsk ingefära
3 salladslökar, finhackade
1 röd chili, finhackad
2 msk majonnäs
1–2 msk maizena
saft av ½ lime

1 ägg, uppvispat
cirka 2 dl panko (kan behövas mer)
rapsolja och smör till stekning
salt & peppar

Servering:
krispiga salladsblad (t.ex. baby gem eller hjärtsallad)

Dressing - en variant på Nouc cham
1 dl färskpressad lime
1 dl vatten
1 dl fisksås
1 dl socker
½ röd chili
1 klyfta vitlök

Gör så här:

Fiskbollarna gör du så här: Blanda ihop alla ingredienser och smaka av. Provrulla en boll och se om "smeten" håller ihop. Om inte lägg till lite majonnäs och potatismjöl, lite i taget tills bollarna blir fasta. Rulla golfbolls stora bollar, platta till dem lite granna och doppa dem i ägg och panko. Stek försiktigt tils de är gyllene. Håll dem gärna varma genom att lägga ett lock över fatet.

Du kan med fördel röra ihop dressingen i förväg. Börja med vatten och socker, rör runt tills sockret löser upp sig och fyll på med resterande ingredienser. Smaka och låt stå medan du fixar med resten.

Servera i salladsblad med och en rejäl skvätt dressing. Ät och njut!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail