Author

Anette Rosvall

Ni har säkert hört talas om pulled pork? Men har ni någon gång ätit draget lamm? Mitt nattbakade lamm, bakas länge, länge och faller därför sönder på det läckraste sätt. Jag serverar det med ponzusås en sesam- och myntakålssallad och så toppas det med vitlöksfond och smörfräst pankoströ. Om du vill kan du servera det på ett Bao- eller tortillabröd. Du hör väl hur gott det låter? Jag kan lova att det smakar minst lika smarrigt! Prova vettja!

Till smakrik och fet mat – som nattbakat, draget lamm – behövs viner med hög syra, gärna lite rondör och mycket frukt som kan balansera både fetman och de salta, umamirika smakerna från ponzu, vitlök och sesam.

Färgen spelar faktiskt mindre roll här. Den här rätten är generös nog att fungera lika bra med vitt vin som med rött – välj efter humör och sällskap. Här får du några smarriga varianter till din goda helgmiddag!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

(och en citron- och ingefärsdricka som räddar det mesta)

Ibland vill man helt enkelt inte dricka alkohol. Inte för att man plötsligt blivit asket. Eller för att man efter nyår kommit på att man bör träna mer och har anmält sig till ett maraton. Utan bara för att man faktiskt känner för något friskt, gott och som funkar till maten eller bara för att släcka törsten, Punkt!

Lyckligtvis har Systembolagets alkoholfria hyllor blivit betydligt roligare de senaste åren. Här finns drycker som inte smakar “som det man fick som barn på kalas”, utan faktiskt känns genomtänkta. Med balanserad syra, lite beska, kryddighet och framför allt: god smak!

Några alkoholfria favoriter som inte skäms för sig

Men ibland är det allra bästa ändå det man gör själv. Billigare, godare – och man vet exakt vad som är i. Här kommer mitt recept på lemonad med ingefära. Lime, citron, blodapelsin eller grapefrukt. Färg och smak ändrar sig så klart efter de citrusfrukter du använder. På bilden ser du en variant gjord med citron och lime. Ett riktigt smarrigt serveringstips är att fylla ett glas med is, hälla på en skvätt lemonad och toppa med bubbligt – vatten eller mousserande vin det är ditt val! Prova vettja!

… och förresten vill du prova alkoholfria cocktails så har jag ett helt inlägg som handlar om det här!

0 comments
1 FacebookPinterestEmail

Det finns dagar som liksom landar mjukt i kroppen. Som inte behöver stora gester eller höga röster, men som ändå förändrar något. Igår var just en sådan dag. Vi samlades för att fira ett barn som ännu inte kommit, men som redan har en självklar plats. I samtalen, tankarna och i de varma leendena. Jag har vetat om det ett tag men efter gårdagens Baby Shower gick det upp för mig, på riktigt: jag ska bli farmor. Ett ord jag fortfarande smakar på. Lite försiktigt. Med stor värme och kärlek.

Det är märkligt hur livet rör sig i cirklar. Plötsligt står man där och ser nästa generation ta form, bokstavligen. Och man gör det man kan – bakar tårta, lyssnar och njuter!

Tårtan, ja. Den fick också sin egen lilla berättelse. Vanligtvis består den av en tung browniebotten och en syrlig, rosa mousse. Men den här gången ville jag något annat. Mitt barnbarn är en pojke och utan att göra det större än det är, kändes det fint att låta blåbären ta plats. En blå mousse, mjuk och mild, mot den mörka chokladen i botten.

Smakerna satt där de skulle, men det var färgen som gjorde mig gladast. En liten blinkning till någon som snart ska komma. Ett sätt att säga: vi väntar på dig. Det är märkligt hur mycket som kan rymmas i en tårta. Förväntan. Kärlek. Ett nytt kapitel. Och ett nytt ord som sakta, sakta börjar kännas helt naturligt.

Farmor

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Vi är i mitten av Januari och den första oxmånaden kan kännas både lång och svår. Av flera anledningar kanske vi vill äta lite mer genomtänkt. Men självklart längtar man efter mat som är varm, trygg, full av smak och lite lagom lyxig.

Så nu puffar jag lite lätt för fläskfilén, här har jag lindat den i bacon (för ja, bacon gör livet bättre), fyllt den med smak och låtit den få sällskap av krossad färskpotatis – sådär rustikt slarvig som bara potatis kan vara när den är som bäst. Knaprig yta, mjukt inre och precis lagom mycket smör. dTill det serverar jag min sötsyrliga vitkålssallad med citronette-dressing. En frisk kontrast som skär igenom det feta, möter sältan och får hela tallriken att kännas både balanserad och lite lättare – utan att bli asketisk. Vitkål är för övrigt en underskattad hjälte i januari: billig, hållbar och alltid redo att förvandlas till något mycket mer än bara tillbehör.

Det här är mat som är trygg och tröstande, men ändå känns genomtänkt. Vardagslyx, helt enkelt. En rätt som säger: vi tar januari på allvar – men inte på för stort allvar. Receptet hittar du nedan. Och ja – fläskfilén förtjänar sin plats i rampljuset.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

De säger att man inte ska lägga alla ägg i samma korg. Jag håller med… men i köket gör jag gärna ett undantag. För ägg är faktiskt en av de mest pålitliga råvarorna man kan ha. Enkelt, nyttigt och nästan alltid lösningen när kylskåpet känns tomt men hungern är stor.

Jag brukar koka ägg lite på känsla, men gör oftast så här: äggen ner i kallt vatten, koka upp och låt sjuda i 6 minuter och 28 sekunder för en perfekt krämig gula Men om jag vill ha den lite fastare går jag mot 7–8 minuter. Knacka lätt på skalet och sedan plums ner i kallt vatten. Ett perfekt kokt ägg behöver egentligen inget mer än lite salt, eller delat på frukostmackan – men det kan också vara början på något större.

För ägg med ägg lagar du så mycket gott. De bär på en lång mattradition och dyker upp i rätter som har överlevt generationer. En klassisk omelett är ju något av det godaste du kan göra. Och vad sägs om Scotch eggs – brittisk pubmat när den är som bäst. Ett kokt ägg, inlindat i kryddig färs, panerat och friterat. Rustikt och mättande, men också lite elegant om man ger det kärlek.

Sedan har vi shakshuka, den nordafrikanska och mellanösterninspirerade rätten där äggen får sjuda i en kryddig tomatsås med lök, vitlök och spiskummin. Perfekt att doppa bröd i och ett bevis på hur ägg kan bli middag utan att kännas det minsta enkelt.

Och så eggs benedict – brunchklassikern som alltid känns lite lyxigare än den egentligen är. Pocherade ägg, smörig hollandaise och en perfekt balans mellan syra, sälta och krämighet. En rätt som kräver lite mer fokus, men som belönar den som vågar.

Så ja, ibland kan man faktiskt lägga alla ägg i samma korg – så länge man har kärlek, tålamod och lite salt på toppen. Ägg är mat som följer med genom livet. Från snabba vardagslösningar till långsamma helgmåltider. De anpassar sig, lyfter andra ingredienser och påminner oss om att god mat inte behöver vara krånglig.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Det finns rätter som alltid fungerar. Oavsett årstid, humör eller sällskap. För mig är lasagne en sådan rätt. Italiensk comfort food när den är som allra bäst. Trygg, generös och förlåtande – och samtidigt oändligt variationsrik. Lasagne är långsam mat i en snabb värld. En klassisk rätt inom italiensk husmanskost, byggd lager på lager av sås, pasta och krämig bechamelsås. Den får ta sin tid, både i tillagning och i ugnen. Det är något nästan meditativt i att bygga en klassisk lasagne. Först en sked ragu, sedan pastaplattor, lite mer sås, bechamel och ost. Upprepa. Vänta. Doften som sprider sig i köket medan lasagnen bakas färdig säger allt.

Jag gillar lasagne just för att den är så demokratisk. Den kan vara köttig och rustik, eller så är det en vegetarisk lasagne med linser, svamp, eller med spenat, zucchini och ricotta. Lasagne tar snällt emot det man har hemma och blir ofta ännu godare dagen efter. Perfekt att laga i förväg, perfekt att dela – precis som bra comfort food ska vara.

Kanske är det just därför lasagne känns som comfort food på italienska. Den kräver inte perfektion. Den kräver bara lite omsorg. Och den belönar alltid den som väntar – med krämighet, djup smak och en känsla av att någon faktiskt har tänkt till. Lasagne är mat som stannar kvar. På tallriken, i minnet och ofta i frysen. En tidlös rätt att återvända till, om och om igen. Italiensk comfort food som alltid har en självklar plats på bordet. Här nedan hittar du recept på några olika varianter av lasagne. Viktors favorit, en festlig med skaldjur, en med lamm och fårostbechamel och en vild med vodkalingon. Vilken blir du mest sugen på?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Jag rensar skafferiet just nu. Inte på det där kliniska sättet där allt åker ut och ersätts av nytt, utan mer som ett nyfiket rotande. Vad finns egentligen i skafferiet? Längst bak, bakom mjölpåsar och halvfulla burkar, gömmer sig linser, bönor och kryddor jag nästan glömt att jag hade hemma.

Det är något väldigt tillfredsställande i att laga mat på det man redan har. Röda linser som får bli en mustig linsgryta. Vita bönor som hamnar i en enkel sallad med olivolja, citron och mycket svartpeppar. Kryddburkar med namn som påminner om resor, middagar och infall – spiskummin, sumak, rökt paprika, torkad koriander. Smaker som bara väntar på att få komma till användning igen.

Skafferirensning gör något med kreativiteten. När alternativen är begränsade blir idéerna fler. Man slutar leta recept och börjar istället laga vardagsmat utifrån det som finns hemma. Lite av det här, en nypa av det där. Mat som växer fram snarare än planeras.

Jag ser fram emot ett år då jag inte köper senap, peppar eller vaniljsocker utan att först kika i skafferiet. Ett år där jag använder upp innan jag fyller på. Där jag minskar onödiga inköp och tar bättre vara på de torra varor, bönor och linser som redan finns i köksskåpen. Vad är det roligaste du hittat i ditt skafferi, och det konstigaste?

Det är inte asketiskt eller snålt. Det är snarare ett sätt att ta hand om både maten och mig själv. Mindre slentrian, mindre matsvinn och mer närvaro i köket. Och ofta – väldigt god mat. Vad sägs om linssoppa, kikärtspannkakor och Boston Baked Beans. Jag säger Ja Tack! Vad säger du?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Jag älskar att ha kylskåpet fullt av julens alla rester, på riktigt. Kanske mer än själva julmaten när den står där uppdukad och perfekt. För det är dagarna efter, när tempot saktar ner och kylskåpet är fullt av små lådor och burkar som det roliga börjar.

Det finns något befriande i att släppa alla regler. Att ta ett revbensspjäll som redan gjort sitt som högtidsmat och plötsligt låta det hamna i en rykande skål nudlar, med lite soja, ingefära, fint hackad purjolök och kanske ett stänk sesamolja. Det är inte traditionellt, men det är vansinnigt gott. Att göra fattiga riddare på lussebullarna, eller helt enkelt breda smör på dem, stoppa dem i våffeljärnet. När de kommer ut igen frasiga och ljumna doppa i socker och kanel. Mums!

Eller gravlaxen som ger en helt vanlig vardagspasta nytt liv tillsammans med citronzest, rejält med svartpeppar och en skvätt grädde eller crème fraîche. Kanske några kapris om andan faller på. Inget krångel, bara en mjuk övergång mellan helg och vardag. Julresterna är tillåtande. De kräver inget mer än fantasi och en viss respektlöshet inför hur saker “ska” ätas. Köttbullar blir stekta igen och får sällskap av en sallad med senapsvinägrett. Skinkan dyker upp i en omelett. Har du provat att steka på Janssons frestelse i rejält med smör? Eller bara värma den, hur mycket bättre den blir några dagar efter jul.

Det är som att maten får andas ut efter julens förväntningar. Släppa prestigen. Bli något nytt. Och jag älskar den känslan – när rester inte är ett nödvändigt ont, utan en kreativ frihet. Julen må vara över, men smakerna lever vidare. Och ibland är det just där, i resterna, som det bästa händer.

Vilken är din bästa resträtt på julmat?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Nyår är inte kvällen för att vara försiktig. Det är kvällen då det får smälla lite, brinna lite – och gärna glittra ordentligt. Det är då vi sabrerar, friterar, flamberar och saluterar. Att sabrera en flaska bubbel är kanske det mest teatraliska man kan göra i köket utan att bli utslängd. Det kräver sin koncentration, sin respekt – och sin publik. När korken flyger och bubblorna dansar vet man: nu är det på riktigt. Nu lämnar vi det gamla bakom oss.

Friteringen gör man gärna i form av rispapper som toppas med asiatisk råbiff eller lax, väldigt gott till ett glas av det sabrerade bubblet så klart. Och så flamberingen. Den där lilla lågan som förvandlar något gott till något magiskt. Cognac över pepparstek, likör över crepes, eller en gnistrande, glittrande maräng i form av Glace au Four om får både smak och vackert utseende av värmen. Det är dramatik, doft och värme i samma ögonblick. En påminnelse om att nyår också handlar om att fylla sina sinnen – inte bara byta almanacka.

Sedan har vi saluten uttryckt i mindre explosiv men lika viktig form. Ett klingande glas, en blick över bordet, ett “skål” som betyder mer än bara dryck. En hyllning till året som varit och till det som väntar. Till vänner, kärlek, hopp – och kanske lite envis men ack så viktig framtidstro. Mot det nya året – med glitter, konfetti, raketer eller bara ett riktigt högljutt ”Gott nytt år!” ut i natten. Det är stunden då man får drömma högt, skåla för framtiden och kanske pussa någon man tycker om.

Nyår behöver inte vara perfekt. Men det får gärna vara högtidligt på sitt eget sätt. Med bubbel som öppnas med stil, mat som får flamma till och ögonblick som får glittra.

Så sabrera det som ska sabreras. Flambera det som tål lite eld. Och salutera livet – precis där du står.

Gott nytt år – recept på alla godsaker samt en massa gott att hälla i glaset hittar du antingen på länkarna ovan eller om du klickar på bilderna nedan.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Alla nyår behöver inte dåna och korkar måste inte flyga i taket. Ibland är det vackraste nyåret det som är lite tystare. Ett lugnare nyår handlar inte om att göra mindre – utan om att välja med omsorg. Att skala bort, dra ner tempot och låta kvällen få vara precis så stillsam eller mjuk som man själv behöver den.

Kanske är det en mindre middag med bara några få runt bordet. Då maten får ta tid och ändå får massor av kärlek. Kanske är det hemmagjord pasta, en långkokt gryta! Till exempel en Doro Wått eller en Bolognese som fått puttra hela eftermiddagen. Mat som inte stressar, utan snarare vaggar in kvällen i lugn.

Drycken kan vara ett glas riktigt bra vin, en flaska bubbel som öppnas med ett försiktigt pys – utan dramatik, men med närvaro. Eller en enkel cocktail till exempel en Sazarac. Det är inte smällen som räknas, utan stunden när glasen möts.

Ett lugnt nyår kan också vara: Tomtebloss och ljus istället för fyrverkerier, skön musik som får puttrar i bakgrunden. Samtal som får ta tid en skön promenad strax innan tolvslaget. Eller att bara krypa ner i soffan och känna att året faktiskt får ta slut i fred. Och vet du – det är helt okej att inte summera, analysera eller sätta mål just då. Nyåret behöver inte vara en startskott. Det kan vara ett mjukt avslut, ett andetag, en paus. För ibland är det just de lugna kvällarna som stannar kvar i minnet längst. De där när tiden får gå långsamt, och man tänker... det här är skönt och det här räcker fint!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail