Anette Rosvall

Luciamorgon alltså… den där dagen då hela Sverige känns lite mjukare i kanterna. Det är mörkt ute, men inomhus lyser små ljusprickar ikapp med doften av kaffe och nybakade saffransbullar. Det är något med just Luciafrukost som gör att man automatiskt sänker tempot en aning – som om världen säger: ”Sitt ner, njut en stund. Det är december. Det är okej.”

Så vad äter man då? Jo, allt det där som känns lite lyxigt och gott.
Lussebullar, förstås. Gärna fortfarande ljumna, med russin – som antingen älskas eller plockas bort diskret (jag dömer ingen). Pepparkakor med ädelost och min härliga tomat- och saffransmarmelad för att man måste få vara lite dekadent även före kl 10. Tomtegröt, den lyxiga varianten – gjord på grädd-mjölk, toppad med bär, kanel och en klick smör som smälter sådär långsamt och härligt eller tjock naturell yoghurt med skivade vinterapelsiner på toppen.
Eller varför inte en chiapudding med smak av saffran!

Och vad dricker man till då? Kaffe, såklart gärna smaksatt med nymald kardemumma och serverad med skummad mjölk. Lussebullar och kaffe gifter sig som kärlek och kyssar.. Men också värmande te, kanske Chai-te med saffran som flirtar lite lagom med julen. För den som vill fira extra stort (eller bara är trött på mörkret): en liten alkoholfri glögg till frukost är helt lagligt och egentligen bara mysigt.

Egentligen handlar Luciafrukost mindre om exakt vad du äter och mer om hur: långsamt, tacksamt och helst i sällskap med någon du gillar. Eller ensam, insvept i filt, med julmusik på lite lagom hög nivå. Oavsett gör vi alla samma sak – tjuvstartar julen lite.

Det finns rätter som liksom glider obehindrat mellan vardag och fest, och den här är en av dem. Spättafileer fyllda med rökt lax, serverade med en len saffranssås som doftar lite som en föraning om julen. Det är enkelt nog för en tisdag, men elegant nog för att imponera på gäster en lördagskväll.

Spättan rullas ihop med den rökta laxen – det blir som små fina paket som sköter sig själva i ugnen. Och saffranet… ja, det är ju den där gyllene kryddan som kan få vilken grå dag som helst att kännas lite mer högtidlig. Den lyfter såsen, gör den solgul och sammetslen, och plötsligt känns det som att december är mycket närmare än kalendern visar.

Servera gärna med pressad potatis, potatispuré eller en riktigt god risotto om du vill dra upp festfaktorn ännu ett snäpp. En enkel grön sallad till, och middagen är klar. Den här fiskrätten återkommer jag gärna till dels för att den är vacker, god och otroligt lätt att lyckas med. Och så är det ju saffranen som gärna får vara med som en liten röd tråd hela vägen fram till jul. Så förutom spättafileerna med rökt lax, så tipsar jag om skaldjurspasta med saffran, en härlig röding färnkål och saffran samt ett magiskt vispat brynt smör med smak av saffran och apelsin. Varsågod! nu har du lite att välja på!

I morse spelades ”It´s beginning to look a lot like Christmas” med Michel Bublé.. Han har rätt ”That time of year” börjar sakta smyga sig på. Och då står man plötsligt och längtar efter Janssons frestelse – den krämiga, tröstande, salta klassikern som alltid smakar ljuvligt vilken tid på året man än serverar den. Jag tror det är något med doften av karamelliserad lök, mjuk potatis och salt ansjovis som bubblar ihop i ugnen som gör att man automatiskt vill dra på sig en tomteluva och tända ett eller snarare massor av ljus. En frestelse i dubbel bemärkelse.

När vi ändå pratar om ansjovis… Kan vi väl komma överens om hur otroligt snygga ansjovisburkar är? De är som små retrojuveler i kyldisken – perfekta färger, grafiska tryck, lite gammaldags charm. Jag har fler än en gång plockat upp en burk och tänkt: “Du är nästan för fin för att öppnas.”

Ansjovis är ju inte bara Janssons. Det finns så mycket mer att göra med denna lilla saltstinna smakbomb:

Blanda ner i köttfärssås för djupare umami – ingen kommer förstå vad du gjort, bara att det smakar mer.
Hacka och blanda med ägg på knäckebröd – enkelt, rustikt och så gott.
Rör ner i en krämig sås till pasta, typ en nordisk variant av puttanesca
Gör en liten snabb röra med crème fraîche, dill och ansjovis – perfekt på smörstekt toast.
Vispa ihop en ansjovissmör som du klickar på nykokt potatis eller en bit stekt torsk (recept på bilden nedan)
och kanske det godaste av allt…
Friterad ansjovis med ättiksmajonnäs (det har blivit en ny julklassiker hemma hos mig)

Och så burken… När den väl är tom ska den absolut inte slängas. Diskad och fin är den nästan för snygg för att inte få ett andra liv. Du kan till exempel:
Servera små tilltugg direkt i burken – smör, picklade lökar, kapris, sardeller, cornichons, du väljer.
Ställa fram bestick eller servetter i den när du dukar rustikt.
Ha den som en vas för vilda trädgårdsblommor.
Göra ett ljus i den, om du vill vara extra pysslig.

Nästan allt ser charmigare ut i en ansjovisburk. Så nu är det bara att börja ladda. Snart står Janssons i ugnen och luktar trygghet, jul, vintermys och höstkvällar. Och burkarna – de tar vi hand om, förstås.

Det finns något nästan meditativt med att göra egen pasta. Det där lugna knådandet, mjölet som virvlar i luften och känslan av att förvandla tre enkla ingredienser till något som smakar rena lyckan. Och det bästa? Du kan göra pastan precis så galet vacker och god som du vill. Har du en pastamaskin så kan du forma den hur du vill. Spagetti, Iinguine, papardelle, tortellini eller varför inte lasagneplattor.

Det finns mat… och så finns det mat som är så god att man äter upp precis varenda smula. Rätter som gör en lite lycklig i själen, som får en att titta på sin tomma tallrik och tänka: ”Jaha, var det redan slut?”

Vi har alla våra eviga favoriter – de där rätterna man utan tvekan skulle kunna leva på resten av livet utan att ens sakna något annat. Jag har några sådana i mitt eget kulinariska universum, och jag tänkte dela dem med dig. Kanske är de även dina “varje-smula-rätter”?

Köttfärssås och spaghetti – min absoluta trygghet. Det finns få saker som slår doften av en puttrande köttfärssås som tagit sin tid. Den rätten som alltid är rätt, från måndag till söndag. Jag serverar min gärna med ohemula mängder riven parmesan, en syrlig kålsallad och skämmigt nog en rejäl klick ketchup. Hur gör du?

Schnitzel – krispig, smörstekt, eller frasigt friterad blir den så tillfredsställande att det nästan borde vara lag på att äta den minst en gång i månaden. Citronklyfta på toppen och gärna en god potatis vid sidan av. Ja, eller så lyxar du till det med ett örtigt, smakrikt smör och friterad kapris.

Falukorv i ring – lyxen i det enkla. Falukorven tillagas med tjocka skivor ost, massor av lök och en tomatsås från himmelen. Självklart med hemgjort potatismos vid sidan om. Sedan behövs inget mer!

Det är det jag älskar med mat: den kan vara avancerad, ta lång tid att göra och bestå av många och krångliga ingredienser… men ibland är det de där enkla, hemtama rätterna som verkligen får hjärtat att slå lite snabbare. Rätter som gör en nöjd, glad och lycklig. Rätter man äter upp till sista lilla smula. Vilka är dina “det här vill jag äta för resten av livet”-favoriter?