Jag satt vid köksbordet och såg min son röra i vitvinssåsen med den lugna, självklara känslan som bara finns hos någon som gjort det tusen gånger Sedan tillsatte han några droppar chiliolja i såsen. Den ljusa, smöriga såsen skiftade till en rosabeige nyans. Inte mer än så. –Det räcker, sa han. Spännande tänkte jag tyst eftersom jag vet att han vet vad han gör. På tallriken landade det som ni ser på bilden: hälleflundra, blomkålspuré vänd med miso, vitvinssåsen – ljust rosa av chilioljan och så bara lite skivad salladslök är på toppen. Färgerna är vita, beigea och ljusa. Jag tänkte det själv först: Är det inte lite tråkigt? Men så tog jag en tugga…. OOOOHHH! Det var så gott! Så därför tänkte jag berätta hur han gjorde.
För det finns en sorts mat som inte skriker efter uppmärksamhet, men som dansar vackert i munnen. Hälleflundran var fast och saftig på samma gång. Mison i blomkålspurén gav den där djupa, salta, nästan köttiga undertoner som fick mig att haja till. Vad är det där? Vitvinssåsen var syrlig och smörig, med en liten chilivärme som kom efteråt. Smakerna sjöng och dansade. Rätten ser inte mycket ut, men finessen sitter där. Min son är utbildad kock och har lagat mat på fina ställen. Nuförtiden gör han helt andra saker, och det är sällan han står i köket så här länge. Men när han lagar mat då blir han lycklig. Man ser det och jag blir lycklig av att se honom sådan, och ännu gladare blir jag av att få äta det han lagar vid de tillfällena. Så nästa gång du får en tallrik framför dig som är blek och beige och ljus — ge den en chans. Ibland är det just den maten som sitter som en smäck. Vill du ha tips på andra goda beige fiskrätter, klicka på bilderna nedanför 😉 Håll till godo med Grillad Havskatt och musseldoftande vitvinssås eller En norsk torsk i en amerikansk gryta – Skrei med ClamChowder Ja och så kommer några vintips också i lite olika prisklasser.
William Fèvre, 2022
