Vegetariskt

Linssoppa med chorizo i en vit tallrik med guldkant

Grytan puttrar, köket doftar paprika, tomat och en svag rökig ton. Jag står med sleven i högsta hugg och smakar av soppan för fjärde gången. Bara för att kolla balansen, säger jag till mig själv. Men jag vet egentligen varför, det här är så sabla gott och dessutom är jag så sugen haha! Ni som följt mig ett tag vet att jag har en svaghet för linssoppa. Jag var ju sugen på linssoppa länge innan jag tog tummen ur, och den syrliga varianten med rostade solroskärnor är fortfarande en favorit. Men de har båda varit vegetariska. Den här gången ville jag ha något mustigare, något som klarar en riktig höstkväll. Därför fick några slantar chorizon hoppa ner i grytan!

Chorizon gör nästan allt jobb åt dig. Den släpper sitt röda, paprikakryddade fett ut i soppan och färgar den ända ut i kanterna. Linserna kokar sönder och blir krämiga utan en droppe minsta droppe grädde. Jag tog en korv som var riktigt kryddstark och god. Men du väljer så klart vilken sort du använde, tänk på att korvens smak sätter tydlig karaktär på soppan. Det här är vardagsmat som smakar helg. Och den blir, som alla linssoppor, ännu godare dagen efter. Laga gärna dubbelsats och fyll ett gäng lunchlådor. Servera med smarrigt bröd och du kommer att bli glad som en speleman.

Hösten är ju en årstid som nästan kräver värme och gos så här kommer några flera soppor att njuta av. Den krämiga trattkantarellsoppan fullkomligt skriker höst. Klassikern Potatis- och purjolökssoppan kan iallafall inte jag säga nej till. Sist men inte minst en fransk gratinerad löksoppa…. Jag säger inget mer, men lyfter mitt finger och säger högt. Ni måste bara prova den!

Linssoppa med chorizo i en vit tallrik med guldkant

Linssoppa med chorizo

Portioner: 4

Det här behöver du:

cirka 1 chorizokorv per person 2 dl röda linser 1 hackad gul lök 3 finhackade vitlöksklyftor 4 msk tomatpuré 1 skvätt olivolja cirka 400 gram krossade tomater (ungefär en burk/förpackning) 5 dl buljong 1/2 tsk sambal oelek (om du vill ha lite extra tryck i soppan) Krydda med örtsalt och svartpeppar citronsaft, enskvätt vinäger eller ättika (du väljer hur mycket genom att smaka av) Servera gärna med ett gott bröd.

Gör så här:

Skiva din korv i slantar och hacka all lök. Häll en skvätt olja i din kastrull. Låt löken svettas en stund innan du låter även korven hoppa ner. Låt slantarna få färg på kanten och släppa sitt fett. Sedan är det dags för tomatpurén för att få en riktigt rund och god smak låt även den bli varm. Ner med resten av ingredienerna och låt soppan koka tills linserna är klara. Min soppa puttrade i en halvtimme - men kika på förpackningen och följ instruktionerna där. När soppan är klar är det bara att sleva i sig av det goda.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail
Krämig trattkantarellsoppa i en blommig porslinstallrik med sked, bredvid ett glas vitt vin.

Jag häller upp trattkantarellsoppa i tallriken med blommor och med guldkant. Bara för att försöka få lite flärd på rätten. Men ärligt talat ser det ut som… ja, något man hittar i en vattenpöl i oktober! Grå, gryning och fullständigt ointresserad av att göra sig till. Men ta en sked. Bara en. Sen förstår du varför jag lagar den här soppan varje höst, och varför jag inte bryr mig det minsta om att den aldrig kommer vinna en skönhetstävling!

Ni har hört det förr, vi håller på att rensa frysen för att vi ska flytta. Ralf kom upp från källaren med två påsar svamp i handen. En med trattisar och en med taggsvamp. Det här sa han triumferande – ska bli en soppa. För det är klart vi ska ha förrätt det är ju ändå lördag! När svampen tinat satte han fart. Jag satt vid köksbordet och skrev recept här på bloggen 🙂 men höll ett nyfiket öga på hur han gjorde. Så nu kan jag dela med mig av Ralfs Trattkantarellsoppa – och ja! den är grå och oansenligt, men den är himmelskt god.

Trattkantarellen – höstens bästa (och fulaste) svamp

På Svampindex kan man lära dig mer om trattkantarellen. Visste du tillexempel att trots namnet är trattkantarellen ingen äkta kantarell, utan nära släkt, Craterellus, som känns igen på den ihåliga foten. Den heter också höstkantarell, gultratting eller trattis, beroende på vem du frågar. Precis nu är det högsäsong. Fynden ökar från mitten av augusti och toppar kring vecka 40, i början av oktober, och en mild och fuktig höst kan förlänga letandet långt in i november. Hittar du en hittar du ofta riktigt många – Alltså: ut i skogen, nu!

Och blir du sugen på mer svamp i skålen har jag två favoriter till: en krämig svampsoppa på blandad svamp med en frasig topping, och en rökig svampbuljong med dumplings som värmer ända ut i tårna!

Krämig trattkantarellsoppa i en blommig porslinstallrik med sked, bredvid ett glas vitt vin.

Raffes trattkantarellsoppa

Portioner: 4

Det här behöver du:

Ralfs trattkantarellsoppa

150 gram trattkantareller
150 gram skivad blandsvamp - gärna taggsvamp (som har en mild smak som inte tar över)
1 finhackad vitlök
smör att steka i
2 dl vermouth eller torrt vitt vin
4 dl vatten
2 kycklingbuljongtärningar
3 dl grädde
en liten skvätt sherryvinäger
Balansera gärna smaken med några droppar citronsaft
salt och svartpeppar

Gör så här:

Lägg i svampen och vitlöken i pannan och stek tills den vätska svampen släpper har fräst bort. I med en liten skvätt sherryvinäger sedan öser du på med vin och ångar bort det mesta av alkoholen. Nu skall vatten, grädde och buljongtärning ner i kastrullen. Koka upp och mixa sedan alltihopa till en slät soppa. När du är nöjd smakar du av med salt, svartpeppar och citronsaft.
Låt soppa småputtra tils den är varm och god. Och hörrni varför inte vara lite hippa nu? Våga prova ett glas Sherry till svampsoppan, jag lovar det är supersmarrigt!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail
Tärnad morot, lök och [rotselleri] fräses i en röd gjutjärnsgryta – soffritto som bas till gryta.

Soffritton fräser stilla i den röda grytan, skärbrädan är full av små orange och vita tärningar och hela köket doftar redan som en söndag i oktober, fast det bara är en helt vanlig tisdag! Morot, lök och rotselleri i smör och olja, på låg värme, i lugn och ro. Det är så jag lägger grunden till nästan varenda gryta och soppa jag lagar. Det knasiga är att jag har gjort detta i nästan hela mitt matlagningsliv. Men aldrig riktigt berättat om det här på bloggen.

Jag tror det var pappa som lärde mig det här. När jag var barn och han var den som lagade middag, pekade han ofta mot den stora sleven i trä som hängde på väggen i köket. Den – berättade han med emfas – hade han fått när han avslutat den tjusiga kockutbildningen han gick på som ung. Senare när vi vi skrapade lite på ytan på den berättelsen visade det sig att det bara var en helgkurs. Men kunskapen och matglädjen fick han ändå med sig hur kort eller lång kursen var. Det är iallafall därför även jag hackar rotsaker till soffritto eller mirepoix.

Vad är soffritto?

Soffritto är italienska och kommer från verbet soffriggere, att fräsa försiktigt. Lök, morot och stjälkselleri finhackas och fräses långsamt i olivolja tills allt är mjukt, blankt och sött, men utan att ta färg. Här börjar en riktig ragù alla bolognese, en minestrone och [din favorit]. I vissa regioner åker det också ner pancetta, vitlök eller persilja, och det är precis så det ska vara, för varje nonna har sin egen! Och eftersom jag numera också är en nonna så byter jag helt fräckt ut stjälksellerin mot rotselleri. Helt enkelt för att jag tycker att det blir godare! Rotsellerin ger en djupare, lite sötare och nötigare smak som gör sig fantastiskt i höstens grytor. Så strikt taget är det här kanske mer mirepoix än soffritto.

Vad är mirepoix?

Mirepoix är fransmännens motsvarighet med samma tre huvudpersoner, alltså lök, morot och selleri, men oftare fräst i smör. Fransmännen lite friare än italienarna, för i en mirepoix får både purjolök och rotselleri vara med. Det passar mig alldeles utmärkt! Namnet sägs komma från en fransk hertig av Mirepoix på 1700-talet, vars kock ska ha gjort blandningen berömd. Den är basen i fonder, såser och de stora franska grytorna som får puttra hela eftermiddagen medan du gör något helt annat, som att öppna en flaska vin till exempel!

Soffritto, mirepoix eller sofrito – vad är skillnaden?

Det är lätt att blanda ihop dem, så här har du det i korthet. Soffritto är italiensk och lagas i olivolja. Mirepoix är fransk och lagas gärna i smör. Sofrito, med ett f, är spansk och helt annorlunda: lök, vitlök och tomat, ofta med paprika, och den ligger bakom bland annat paellan. Och reser du till Louisiana kallar de lök, selleri och grön paprika för ”the holy trinity”. Hela världen verkar alltså vara överens om att det goda börjar med lite hack och lite fräs!

Tärnad morot, lök och [rotselleri] fräses i en röd gjutjärnsgryta – soffritto som bas till gryta.

Det här behöver du:

Sofritto

2 finhackade stora gula lökar
4 finhackade vitlöksklyftor – minst
4 finhackade morötter
150 gram finhackad rotselleri
en skvätt olja
en klick smör

Gör så här:

Hacka alla ingredienser och låt dem sedan fräsa långsamt på svag värme i olja och smör. Ibland hackar jag så fint jag kan och ibland låter jag bitarna vara lite grövre. Beroende på hur stora eller små tärningar du har gjort så är självklart tillagningstiden olika. Men när du ser att bitarna blivit mjuka och ytterst lite rostade så är det dags för att fortsätta med din gryta, sås eller soppa. Lycka till!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail