Recept

Jag är alltid intresserad av att veta varifrån maten som jag äter kommer. Varför den heter som den gör och vem som har hittat på den. Biff Stroganoff, sägs vara i från Ryssland. Det var en kock som hittade på rätten på en tävling men det var inte kocken som fick sätta namn på rätten, det var hans arbetsgivare den rike köpmannen oich greven Alexander Sergejevitj Stroganov. Lite orättvist kan jag tycka, men jag är glad ändå, för som tur var gillade greve Stroganov rätten så mycket så att den fortfarande lever kvar och nästan har blivit lite av en husmansrätt här i Sverige.

För fy för sören vad det är gott med en riktigt välgjord Stroganov, enligt tradition skall det alltid vara nötkött, svamp, citron, fransk senap och smetana i. I min gryta har jag alltid tomat i också, tror att det är ganska vanligt här i Sverige. Man kan även göra grytan med falukorv av god kvalitet. Det går snabbare och kanske blir mer av en vardagsrätt. Men om man ändå håller på så tycker jag man skall köpa en bit ekologisk ytterfilé.  Låta det hela koka länge, för då får ni en gryta som Greve Stroganov på ålderns höst hade gillat. Han tappade nämligen enligt historien alla sina tänder och kunde bara äta kött i tunna strimlor som föll sönder för gaffeln, och vare sig man har sina tänder i gott skick eller ej så kan nog alla hålla med om att det är smarrigt.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Hallongrottor! Ja ni vet de där små smöriga kakorna som man slänger ihop nästan utan att tänka. Som alltid finns på kakfatet hos mormor, i skolans kafeteria eller i en burk längst bak i skafferiet. En kaka som inte försöker vara något annat än just en kaka – men som ändå alltid försvinner först.

Det är något med kontrasten mellan det smuliga mördegssmöret och den syrliga hallonsylten som gör att det fungerar varje gång. Ingen krusidull, inga märkvärdigheter. Bara en perfekt liten tugga. Jag gillar också att hallongrottor känns lite som bakningens motsvarighet till improvisation. Degen rullas snabbt till små kulor, ett finger gör en liten grop i mitten och så en klick sylt. Klart. Inte mycket mer än så.

Och ändå – när de kommer ut ur ugnen och sylten bubblar lite i mitten – då doftar hela köket av något väldigt svenskt. Smör, socker och barndom. Det är svårt att inte ta en direkt från plåten… eller vem lurar jag? Klart man tar två! Vill man ha omväxling så kan man göra syltkakor (hallongrottans lite mindre kusin) eller en härlig chokladboll med smak av brynt smör och rom. Recept nedan!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Helgfrukost är något annat än vardag. Den har ett annat tempo, en annan känsla. Kaffet får ta tid och kanske kryddas med kardemumma. Ett glas färskpressad juice, lyxigt smörstekt bröd. Små skivade söta körsbärstomater och på radion spelas lugn och skön musik. Det är då de förlorade äggen bör få ta plats på tallriken. .

Förlorade ägg är i grunden enkla, men de kräver närvaro. Vattnet ska sjuda, inte koka. Ägget ska vara färskt. Inget stressmoment, inga genvägar. Bara ett ägg som långsamt släpper taget om sitt skal och samlar sig igen, till något mjukt och helt. Jag serverar dem helst på rostat surdegsbröd, gärna med smör som precis smält ner i porerna. Kanske några hastigt frästa gröna blad, spenat eller grönkål, eller bara en skiva avokado om den råkar vara perfekt mogen. Ibland en skiva rökt lax och en klick nyvispad hollandaisesås.

Ja, och sedan när man När man skär igenom ägget och gulan rinner ut över allt som ligger under. Mumsigt och precis varför man tar sig tiden till att göra det här. För att det är vackert och så himla gott, och för att helgfrukosten tillåter det.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

En klassisk råbiff är en rätt som kräver goda råvaror, bra handlag och respekt. Ja och kanske en smula mod också när jag tänker efter. För det är inte en rätt för alla. Men för oss som älskar den, finns det inget substitut. En råbiff är tidlös, kompromisslös och absolut helt beroende av att man tillreder den ordentligt. Det handlar om balans, ingen smak får ta över utan bara dansa in i munnen i lugn takt. Köttet bör vara nymalet – eller kanske ännu hellre handhackat. Sedan ska smakerna ska vara rena och alla tillbehör ska han en självklar plats på tallriken. Jag vill gärna ha något krispigt, något krämigt och något med god sälta på tallriken.

I en klassisk råbiff är det äggulan som ger krämighet. Den ska vara hel, blank och redo att långsamt blandas in i köttet. Kaprisen ger sälta och syra, finhackad schalottenlök bidrar med skärpa och textur. Senap, Worcestershire, några droppar tabasco – inget måste, men rätt använt lyfter det utan att dominera. Krydda med flingsalt och självklart helt nymalen svartpeppar. Jag tycker om när råbiffen serveras utan att redan vara ihopblandad. Då blir tallriken ett erbjudande snarare än ett färdigt svar. Låt gästen röra ihop den i de proportioner som passar den egna smaken. Till råbiff vill jag också ha något krispigt. Om jag äter den som huvudrätt passar pommes frites, tunna och riktigt heta. Som förrätt en friterad tunn lök, friterade kaprisar eller rostat surdegsbröd.

Men det finns så klart varianter på den klassiska råbiffen. Jag gillar alla! Här nedanför hittar du några av mina…

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Sloppy Joes, mat för hungriga människor och motsatsen till perfekt upplagda tallrikar och små örtblad som ligger exakt rätt. Det är kladdigt, varmt, sött, rökigt och lite för mycket på alla sätt. Och just därför så satans gott. Jag tycker om när maten får rinna över kanterna. Och JA! det är ok att ha många servetter… riktigt många!

Sloppy Joes är lite så – en rätt som inte ber om ursäkt, som inte försöker vara snygg! Köttet som får puttra länge med lök, vitlök, tomat, lite syra, lite sötma. Den där djupa smaken som nästan smakar mer dagen efter. Ett mjukt bröd som suger upp allt. Och kanske något krispigt och syrligt till som bryter av det feta kladdiga.

Det tar lite tid att göra på mitt sätt för jag börjar med en Pulled pork. En gryta där köttet faller isär bara man tittar på det. Kryddor som doftar redan när man kliver in i köket. När grytan är klar så gillar jag att duka fram allt i skålar. Köttet, dressingarna, något syrligt, något krämigt, något starkt. Det enda som ligger på tallriken är bröden, sedan får alla bygga sin egen efter smak och tycke.

Det blir aldrig särskilt prydligt, men det blir alltid bra och gott. Så här får du recept på:
– Pulled Pork
– Några tillbehör som passar till

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Det finns rätter som är kompromisser. Och så finns det rätter som är ett ställningstagande. Min räkpasta med spenat är det senare. Vitlök, lök och chili som får fräsa i smör, precis tills de blir alldeles mjuka och medgörliga. En rejäl klick tomatpuré som också får fräsa lite i smöret så den solmogna smaken framträder. En skvätt vin, lite buljong och så grädde den fetaste sorten som får koka ner medans pastan blir klar. Såsen blir smakrik och krämig, den omsluter pastan på det mest underbara sätt. Färska räkor som vänds ner i sista stund så att de behåller sin mjukhet. En näve spenat som faller ihop och blir sammetsgrön mot det rosa.

Och sedan är det ju det där med parmesan, ohemula mängder parmesan. Jag vet, mina italienska släktingar skakar på huvudet. Man har inte ost på fisk. Regler är regler. Tradition är tradition, hävdar de bestämt. Men ibland måste man få laga mat med hjärtat snarare än handboken. För den salta, nötiga parmesanen mot de söta räkorna och den mjuka såsen – det är just den kontrasten jag vill åt. Det är kanske inte korrekt. Men det är gott. Och i mitt kök är det smaken som bestämmer.

Den här gången drack vi Rotari till – ett friskt, alpint bubbel med hög syra och rena toner. Det skar igenom gräddigheten, lyfte räkorna och balanserade ostens sälta. Ibland är det just ett glas mousserande som gör att en enkel vardagsrätt känns som något mer.

Det behöver inte vara svårare än så!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Denna sås är himmelsk till pocherad torsk eller helgeflundra. Men fungerar även som hand i handsken till röding och lax. Ja vilken fisk som helst faktiskt som man vill toppa med något smarrigt och lyxigt. På bilden häller jag den över en perfekt stekt bit helgeflundra som serverades med smörsvängda fänkål, purjolök och morötter i olika färger. Självklart skulle en smarrigt perfekt kokt potatis också sitta som en smäck till den här rätten. Potatis är ju alltid episk att mosa för att få upp det sista av den goda såsen!

Så köp en bit fisk och gör såsen är mitt allra bästa tips till dig.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Jag brukar försöka bjuda mina ungar med respektive på söndagsmiddag. I veckan när vi pratade om vad vi var sugna på så sa vi alla i en mun – köttbullar, med pressgurka, lingon och gräddsås. En rätt som andas hem, kärlek och omtanke.

Man kan tro att köttbullar är något av det svenskaste som finns. Men tro mig man hittar bollar av kött i nästan hela världen. De olika köken sätter så klart sin prägel på kryddning, storlek och hur de serveras. Jag kan tycka att det är supergott med Polpette från Italien som självklart serveras med mustig tomatsås och pasta. Eller stora mjuka Lions Heads från Kina gjorda i fläskfärs och serverade med kål. Även de grekiska lammfärsbullarna med tzatsiki är goda tillika persiljejärpar med stek potatis och lök. Det finns också frikadeller som simmar i god buljong i en massa hörn av världen.

Men mina favoriter är så klart de svenska och jag tycker att det är en smula terapeutiskt att stå och rulla jämna fina bollar av smeten. Jag blandar alltid nötfärsen med fläskfärs och kryddar rejält med både svartpeppar, salt och vitlök. Jag brukar passa på att göra en rejäl laddning för att dels kunna bjuda hela familjen. Men också för att kunna frysa in och lägga på en macka vid ett annat tillfälle. Eller varför inte med smarrigt stuvade makaroner. Mums!

Hur gör du dina köttbullar och hur serverar du dem helst?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Sportlov. Lediga dagar som gärna börjar långsamt och slutar med frågan: ”Vad ska vi äta i dag?”
Mitt i allt det där – pulkabackar, skridskor, soffhäng och kanske någon utflykt – finns det faktiskt plats för lite matglädje också. Empanadas är nämligen precis allt det man vill ha under ett sportlov:

  • enkla att förbereda
  • roliga att laga tillsammans
  • perfekta att fylla med det som finns hemma
  • lika goda varma som ljumna

Det fina med empanadas är att de inbjuder till att laga mat ihop. Någon kan göra fyllningen, någon annan kavla degen och en tredje vika och pensla. Det behöver inte bli perfekt. Tvärtom. Lite snett och vint är helt i sin ordning. Fyll med det ni gillar. Det funkar med köttfärs, kyckling, svamp, ost, bönor eller något kryddigt som värmer efter en kall dag ute.
Empanadas är förlåtande, generösa och väldigt tacksamma. Med andra ord perfekt sportlovsmat!

De går att superbra att göra i förväg, att frysa in och ta med i matsäcken. Och de är smarta att äta när hungern slår till! Servera med en enkel sallad, någon god sås eller bara precis som de är – direkt från ugnen, ståendes i köket. Så ni ser sportlovsmat behöver inte vara krånglig. Den ska vara värmande, mättande och gärna lite rolig.


0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Om semlan är bakad med stolthet och kvalitetsprodukter så tycker jag att trots sin enkelhet det kan vara ett av de absolut bästa bakverken som finns. Om bullen är fluffig men ändå tung med en härlig ton av kardemumma, om grädden är perfekt vispad och inte söt, om mandelmassan bara smakar äkta mandel (gärna lite rostad) och inte någon konstig smaksättning. Då njuter jag i fulla drag. Förut fick jag vara med på Semmeltester. Vi journalister och bloggare träffades och åt semlor från nästan alla stans konditorier. Det har gjort mig till lite av en semmelsnobb – oops!

Jag vill att min semla ska uppfylla de kriterierna som jag skrev om. Och jag köper inte semlor var som helst. Är hellre utan faktiskt, eller bakar själv, då vet jag ju exakt vad som finns i semlan. Mina tre favoriter i år ligger alla i Stockholmstrakten. Lillebrors bageri på Rörstrandsgatan, Vallentuna Stenungsbageri (finns i Sollentuna och Vallentuna), Socker Sucker, på Drottninggatan och Ritorno på Odengatan! Alla de här gör semlor på det sättet jag gillar.

Om du vill baka din egen semla så har jag en massa varianter på min hemsida. Jag lägger några länkar här nedanför. Vad sägs om Chokladsemla, Briochesemla med apelsinsmak, en semmelkladdkaka och en klassisk rackare med hemgjord mandelmassa så klart. Baka på vettja!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail