Husmanskost

Jag rensar skafferiet just nu. Inte på det där kliniska sättet där allt åker ut och ersätts av nytt, utan mer som ett nyfiket rotande. Vad finns egentligen i skafferiet? Längst bak, bakom mjölpåsar och halvfulla burkar, gömmer sig linser, bönor och kryddor jag nästan glömt att jag hade hemma.

Det är något väldigt tillfredsställande i att laga mat på det man redan har. Röda linser som får bli en mustig linsgryta. Vita bönor som hamnar i en enkel sallad med olivolja, citron och mycket svartpeppar. Kryddburkar med namn som påminner om resor, middagar och infall – spiskummin, sumak, rökt paprika, torkad koriander. Smaker som bara väntar på att få komma till användning igen.

Skafferirensning gör något med kreativiteten. När alternativen är begränsade blir idéerna fler. Man slutar leta recept och börjar istället laga vardagsmat utifrån det som finns hemma. Lite av det här, en nypa av det där. Mat som växer fram snarare än planeras.

Jag ser fram emot ett år då jag inte köper senap, peppar eller vaniljsocker utan att först kika i skafferiet. Ett år där jag använder upp innan jag fyller på. Där jag minskar onödiga inköp och tar bättre vara på de torra varor, bönor och linser som redan finns i köksskåpen. Vad är det roligaste du hittat i ditt skafferi, och det konstigaste?

Det är inte asketiskt eller snålt. Det är snarare ett sätt att ta hand om både maten och mig själv. Mindre slentrian, mindre matsvinn och mer närvaro i köket. Och ofta – väldigt god mat. Vad sägs om linssoppa, kikärtspannkakor och Boston Baked Beans. Jag säger Ja Tack! Vad säger du?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Har en vän från New York som följer Sveriges matscen med stort intresse. Här om dagen skickade hon en bild på kroppkakor och mitt snålvatten började rinna. Min mamma kunde göra Sveriges bästa! (nu är hennes händer lite trötta och krokiga) så kanske dags för mig att ta över stafettpinnen. För det är på den tiden av året när löven är gula och morgnarna kalla. När potatisen är alldeles lagom ”gammal” som de blir allra bäst. Har ytterligare ett minne av ljuvliga kroppkakor. Min x-mans mormor visste att jag älskade kroppkakor, så första gången jag var där fick jag tre stadiga bollar på tallriken. Det var mitt i sommaren så jag var djupt imponerad av att hon fått till det hela. Doften av potatis, stekt lök och fläsk smaksatt med nymald kryddpeppar som spred sig i huset. Mamma stod vid köksbänken, lugn och stadig, och formade de där mjuka, runda klumparna med kärlek och tålamod. Och just därför älskar jag dem. För att de är både hem och historia i en och samma tugga. Matminnen är väl ändå det finaste!

Kroppkakor är höstmat när den är som bäst – varm, mättande, enkel. Ett sätt att ta tillvara på potatisen och fläsket, men också en tradition som bör tas hand om. Det finns varianter överallt i världen: de polska pyzy, norska raspeballer, litauiska cepelinai som är mat med samma idé, men med olika dialekt så att säga. Fyllda, kokta, trösterika potatisbollar. Kanske kan de lite mindre italienska gnocchisarna också falla in under samma ide.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Diskussionen om Sveriges kulturkanon har surrat vilt i media. Självklart pratas det om musik, litteratur, konst och dans. Ja, listan kan göras lång. Men jag kan inte låta bli att tänka att maten borde ha en självklar plats. För finns det något mer kulturellt identitetsskapande än husmanskosten? I min värld är det en viktig del av varje lands unika kultur. Så nästa gång kulturkanon diskuteras tycker jag vi ska se till att även husmanskosten får sin rättmätiga plats. För våra smaker och dofter berättar minst lika mycket om Sverige som våra böcker och visor. Jag har läst mathistorikern Richard Tellströms lista och håller med till 100% att till exempel sill, hårtbröd, lördagsgodis, ärtsoppa och gravad lax är ett måste.

Här på min sida puffar jag för godsaker som fläsklägg med rotmos, köttfärssås, laxpudding, falukorv i ring, torsk med äggsås och pytt i panna. Ni får även recept på mina klassiska persiljejärpar. De smakar både historia och nostalgi, men är också en påminnelse om att det enkla ofta är det allra godaste. Persiljejärpar är kanske lite av en bortglömd pärla i vår svenska mattradition. Malet kött, kryddat med lök, vitpeppar och en generös näve persilja. Stekta tills de får en vacker yta och serverade med potatis, sås och kanske pressgurka vid sidan om. Det är vardagsmat som bär kulturarv, och som dessutom är vansinnigt gott. Och vill du laga maten själv? Då hittar du alla recept här nedanför.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail