Husmanskost

Om det finns en rätt som verkligen håller ihop det svenska köket så är det sillen. Men köttbullen och kräftorna tänker kanske ni. Ja självklart har de sin plats men jag håller ändå fanan högt för den lilla blanka sillen.

Den finns på julbordet, på påskbuffen och på midsommarens långbord. Den dyker upp på nationaldagen och på alla de där middagarna däremellan när man bara vill ha något riktigt gott på sin tallrik. Sillen är demokratisk, generös och alltid på plats när det behövs.

Och nu när högtiderna duggar tätt. Sveriges nationaldag närmar sig, midsommar väntar runt hörnet och däremellan finns alla de vackra sommardagarna då en kall sill med kokt potatis och en iskall snaps faktiskt är allt man behöver i livet. Så tänkte jag puffa för några favoriter. Matjessill med brynt smör och apelsinzest, Viktors Vodkasill och Ullas snabba.

Men så vill jag också lägga en extra röst på Lerpottasill. Det är en favorit i kategorin klassiker. Smöret ska självklart vara brynt, löken fint hackad och äggen perfekt kokta. och så majtessillen med sin karaktärisktiska smak sätter liksom pricken över i:et i Lerpottasill. Sverige behöver sin sill och du behöver receptet.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Soppa är smart, för att bli riktigt mätt så får man antingen ta en smarrig macka till. Eller så får man efterrätt, om man har tur kanske båda delarna. För att bli mätt måste man alltså göra rätt! Det argumentet återkommer jag ofta till. Och jag lovar det håller varje gång. Den här varianten på potatis-och purjolökssoppa är slät, len och djupt välsmakande med lite knaprigt friterade purjolöksfnas på toppen som gör att den ser ut som den kostat mer än den gjort.

Gör en stor sats, den är minst lika god dagen efter. Och vill du ha tips på gott bröd du kan äta till så får du det också. Ett recept på focaccia, ett recept på Maria Bloms rostbröd och ytterligare ett på Monicas limpa. Efterrätter som passar till soppmiddagar hittar du på den här länken.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Det finns få saker som doftar så hemtrevligt som nygräddade rårakor. Den gyllene potatisen, rivet och stekt till frasig perfektion, möter det salta fläsket och de sötsyrliga rårörda lingonen i en smakexplosion som känns som en varm mormors-kram på tallriken. Rårakor är mer än mat – de är svensk husmanskost när den är som bäst. Enkelheten i ingredienserna låter varje komponent lysa: potatisens jordiga sötma, fläskets knapriga sälta och lingonens friska sting. Servera direkt från stekpannan och låt dofterna fylla köket.

Tips för perfekt råraka: riv potatisen grovt, krama ur överflödig vätska, och stek i rikligt med smör tills ytan är krispig och gyllene. Rårörda lingon gör du enkelt själv genom att blanda färska lingon med lite socker och låta stå tills saften bubblar fram. Rårakor med rårörda lingon och fläsk är inte bara mat – det är nostalgi, värme och kärlek i varje tugga. Perfekt för helgfrukosten, söndagslunchen eller när du vill ge vardagen en liten, smakfull paus.

Här kommer några varianter på rårakor som också sitter som en smäck både på tallriken och i munnen! Vilken väljer du?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Det finns något särskilt med vardagsmat som både mättar för stunden och samtidigt löser morgondagens lunch. Har ni följt med i debatt på sociala medier som började med en ung influencer sa att hon aldrig skulle dejta en kille som tar med matlåda till jobbet. Och jag tänkte direkt: va? För mig är det nästan tvärtom. Det är något väldigt sympatiskt med människor som lagar mat hemma. Som gör en middag som räcker till flera måltider. Som öppnar kylskåpet på morgonen, plockar fram gårdagens middag och packar ner den i en matlåda. Det är ju både smart, gott och ganska vardagsromantiskt på sitt sätt. För mig är matlådan inte ett tecken på snålhet eller tristess. Det är ett litet bevis på att någon har stått i ett kök kvällen innan, lagat något gott och tänkt lite framåt. Och helt ärligt – en person som tar med matlåda till jobbet? Det låter mest som någon som har koll på livet. Hur tänker du? Är du för eller emot matlåda?

Middag som blir ännu bättre dagen efter

Kvällens middag blev en krämig kycklinggryta med champinjoner, spenat och grädde, smaksatt med dragon. Men jag lägger till några andra grytor med kyckling som också passar i matlådan. Jag tycker att vissa rätter rent utav kan bli godare dagen efter när smakerna har satt sig. Prova t ex att laga Raffes campingnudlar, Kyckling med schezuanpeppar eller Doro Wåt till middag och njut sedan till lunch också!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Det är ju sedan gammalt att man äter soppa på torsdagar. Och visst är det lika självklart att en då får pannkaka till efterrätt. Jag gillar mina bäst tunna, frasigt stekta i smör och sedan serverade medan de fortfarande är ljumna.

Jag minns när jag stekte pannkakor till mina barn. De åt så de stod i fyra hörn och jag svettades vid spisen. Efter ett tag lärde jag min äldste son den ädla konsten. Han blev oändligt mycket bättre än jag på pankisar, så efter det var det hanns jobb. Jag koncentrerade mig på soppan och sedan åt vi tillsammans.

Mitt absolut bästa är att bre ett tunt lager smör på pannkakan när den fortfarande är varm. Strö socker på och sedan pressa färsk citron över alltsammans. Du som inte har provat, gör det! Du kommer att tacka mig sedan. Nr två på listan av bästa är vispad iskall grädde och hemlagad hjortronsylt. Tätt följd av färska skivade jordgubbar! Hur äter du helst dina pannkakor?

Vill du ha tips på goda soppor som passar finfint innan så kika här:

0 comments
1 FacebookPinterestEmail

Jag är alltid intresserad av att veta varifrån maten som jag äter kommer. Varför den heter som den gör och vem som har hittat på den. Biff Stroganoff, sägs vara i från Ryssland. Det var en kock som hittade på rätten på en tävling men det var inte kocken som fick sätta namn på rätten, det var hans arbetsgivare den rike köpmannen oich greven Alexander Sergejevitj Stroganov. Lite orättvist kan jag tycka, men jag är glad ändå, för som tur var gillade greve Stroganov rätten så mycket så att den fortfarande lever kvar och nästan har blivit lite av en husmansrätt här i Sverige.

För fy för sören vad det är gott med en riktigt välgjord Stroganov, enligt tradition skall det alltid vara nötkött, svamp, citron, fransk senap och smetana i. I min gryta har jag alltid tomat i också, tror att det är ganska vanligt här i Sverige. Man kan även göra grytan med falukorv av god kvalitet. Det går snabbare och kanske blir mer av en vardagsrätt. Men om man ändå håller på så tycker jag man skall köpa en bit ekologisk ytterfilé.  Låta det hela koka länge, för då får ni en gryta som Greve Stroganov på ålderns höst hade gillat. Han tappade nämligen enligt historien alla sina tänder och kunde bara äta kött i tunna strimlor som föll sönder för gaffeln, och vare sig man har sina tänder i gott skick eller ej så kan nog alla hålla med om att det är smarrigt.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Jag brukar försöka bjuda mina ungar med respektive på söndagsmiddag. I veckan när vi pratade om vad vi var sugna på så sa vi alla i en mun – köttbullar, med pressgurka, lingon och gräddsås. En rätt som andas hem, kärlek och omtanke.

Man kan tro att köttbullar är något av det svenskaste som finns. Men tro mig man hittar bollar av kött i nästan hela världen. De olika köken sätter så klart sin prägel på kryddning, storlek och hur de serveras. Jag kan tycka att det är supergott med Polpette från Italien som självklart serveras med mustig tomatsås och pasta. Eller stora mjuka Lions Heads från Kina gjorda i fläskfärs och serverade med kål. Även de grekiska lammfärsbullarna med tzatsiki är goda tillika persiljejärpar med stek potatis och lök. Det finns också frikadeller som simmar i god buljong i en massa hörn av världen.

Men mina favoriter är så klart de svenska och jag tycker att det är en smula terapeutiskt att stå och rulla jämna fina bollar av smeten. Jag blandar alltid nötfärsen med fläskfärs och kryddar rejält med både svartpeppar, salt och vitlök. Jag brukar passa på att göra en rejäl laddning för att dels kunna bjuda hela familjen. Men också för att kunna frysa in och lägga på en macka vid ett annat tillfälle. Eller varför inte med smarrigt stuvade makaroner. Mums!

Hur gör du dina köttbullar och hur serverar du dem helst?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Blomkålen är som all annan kål i säsong just nu. De vackra små – nästan molnliknande – blomkålshuvudena ligger i grönsaksdisken och ber om att få följa med hem. Och du, varför skulle den inte få det. Blomkål är både nyttigt och gott. Ett trevligt alternativ till potatis, ris eller pasta.

Den här gratängen funkar även med broccoli, eller varför inte en skön blandning. Jag lägger till ett par smarriga alternativ med just blomkål. Blir du sugen?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Jag rensar skafferiet just nu. Inte på det där kliniska sättet där allt åker ut och ersätts av nytt, utan mer som ett nyfiket rotande. Vad finns egentligen i skafferiet? Längst bak, bakom mjölpåsar och halvfulla burkar, gömmer sig linser, bönor och kryddor jag nästan glömt att jag hade hemma.

Det är något väldigt tillfredsställande i att laga mat på det man redan har. Röda linser som får bli en mustig linsgryta. Vita bönor som hamnar i en enkel sallad med olivolja, citron och mycket svartpeppar. Kryddburkar med namn som påminner om resor, middagar och infall – spiskummin, sumak, rökt paprika, torkad koriander. Smaker som bara väntar på att få komma till användning igen.

Skafferirensning gör något med kreativiteten. När alternativen är begränsade blir idéerna fler. Man slutar leta recept och börjar istället laga vardagsmat utifrån det som finns hemma. Lite av det här, en nypa av det där. Mat som växer fram snarare än planeras.

Jag ser fram emot ett år då jag inte köper senap, peppar eller vaniljsocker utan att först kika i skafferiet. Ett år där jag använder upp innan jag fyller på. Där jag minskar onödiga inköp och tar bättre vara på de torra varor, bönor och linser som redan finns i köksskåpen. Vad är det roligaste du hittat i ditt skafferi, och det konstigaste?

Det är inte asketiskt eller snålt. Det är snarare ett sätt att ta hand om både maten och mig själv. Mindre slentrian, mindre matsvinn och mer närvaro i köket. Och ofta – väldigt god mat. Vad sägs om linssoppa, kikärtspannkakor och Boston Baked Beans. Jag säger Ja Tack! Vad säger du?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Har en vän från New York som följer Sveriges matscen med stort intresse. Här om dagen skickade hon en bild på kroppkakor och mitt snålvatten började rinna. Min mamma kunde göra Sveriges bästa! (nu är hennes händer lite trötta och krokiga) så kanske dags för mig att ta över stafettpinnen. För det är på den tiden av året när löven är gula och morgnarna kalla. När potatisen är alldeles lagom ”gammal” som de blir allra bäst. Har ytterligare ett minne av ljuvliga kroppkakor. Min x-mans mormor visste att jag älskade kroppkakor, så första gången jag var där fick jag tre stadiga bollar på tallriken. Det var mitt i sommaren så jag var djupt imponerad av att hon fått till det hela. Doften av potatis, stekt lök och fläsk smaksatt med nymald kryddpeppar som spred sig i huset. Mamma stod vid köksbänken, lugn och stadig, och formade de där mjuka, runda klumparna med kärlek och tålamod. Och just därför älskar jag dem. För att de är både hem och historia i en och samma tugga. Matminnen är väl ändå det finaste!

Kroppkakor är höstmat när den är som bäst – varm, mättande, enkel. Ett sätt att ta tillvara på potatisen och fläsket, men också en tradition som bör tas hand om. Det finns varianter överallt i världen: de polska pyzy, norska raspeballer, litauiska cepelinai som är mat med samma idé, men med olika dialekt så att säga. Fyllda, kokta, trösterika potatisbollar. Kanske kan de lite mindre italienska gnocchisarna också falla in under samma ide.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail