Mat i säsong

Den dök upp överallt i mina flöden. Vitkålssallad med jordnötsdressing. Och ju fler gånger jag scrollade förbi den, desto mer sugen blev jag. Till slut var det bara att kavla upp ärmarna och börja!

Och vad bra det var! Den här salladen är allt jag vill ha på en gång – krispig vitkål, söta morötter, frisk persilja och en dressing som är så krämig och nötig att man nästan vill äta den med sked. Nyttig, prisvärd och faktiskt ännu godare dagen efter när allt fått smälta samman ordentligt. Perfekt att göra en stor sats och ta med till lunch hela veckan.

Gillar du kålsallad lika mycket som jag? Testa också Herr Lykkes kålsallad med mormorsdressingen som aldrig sviker, eller min vitkålssallad med sesam och mynta till draget lamm med ponzusås. Och är du sugen på något vegetariskt hittar du en riktigt bra vegoburgare med rödkålssallad här på bloggen.

Receptet hittar du längst ner – men jag lovar att det är värt att läsa hela vägen dit!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Estlands TV var på besök förra sommaren och nu är det dags för programmet som de spelade in hos mig och Raffe i Bålsta. Vi bjöd på kräftor men eftersom det är ett tag tills kräftpremiären så väntar vi med receptet på hur man kokar sin egen kräftlag. Däremot får ni en länk till urgoda svenska Langos toppade med kantareller, västerbottenskräm och picklad lök. Den kan man nämligen äta så fort man kan – varför inte nu i helgen?!

Ja, och även den snabbt gjorda och supergod tarte tatinen med tunt skivade rödbetor, rödlök och timjan. Toppa med den ost du gillar, jag använde fårost men det blir minst lika gott med mozzarella eller chèvre. Tarten passar som förrätt, som en del av en buffé eller som tillbehör till rökt eller grillad fisk.

Men det går ju att ha kalas ändå, så passa på att fira lite i helgen vetja!

Kräftskiva i Bålsta
0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Det finns vissa kombinationer som bara sitter. Som inte behöver förklaras, analyseras eller krånglas till. De bara fungerar. Riesling och sparris är en sådan. Så fort de första sparrisknippena dyker upp i butiken vet jag precis vad som händer. En flaska riesling åker med hem. Det är något med den där krispiga syran, den pigga frukten och ibland lilla hint av sötma som möter sparrisens gröna, lite nötiga och ibland lätt beska toner – och plötsligt händer något. Det lyfter, rundar av och binder ihop.

Smör på sparrisen? Ännu bättre. Lite citron? Perfekt. En hollandaisesås om man vill gå all in – och rieslingen står där stadigt bredvid och håller ihop allt, utan att ta över. Jag tror att det är just balansen som gör det. Riesling kan vara så precis. Så rak. Men också så generös. Den ger sparrisen utrymme, men ser samtidigt till att varje tugga känns lite mer.

Det är kanske inte den mest oväntade kombinationen i världen. Men ibland är det just i det enkla och självklara, som den bästa mat- och dryckesglädjen bor. Så prova någon av de här godingarna nästa gång du äter sparris, jag lovar att du kommer att bli glad!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Japp! Jag har varit ledig i påsk och då kom verkligen våren! Tussilago och påskliljor står som spön i backen och alla träd har små knallgröna musöron. Det märks också i livsmedelsaffärer och på Sociala Medier där primörer presenteras på längden och tvären. För att gottgöra min frånvaro här på bloggen tänkte jag lägga upp ett gäng goda rätter med sparris för det hör ju verkligen våren till. På bilden ovanför har jag knåpat ihop grön sparris med en ramslökshollandaise och hyvlad parmesan. Ramslök är ju också något som verkligen hör våren till!

Om du klickar på bilderna nedanför så kommer du till recept på Grön sparris med nobissås, kallrökt lax och marconamandlar, Grillad sparris med örter och smör samt en Pizza Bianco med tonfisk, hyvlad sparris och citron. Du behöver inte välja, för säsongen är lång och du hinner med att prova alltsammans.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Blomkålen är som all annan kål i säsong just nu. De vackra små – nästan molnliknande – blomkålshuvudena ligger i grönsaksdisken och ber om att få följa med hem. Och du, varför skulle den inte få det. Blomkål är både nyttigt och gott. Ett trevligt alternativ till potatis, ris eller pasta.

Den här gratängen funkar även med broccoli, eller varför inte en skön blandning. Jag lägger till ett par smarriga alternativ med just blomkål. Blir du sugen?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Jag rensar skafferiet just nu. Inte på det där kliniska sättet där allt åker ut och ersätts av nytt, utan mer som ett nyfiket rotande. Vad finns egentligen i skafferiet? Längst bak, bakom mjölpåsar och halvfulla burkar, gömmer sig linser, bönor och kryddor jag nästan glömt att jag hade hemma.

Det är något väldigt tillfredsställande i att laga mat på det man redan har. Röda linser som får bli en mustig linsgryta. Vita bönor som hamnar i en enkel sallad med olivolja, citron och mycket svartpeppar. Kryddburkar med namn som påminner om resor, middagar och infall – spiskummin, sumak, rökt paprika, torkad koriander. Smaker som bara väntar på att få komma till användning igen.

Skafferirensning gör något med kreativiteten. När alternativen är begränsade blir idéerna fler. Man slutar leta recept och börjar istället laga vardagsmat utifrån det som finns hemma. Lite av det här, en nypa av det där. Mat som växer fram snarare än planeras.

Jag ser fram emot ett år då jag inte köper senap, peppar eller vaniljsocker utan att först kika i skafferiet. Ett år där jag använder upp innan jag fyller på. Där jag minskar onödiga inköp och tar bättre vara på de torra varor, bönor och linser som redan finns i köksskåpen. Vad är det roligaste du hittat i ditt skafferi, och det konstigaste?

Det är inte asketiskt eller snålt. Det är snarare ett sätt att ta hand om både maten och mig själv. Mindre slentrian, mindre matsvinn och mer närvaro i köket. Och ofta – väldigt god mat. Vad sägs om linssoppa, kikärtspannkakor och Boston Baked Beans. Jag säger Ja Tack! Vad säger du?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Jag älskar att ha kylskåpet fullt av julens alla rester, på riktigt. Kanske mer än själva julmaten när den står där uppdukad och perfekt. För det är dagarna efter, när tempot saktar ner och kylskåpet är fullt av små lådor och burkar som det roliga börjar.

Det finns något befriande i att släppa alla regler. Att ta ett revbensspjäll som redan gjort sitt som högtidsmat och plötsligt låta det hamna i en rykande skål nudlar, med lite soja, ingefära, fint hackad purjolök och kanske ett stänk sesamolja. Det är inte traditionellt, men det är vansinnigt gott. Att göra fattiga riddare på lussebullarna, eller helt enkelt breda smör på dem, stoppa dem i våffeljärnet. När de kommer ut igen frasiga och ljumna doppa i socker och kanel. Mums!

Eller gravlaxen som ger en helt vanlig vardagspasta nytt liv tillsammans med citronzest, rejält med svartpeppar och en skvätt grädde eller crème fraîche. Kanske några kapris om andan faller på. Inget krångel, bara en mjuk övergång mellan helg och vardag. Julresterna är tillåtande. De kräver inget mer än fantasi och en viss respektlöshet inför hur saker “ska” ätas. Köttbullar blir stekta igen och får sällskap av en sallad med senapsvinägrett. Skinkan dyker upp i en omelett. Har du provat att steka på Janssons frestelse i rejält med smör? Eller bara värma den, hur mycket bättre den blir några dagar efter jul.

Det är som att maten får andas ut efter julens förväntningar. Släppa prestigen. Bli något nytt. Och jag älskar den känslan – när rester inte är ett nödvändigt ont, utan en kreativ frihet. Julen må vara över, men smakerna lever vidare. Och ibland är det just där, i resterna, som det bästa händer.

Vilken är din bästa resträtt på julmat?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Dan före dan före dopparedan betyder glögg och lussebullar för många. Men ombyte förnöjer tycker jag. Så här kommer ett recept på Mulled wine recept och lite goda tillbehör. Mulled wine som kan liknas vid den amerikanska och Brittiska varianten på vår svenska glögg. Ett kryddat rödvin som serveras varmt och du hittar receptet här hos mig. Jag tycker att det passar fint med en mjuk pepparkaka. Men vill du ha något lite mindre sött att tugga på så föreslår jag mina smördegsrullar. Antingen de med ädelost och grönkål eller de med fikonmarmelad och mjukost. Mumsigt eller hur?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Plötsligt ligger de där i butiken – apelsiner, blodapelsiner, clementiner, citroner och grapefrukt – och lyser upp hela grönsaksdisken som små solar. Det är nu de smakar som allra bäst, fulla av saft, syra och solsken från södra Europa.

Jag älskar den här tiden på året när citrusfrukterna får ta plats. De piggar upp både frukost och efterrätt, och gör underverk i maten. Pressa citron över en enkel fiskrätt, lägg apelsinklyftor i salladen eller riv lite skal över en varm chokladmousse – det är små saker som gör stor skillnad.

Eller gör som jag: skiva blodapelsin tunt, lägg på ett fat med färsk mynta och ringla över lite honung. En efterrätt som känns som en resa till Medelhavet, fast det är grått och kallt utanför fönstret.

Så passa på nu – fyll köket med doften av citrus. Det är som att bjuda in solen, mitt i vintern.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Första gången jag åt Pasta alla Norma var på en resa till Sicilien. Vi hade just kommit fram till det lilla hotellet där vi skulle bo – trötta, hungriga och lite yra av värmen. Ut på terrassen kom en stor träbräda, täckt av pasta i de vackraste röda och lila nyanser. Mogna tomater, aubergine, kapris och basilika – allt som Sicilien doftar av.

Det var enkelt men oändligt gott. Solvarma smaker, sötman från tomaterna, den lena auberginen och det där lilla salta stinget från kaprisen. Pastan var perfekt al dente, förstås. Jag tror aldrig att pasta har smakat så gott som den gjorde där, under en fläktande pergola med ett glas vin i handen och Medelhavet i fjärran.

Pasta alla Norma är en rätt med historia och stolthet. Namnet sägs komma från Bellinis opera Norma – den var så god att man helt enkelt utbrast: “Det här är en riktig Norma!”. Om du inte har lyssnat på den så är tipset att spela den episka Casta Diva medan du fräser din aubergine. Kanske blir det extra gott då?!

Det fina är att du kan göra den hemma, och även om svenska auberginer kanske inte smakar riktigt som de sicilianska, så bär rätten ändå med sig samma generositet. Jag brukar börja med att fräsa kapris i riktigt het olja, då får de liksom en lite knaprig yta och ger en god sälta till rätten. Resten av receptet hittar du här nedanför. Men även några andra smarriga rätter med auberginen.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail