Festmat

Vi är i mitten av Januari och den första oxmånaden kan kännas både lång och svår. Av flera anledningar kanske vi vill äta lite mer genomtänkt. Men självklart längtar man efter mat som är varm, trygg, full av smak och lite lagom lyxig.

Så nu puffar jag lite lätt för fläskfilén, här har jag lindat den i bacon (för ja, bacon gör livet bättre), fyllt den med smak och låtit den få sällskap av krossad färskpotatis – sådär rustikt slarvig som bara potatis kan vara när den är som bäst. Knaprig yta, mjukt inre och precis lagom mycket smör. dTill det serverar jag min sötsyrliga vitkålssallad med citronette-dressing. En frisk kontrast som skär igenom det feta, möter sältan och får hela tallriken att kännas både balanserad och lite lättare – utan att bli asketisk. Vitkål är för övrigt en underskattad hjälte i januari: billig, hållbar och alltid redo att förvandlas till något mycket mer än bara tillbehör.

Det här är mat som är trygg och tröstande, men ändå känns genomtänkt. Vardagslyx, helt enkelt. En rätt som säger: vi tar januari på allvar – men inte på för stort allvar. Receptet hittar du nedan. Och ja – fläskfilén förtjänar sin plats i rampljuset.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Nyår är inte kvällen för att vara försiktig. Det är kvällen då det får smälla lite, brinna lite – och gärna glittra ordentligt. Det är då vi sabrerar, friterar, flamberar och saluterar. Att sabrera en flaska bubbel är kanske det mest teatraliska man kan göra i köket utan att bli utslängd. Det kräver sin koncentration, sin respekt – och sin publik. När korken flyger och bubblorna dansar vet man: nu är det på riktigt. Nu lämnar vi det gamla bakom oss.

Friteringen gör man gärna i form av rispapper som toppas med asiatisk råbiff eller lax, väldigt gott till ett glas av det sabrerade bubblet så klart. Och så flamberingen. Den där lilla lågan som förvandlar något gott till något magiskt. Cognac över pepparstek, likör över crepes, eller en gnistrande, glittrande maräng i form av Glace au Four om får både smak och vackert utseende av värmen. Det är dramatik, doft och värme i samma ögonblick. En påminnelse om att nyår också handlar om att fylla sina sinnen – inte bara byta almanacka.

Sedan har vi saluten uttryckt i mindre explosiv men lika viktig form. Ett klingande glas, en blick över bordet, ett “skål” som betyder mer än bara dryck. En hyllning till året som varit och till det som väntar. Till vänner, kärlek, hopp – och kanske lite envis men ack så viktig framtidstro. Mot det nya året – med glitter, konfetti, raketer eller bara ett riktigt högljutt ”Gott nytt år!” ut i natten. Det är stunden då man får drömma högt, skåla för framtiden och kanske pussa någon man tycker om.

Nyår behöver inte vara perfekt. Men det får gärna vara högtidligt på sitt eget sätt. Med bubbel som öppnas med stil, mat som får flamma till och ögonblick som får glittra.

Så sabrera det som ska sabreras. Flambera det som tål lite eld. Och salutera livet – precis där du står.

Gott nytt år – recept på alla godsaker samt en massa gott att hälla i glaset hittar du antingen på länkarna ovan eller om du klickar på bilderna nedan.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Alla nyår behöver inte dåna och korkar måste inte flyga i taket. Ibland är det vackraste nyåret det som är lite tystare. Ett lugnare nyår handlar inte om att göra mindre – utan om att välja med omsorg. Att skala bort, dra ner tempot och låta kvällen få vara precis så stillsam eller mjuk som man själv behöver den.

Kanske är det en mindre middag med bara några få runt bordet. Då maten får ta tid och ändå får massor av kärlek. Kanske är det hemmagjord pasta, en långkokt gryta! Till exempel en Doro Wått eller en Bolognese som fått puttra hela eftermiddagen. Mat som inte stressar, utan snarare vaggar in kvällen i lugn.

Drycken kan vara ett glas riktigt bra vin, en flaska bubbel som öppnas med ett försiktigt pys – utan dramatik, men med närvaro. Eller en enkel cocktail till exempel en Sazarac. Det är inte smällen som räknas, utan stunden när glasen möts.

Ett lugnt nyår kan också vara: Tomtebloss och ljus istället för fyrverkerier, skön musik som får puttrar i bakgrunden. Samtal som får ta tid en skön promenad strax innan tolvslaget. Eller att bara krypa ner i soffan och känna att året faktiskt får ta slut i fred. Och vet du – det är helt okej att inte summera, analysera eller sätta mål just då. Nyåret behöver inte vara en startskott. Det kan vara ett mjukt avslut, ett andetag, en paus. För ibland är det just de lugna kvällarna som stannar kvar i minnet längst. De där när tiden får gå långsamt, och man tänker... det här är skönt och det här räcker fint!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Dan före dan före dopparedan betyder glögg och lussebullar för många. Men ombyte förnöjer tycker jag. Så här kommer ett recept på Mulled wine recept och lite goda tillbehör. Mulled wine som kan liknas vid den amerikanska och Brittiska varianten på vår svenska glögg. Ett kryddat rödvin som serveras varmt och du hittar receptet här hos mig. Jag tycker att det passar fint med en mjuk pepparkaka. Men vill du ha något lite mindre sött att tugga på så föreslår jag mina smördegsrullar. Antingen de med ädelost och grönkål eller de med fikonmarmelad och mjukost. Mumsigt eller hur?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Förra veckan gav jag er recept på egen pastadeg idag får ni ytterligare några smarriga varianter på vad ni kan göra med degen. Vad sägs till exempel om – rosa pasta med svampduxelle, serverad med brynt smör, pesto och parmesan. Det låter kanske lite pretentiöst – men det är egentligen bara pasta för vuxna som älskar livet.

Den rosa färgen får du från lite rödbeta (Ibland kör jag med ugnsrostad rödbeta för en djupare ton och en smarrig smak) Plötsligt blir pastan inte bara god utan också vansinnigt vacker. Perfekt när du vill imponera, eller när du bara vill göra tisdag kväll lite mer… magisk.

Svampduxellen gör du på finhackad svamp, lök och en klick smör – enkel men så smakrik att man gärna vill äta den direkt ur pannan (men låt bli, den blir ännu bättre i och på pastan).

Och så det där brynta smöret. Det som får allt att dofta nötigt och tryggt på samma gång. Tillsammans med pesto och riven parmesan är det den sortens rätt som får en att tystna vid bordet en stund. På det allra bästa sättet.

Jag kommer så klart att lägga in recept och steg-för-steg, men redan nu vill jag säga: gör pastan själv ibland. Det är inte alls svårt – bara lite kärlek, lite tid och en stor belöning på tallriken.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Det här är en variant på våffla med potatis i smeten – lite som en smartare råraka, fast med krispiga kanter och mjukt hjärta. Perfekt när du vill bjuda på något som känns både hemtrevligt och lite festligt på samma gång.

Det fina är att du kan toppa dem precis som du vill. Kanske med avokado, löjrom, smetana och syrad lök för en lyxig förrättsvåffla som får gästerna att sucka av välbehag. Eller så går du åt det rustika hållet med stekta baconskivor och rårörda lingon – då har du plötsligt en vardagsmiddag som känns som en helg.

Smaken av potatis gör våfflan matigare och lite djupare, och den blir dessutom lika god kall som varm. Perfekt att göra många på en gång – det här receptet ger ungefär 12 våfflor, och jag lovar att de går åt. Så fram med järnet, rör ihop smeten och njut! Vilken av de två fyllningarna blir du mest sugen på?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Det finns middagar som kräver levande ljus, en stadig kastrull och lite tid. Viltstek med selleristomp, rödvinssky och Café de Paris-smör är precis en sådan rätt. Klassisk, smakrik och helt oemotståndlig när kylan kryper på.

Doften av viltskyn som puttrar, det krämiga stompet med mild smak av rotselleri och det kryddiga smöret som smälter över steken – det är höst på tallrik. En rätt som känns som söndag, fast du lika gärna kan laga den en fredag och låtsas att helgen varar lite längre. Och det där Café de Paris-smöret då – det är egentligen bara smör med en massa härligheter i: örter, senap, vitlök, kapris, sardeller, en skvätt cognac… Allt det som gör att man plötsligt vill äta allt med smör på. Servera steken i skivor med generöst med rödvinssås (du hittar receptet här), en klick smör ovanpå och stompet vid sidan. Resterna (om det nu blir några) är dessutom underbara i en macka dagen efter.

Kanske vill du ha lite vintips också….

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Fredagsmys behöver inte alltid vara tacos. Ibland får det gärna glittra lite mer. Tänk ett glas kall bubblig dryck, små varma ostfyllda gougères och en sked lavendelhonung att ringla över. Krämigt, frasigt, salt och sött – allt på en gång.

Gougères låter franskt och krångligt, men är egentligen bara små, luftiga munsbitar av chouxdeg och ost. Man kan även presentera dem som petit chouxernas salta kusin. De är för det mesta är fyllda eller gjorda med någon sorts ost. I detta fall blandade jag ner getost och västerbottensost i smeten. De små godingarna fick dessutom sällskap av en förunderligt god honung. Brödet, den syrliga getosten och den lite blommig sötman från honungen… sitter som en smäck tillsammans med ett mousserande vin. Citronhonungen ger en elegant liten twist – den där oväntade lilla smaken som får folk att höja på ögonbrynen och säga “men vad är det här?”.

Till bubblet kan du också duka fram några andra smarriga tilltugg. Vad sägs om friterade arranchini, två små snittar med laxmoll och ren, ostron med rödvinsvinägrett och en laxtartar på friterat rispapper med syrad lök (ja, jag gillar fortfarande syrad lök 😉 )

Det behöver inte vara mycket, bara gott. Och bubbligt här är några bra varianter!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Det finns något oemotståndligt med små fiskar. Sardiner, ansjovis och boquerones – de där små silvriga smakerna som bär på hela havets personlighet. De är enkla, nyttiga och fulla av umami, men ändå lite bortglömda i våra svenska kök – förutom till julen när hetsen efter ansjovis nästan blir löjlig.

I medelhavsregionerna har man en härligt avslappnad syn på de små fiskarna. De serveras enkelt med bröd, gärna direkt ur burken. Jag minns första gången jag åt nyfriterade boquerones i Spanien – lätt mjölade, frasiga, med färskpressad citron och ett glas kallt vitt vin. Det var så enkelt, men ändå så perfekt. Sedan dess har jag alltid några burkar med sardiner och ansjovis hemma. De räddar vilken måltid som helst.

Och sardinerna då, kanske det enklaste ändå. Du rostar några skivor bröd, skär upp en bit citron och kanske till och med lyxar till det med lite aioli i en skål. Sedan är det bara att öppna burken. De små fiskarna lägger du på det vitlöksrostade brödet, över en bädd av aioli, sedan klämmer du över lite citron. Eller så får sardinerna och det rostade brödet sällskap av tomat, olivolja och färska örter.

Små fiskar, stor smak. Och kanske något att återupptäcka – för både vardag och helg. Här kommer några recept med små fiskar. Håll till godo!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Sist men inte minst i min krabb-raket kommer en rätt som jag verkligen älskar: pasta med krabba. Här får det fina, söta köttet spela huvudrollen i en sås som är både enkel och lyxig.

Jag steker vitlök och chili i olivolja tills det doftar ljuvligt, blandar ner det finplockade krabbköttet och rundar av med lite vitt vin, tomatpuré och en skvätt grädde. Sedan blandar jag ner pastan och toppar med färska örter, citronzest och gärna lite riven parmesan.

Det här är en rätt som både känns lyxig och enkel på samma gång – perfekt för en fredagsmiddag men också så pass lättlagad att den funkar en vardag när du vill unna dig något extra. När man mumsar i sig den känns det nästan som om man var på en liten mini-semester vid Medelhavet. Min krabbpasta mumsfilibaba är krämig, smakrik och samtidigt lätt att göra. Ja! och dessutom vill man gärna dricka ett friskt vitt vin eller ett krispigt och fruktigt rosé till detta. Så nedanför kommer både receptet och några smarriga vin-tips. Håll till godo 😀

0 comments
0 FacebookPinterestEmail