Festmat

ägg, skotska ägg, godbitar, kokbok, recept

Påsken är en av årets finaste mathögtider. Ljuset återvänder, våren knackar på dörren och köket fylls av dofter från klassiska råvaror som ägg, lax, sill, lamm och kyckling. Det är något särskilt med just påskmaten – den är både traditionell och lekfull. Här delar jag några av mina favoriter och tips för ett påskbord fyllt av smak och glädje. Självklart får du dryckestips till, klicka på den bilden som lockar mest!


Ägg – påskens självklara stjärna

Inget påskbord utan ägg. De symboliserar nytt liv och vårens början, och i köket är de lika mångsidiga som vackra.

Mina favoriter på påskbordet:


Lax – mild, elegant och alltid rätt

Laxen hör hemma på varje påskbuffé. Den passar lika bra kall som varm och kan varieras i det oändliga.


Sill – traditionen som alltid finns där

Sillen är en självklar del av det svenska påskbordet. Den lilla fisken bär på stora traditioner.


Lamm – påskens högtidsrätt

Lamm är kanske den mest klassiska påskrätten av alla. Smaken är mild men ändå tydlig och passar perfekt med vitlök, rosmarin och citron.


Kyckling – ett alternativ

Ett påskbord fyllt av tradition och vår

Det fina med påskmaten är att den inte behöver vara komplicerad. Några riktigt bra råvaror, lite kärlek i köket och ett bord att samlas runt räcker långt. Ägg, lax, sill, lamm och kyckling bildar tillsammans ett påskbord där tradition möter vårens lätthet – och där varje tugga känns som början på en ny säsong.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Efter ett påskbord fyllt av ägg, lax, sill och kanske lamm eller kyckling är det skönt att avsluta måltiden med något lätt, friskt och lite festligt. Påskens desserter ska självklart vara gula och får gärna spegla våren – med citrus, bär, yoghurt och mjuka krämiga smaker. Så om ni nu sitter där och funderar på vilken efterrätt ni ska göra till påsk så får ni några riktigt smarriga recept här. För det första Friterade äppelringar med sval, syrlig citron- och yoghurtglass. Självklart serveras ringarna alldeles nygjorda, lite ljumna så att glassen smälter lite granna. För att allting skall bli klart samtidigt måste du börja med glassen för den skall ju stå och frysa till sig lite granna.

Men om det inte det landar så bjuder jag även på en Påsktarte med moussefyllning, en cheese med bär, en klassisk påskbakelse och en fryst cheesecake med passionsfrukt. Gott och gult helt enkelt!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Njurtapp är en styckdel som det inte pratas så mycket om. I Frankrike kallas detaljen ”Onglet” och i USA kallas den för Butcher’s steak. Detta är på grund av att det är slaktarnas absoluta favoritdetalj. Dels för att den är prisvärd men också för att den har en djup och god köttsmak. Här bjuder jag på just njurtapp med krispig parmesanfrasig potatis, en smarrig rödvinssås och ett riktigt gott Cafe de Paris-smör.

Har du hört talas som Slaktarbiffen? Kanske blir det din helgmeny, vintips bifogas så klart nedan!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

En klassisk råbiff är en rätt som kräver goda råvaror, bra handlag och respekt. Ja och kanske en smula mod också när jag tänker efter. För det är inte en rätt för alla. Men för oss som älskar den, finns det inget substitut. En råbiff är tidlös, kompromisslös och absolut helt beroende av att man tillreder den ordentligt. Det handlar om balans, ingen smak får ta över utan bara dansa in i munnen i lugn takt. Köttet bör vara nymalet – eller kanske ännu hellre handhackat. Sedan ska smakerna ska vara rena och alla tillbehör ska han en självklar plats på tallriken. Jag vill gärna ha något krispigt, något krämigt och något med god sälta på tallriken.

I en klassisk råbiff är det äggulan som ger krämighet. Den ska vara hel, blank och redo att långsamt blandas in i köttet. Kaprisen ger sälta och syra, finhackad schalottenlök bidrar med skärpa och textur. Senap, Worcestershire, några droppar tabasco – inget måste, men rätt använt lyfter det utan att dominera. Krydda med flingsalt och självklart helt nymalen svartpeppar. Jag tycker om när råbiffen serveras utan att redan vara ihopblandad. Då blir tallriken ett erbjudande snarare än ett färdigt svar. Låt gästen röra ihop den i de proportioner som passar den egna smaken. Till råbiff vill jag också ha något krispigt. Om jag äter den som huvudrätt passar pommes frites, tunna och riktigt heta. Som förrätt en friterad tunn lök, friterade kaprisar eller rostat surdegsbröd.

Men det finns så klart varianter på den klassiska råbiffen. Jag gillar alla! Här nedanför hittar du några av mina…

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Vi är i mitten av Januari och den första oxmånaden kan kännas både lång och svår. Av flera anledningar kanske vi vill äta lite mer genomtänkt. Men självklart längtar man efter mat som är varm, trygg, full av smak och lite lagom lyxig.

Så nu puffar jag lite lätt för fläskfilén, här har jag lindat den i bacon (för ja, bacon gör livet bättre), fyllt den med smak och låtit den få sällskap av krossad färskpotatis – sådär rustikt slarvig som bara potatis kan vara när den är som bäst. Knaprig yta, mjukt inre och precis lagom mycket smör. dTill det serverar jag min sötsyrliga vitkålssallad med citronette-dressing. En frisk kontrast som skär igenom det feta, möter sältan och får hela tallriken att kännas både balanserad och lite lättare – utan att bli asketisk. Vitkål är för övrigt en underskattad hjälte i januari: billig, hållbar och alltid redo att förvandlas till något mycket mer än bara tillbehör.

Det här är mat som är trygg och tröstande, men ändå känns genomtänkt. Vardagslyx, helt enkelt. En rätt som säger: vi tar januari på allvar – men inte på för stort allvar. Receptet hittar du nedan. Och ja – fläskfilén förtjänar sin plats i rampljuset.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Nyår är inte kvällen för att vara försiktig. Det är kvällen då det får smälla lite, brinna lite – och gärna glittra ordentligt. Det är då vi sabrerar, friterar, flamberar och saluterar. Att sabrera en flaska bubbel är kanske det mest teatraliska man kan göra i köket utan att bli utslängd. Det kräver sin koncentration, sin respekt – och sin publik. När korken flyger och bubblorna dansar vet man: nu är det på riktigt. Nu lämnar vi det gamla bakom oss.

Friteringen gör man gärna i form av rispapper som toppas med asiatisk råbiff eller lax, väldigt gott till ett glas av det sabrerade bubblet så klart. Och så flamberingen. Den där lilla lågan som förvandlar något gott till något magiskt. Cognac över pepparstek, likör över crepes, eller en gnistrande, glittrande maräng i form av Glace au Four om får både smak och vackert utseende av värmen. Det är dramatik, doft och värme i samma ögonblick. En påminnelse om att nyår också handlar om att fylla sina sinnen – inte bara byta almanacka.

Sedan har vi saluten uttryckt i mindre explosiv men lika viktig form. Ett klingande glas, en blick över bordet, ett “skål” som betyder mer än bara dryck. En hyllning till året som varit och till det som väntar. Till vänner, kärlek, hopp – och kanske lite envis men ack så viktig framtidstro. Mot det nya året – med glitter, konfetti, raketer eller bara ett riktigt högljutt ”Gott nytt år!” ut i natten. Det är stunden då man får drömma högt, skåla för framtiden och kanske pussa någon man tycker om.

Nyår behöver inte vara perfekt. Men det får gärna vara högtidligt på sitt eget sätt. Med bubbel som öppnas med stil, mat som får flamma till och ögonblick som får glittra.

Så sabrera det som ska sabreras. Flambera det som tål lite eld. Och salutera livet – precis där du står.

Gott nytt år – recept på alla godsaker samt en massa gott att hälla i glaset hittar du antingen på länkarna ovan eller om du klickar på bilderna nedan.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Alla nyår behöver inte dåna och korkar måste inte flyga i taket. Ibland är det vackraste nyåret det som är lite tystare. Ett lugnare nyår handlar inte om att göra mindre – utan om att välja med omsorg. Att skala bort, dra ner tempot och låta kvällen få vara precis så stillsam eller mjuk som man själv behöver den.

Kanske är det en mindre middag med bara några få runt bordet. Då maten får ta tid och ändå får massor av kärlek. Kanske är det hemmagjord pasta, en långkokt gryta! Till exempel en Doro Wått eller en Bolognese som fått puttra hela eftermiddagen. Mat som inte stressar, utan snarare vaggar in kvällen i lugn.

Drycken kan vara ett glas riktigt bra vin, en flaska bubbel som öppnas med ett försiktigt pys – utan dramatik, men med närvaro. Eller en enkel cocktail till exempel en Sazarac. Det är inte smällen som räknas, utan stunden när glasen möts.

Ett lugnt nyår kan också vara: Tomtebloss och ljus istället för fyrverkerier, skön musik som får puttrar i bakgrunden. Samtal som får ta tid en skön promenad strax innan tolvslaget. Eller att bara krypa ner i soffan och känna att året faktiskt får ta slut i fred. Och vet du – det är helt okej att inte summera, analysera eller sätta mål just då. Nyåret behöver inte vara en startskott. Det kan vara ett mjukt avslut, ett andetag, en paus. För ibland är det just de lugna kvällarna som stannar kvar i minnet längst. De där när tiden får gå långsamt, och man tänker... det här är skönt och det här räcker fint!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Dan före dan före dopparedan betyder glögg och lussebullar för många. Men ombyte förnöjer tycker jag. Så här kommer ett recept på Mulled wine recept och lite goda tillbehör. Mulled wine som kan liknas vid den amerikanska och Brittiska varianten på vår svenska glögg. Ett kryddat rödvin som serveras varmt och du hittar receptet här hos mig. Jag tycker att det passar fint med en mjuk pepparkaka. Men vill du ha något lite mindre sött att tugga på så föreslår jag mina smördegsrullar. Antingen de med ädelost och grönkål eller de med fikonmarmelad och mjukost. Mumsigt eller hur?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Förra veckan gav jag er recept på egen pastadeg idag får ni ytterligare några smarriga varianter på vad ni kan göra med degen. Vad sägs till exempel om – rosa pasta med svampduxelle, serverad med brynt smör, pesto och parmesan. Det låter kanske lite pretentiöst – men det är egentligen bara pasta för vuxna som älskar livet.

Den rosa färgen får du från lite rödbeta (Ibland kör jag med ugnsrostad rödbeta för en djupare ton och en smarrig smak) Plötsligt blir pastan inte bara god utan också vansinnigt vacker. Perfekt när du vill imponera, eller när du bara vill göra tisdag kväll lite mer… magisk.

Svampduxellen gör du på finhackad svamp, lök och en klick smör – enkel men så smakrik att man gärna vill äta den direkt ur pannan (men låt bli, den blir ännu bättre i och på pastan).

Och så det där brynta smöret. Det som får allt att dofta nötigt och tryggt på samma gång. Tillsammans med pesto och riven parmesan är det den sortens rätt som får en att tystna vid bordet en stund. På det allra bästa sättet.

Jag kommer så klart att lägga in recept och steg-för-steg, men redan nu vill jag säga: gör pastan själv ibland. Det är inte alls svårt – bara lite kärlek, lite tid och en stor belöning på tallriken.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Det här är en variant på våffla med potatis i smeten – lite som en smartare råraka, fast med krispiga kanter och mjukt hjärta. Perfekt när du vill bjuda på något som känns både hemtrevligt och lite festligt på samma gång.

Det fina är att du kan toppa dem precis som du vill. Kanske med avokado, löjrom, smetana och syrad lök för en lyxig förrättsvåffla som får gästerna att sucka av välbehag. Eller så går du åt det rustika hållet med stekta baconskivor och rårörda lingon – då har du plötsligt en vardagsmiddag som känns som en helg.

Smaken av potatis gör våfflan matigare och lite djupare, och den blir dessutom lika god kall som varm. Perfekt att göra många på en gång – det här receptet ger ungefär 12 våfflor, och jag lovar att de går åt. Så fram med järnet, rör ihop smeten och njut! Vilken av de två fyllningarna blir du mest sugen på?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail