Vardagsmat

Det finns rätter som alltid fungerar. Oavsett årstid, humör eller sällskap. För mig är lasagne en sådan rätt. Italiensk comfort food när den är som allra bäst. Trygg, generös och förlåtande – och samtidigt oändligt variationsrik. Lasagne är långsam mat i en snabb värld. En klassisk rätt inom italiensk husmanskost, byggd lager på lager av sås, pasta och krämig bechamelsås. Den får ta sin tid, både i tillagning och i ugnen. Det är något nästan meditativt i att bygga en klassisk lasagne. Först en sked ragu, sedan pastaplattor, lite mer sås, bechamel och ost. Upprepa. Vänta. Doften som sprider sig i köket medan lasagnen bakas färdig säger allt.

Jag gillar lasagne just för att den är så demokratisk. Den kan vara köttig och rustik, eller så är det en vegetarisk lasagne med linser, svamp, eller med spenat, zucchini och ricotta. Lasagne tar snällt emot det man har hemma och blir ofta ännu godare dagen efter. Perfekt att laga i förväg, perfekt att dela – precis som bra comfort food ska vara.

Kanske är det just därför lasagne känns som comfort food på italienska. Den kräver inte perfektion. Den kräver bara lite omsorg. Och den belönar alltid den som väntar – med krämighet, djup smak och en känsla av att någon faktiskt har tänkt till. Lasagne är mat som stannar kvar. På tallriken, i minnet och ofta i frysen. En tidlös rätt att återvända till, om och om igen. Italiensk comfort food som alltid har en självklar plats på bordet. Här nedan hittar du recept på några olika varianter av lasagne. Viktors favorit, en festlig med skaldjur, en med lamm och fårostbechamel och en vild med vodkalingon. Vilken blir du mest sugen på?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Jag rensar skafferiet just nu. Inte på det där kliniska sättet där allt åker ut och ersätts av nytt, utan mer som ett nyfiket rotande. Vad finns egentligen i skafferiet? Längst bak, bakom mjölpåsar och halvfulla burkar, gömmer sig linser, bönor och kryddor jag nästan glömt att jag hade hemma.

Det är något väldigt tillfredsställande i att laga mat på det man redan har. Röda linser som får bli en mustig linsgryta. Vita bönor som hamnar i en enkel sallad med olivolja, citron och mycket svartpeppar. Kryddburkar med namn som påminner om resor, middagar och infall – spiskummin, sumak, rökt paprika, torkad koriander. Smaker som bara väntar på att få komma till användning igen.

Skafferirensning gör något med kreativiteten. När alternativen är begränsade blir idéerna fler. Man slutar leta recept och börjar istället laga vardagsmat utifrån det som finns hemma. Lite av det här, en nypa av det där. Mat som växer fram snarare än planeras.

Jag ser fram emot ett år då jag inte köper senap, peppar eller vaniljsocker utan att först kika i skafferiet. Ett år där jag använder upp innan jag fyller på. Där jag minskar onödiga inköp och tar bättre vara på de torra varor, bönor och linser som redan finns i köksskåpen. Vad är det roligaste du hittat i ditt skafferi, och det konstigaste?

Det är inte asketiskt eller snålt. Det är snarare ett sätt att ta hand om både maten och mig själv. Mindre slentrian, mindre matsvinn och mer närvaro i köket. Och ofta – väldigt god mat. Vad sägs om linssoppa, kikärtspannkakor och Boston Baked Beans. Jag säger Ja Tack! Vad säger du?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Jag älskar att ha kylskåpet fullt av julens alla rester, på riktigt. Kanske mer än själva julmaten när den står där uppdukad och perfekt. För det är dagarna efter, när tempot saktar ner och kylskåpet är fullt av små lådor och burkar som det roliga börjar.

Det finns något befriande i att släppa alla regler. Att ta ett revbensspjäll som redan gjort sitt som högtidsmat och plötsligt låta det hamna i en rykande skål nudlar, med lite soja, ingefära, fint hackad purjolök och kanske ett stänk sesamolja. Det är inte traditionellt, men det är vansinnigt gott. Att göra fattiga riddare på lussebullarna, eller helt enkelt breda smör på dem, stoppa dem i våffeljärnet. När de kommer ut igen frasiga och ljumna doppa i socker och kanel. Mums!

Eller gravlaxen som ger en helt vanlig vardagspasta nytt liv tillsammans med citronzest, rejält med svartpeppar och en skvätt grädde eller crème fraîche. Kanske några kapris om andan faller på. Inget krångel, bara en mjuk övergång mellan helg och vardag. Julresterna är tillåtande. De kräver inget mer än fantasi och en viss respektlöshet inför hur saker “ska” ätas. Köttbullar blir stekta igen och får sällskap av en sallad med senapsvinägrett. Skinkan dyker upp i en omelett. Har du provat att steka på Janssons frestelse i rejält med smör? Eller bara värma den, hur mycket bättre den blir några dagar efter jul.

Det är som att maten får andas ut efter julens förväntningar. Släppa prestigen. Bli något nytt. Och jag älskar den känslan – när rester inte är ett nödvändigt ont, utan en kreativ frihet. Julen må vara över, men smakerna lever vidare. Och ibland är det just där, i resterna, som det bästa händer.

Vilken är din bästa resträtt på julmat?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Förra veckan gav jag er recept på egen pastadeg idag får ni ytterligare några smarriga varianter på vad ni kan göra med degen. Vad sägs till exempel om – rosa pasta med svampduxelle, serverad med brynt smör, pesto och parmesan. Det låter kanske lite pretentiöst – men det är egentligen bara pasta för vuxna som älskar livet.

Den rosa färgen får du från lite rödbeta (Ibland kör jag med ugnsrostad rödbeta för en djupare ton och en smarrig smak) Plötsligt blir pastan inte bara god utan också vansinnigt vacker. Perfekt när du vill imponera, eller när du bara vill göra tisdag kväll lite mer… magisk.

Svampduxellen gör du på finhackad svamp, lök och en klick smör – enkel men så smakrik att man gärna vill äta den direkt ur pannan (men låt bli, den blir ännu bättre i och på pastan).

Och så det där brynta smöret. Det som får allt att dofta nötigt och tryggt på samma gång. Tillsammans med pesto och riven parmesan är det den sortens rätt som får en att tystna vid bordet en stund. På det allra bästa sättet.

Jag kommer så klart att lägga in recept och steg-för-steg, men redan nu vill jag säga: gör pastan själv ibland. Det är inte alls svårt – bara lite kärlek, lite tid och en stor belöning på tallriken.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Det här är en variant på våffla med potatis i smeten – lite som en smartare råraka, fast med krispiga kanter och mjukt hjärta. Perfekt när du vill bjuda på något som känns både hemtrevligt och lite festligt på samma gång.

Det fina är att du kan toppa dem precis som du vill. Kanske med avokado, löjrom, smetana och syrad lök för en lyxig förrättsvåffla som får gästerna att sucka av välbehag. Eller så går du åt det rustika hållet med stekta baconskivor och rårörda lingon – då har du plötsligt en vardagsmiddag som känns som en helg.

Smaken av potatis gör våfflan matigare och lite djupare, och den blir dessutom lika god kall som varm. Perfekt att göra många på en gång – det här receptet ger ungefär 12 våfflor, och jag lovar att de går åt. Så fram med järnet, rör ihop smeten och njut! Vilken av de två fyllningarna blir du mest sugen på?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Har en vän från New York som följer Sveriges matscen med stort intresse. Här om dagen skickade hon en bild på kroppkakor och mitt snålvatten började rinna. Min mamma kunde göra Sveriges bästa! (nu är hennes händer lite trötta och krokiga) så kanske dags för mig att ta över stafettpinnen. För det är på den tiden av året när löven är gula och morgnarna kalla. När potatisen är alldeles lagom ”gammal” som de blir allra bäst. Har ytterligare ett minne av ljuvliga kroppkakor. Min x-mans mormor visste att jag älskade kroppkakor, så första gången jag var där fick jag tre stadiga bollar på tallriken. Det var mitt i sommaren så jag var djupt imponerad av att hon fått till det hela. Doften av potatis, stekt lök och fläsk smaksatt med nymald kryddpeppar som spred sig i huset. Mamma stod vid köksbänken, lugn och stadig, och formade de där mjuka, runda klumparna med kärlek och tålamod. Och just därför älskar jag dem. För att de är både hem och historia i en och samma tugga. Matminnen är väl ändå det finaste!

Kroppkakor är höstmat när den är som bäst – varm, mättande, enkel. Ett sätt att ta tillvara på potatisen och fläsket, men också en tradition som bör tas hand om. Det finns varianter överallt i världen: de polska pyzy, norska raspeballer, litauiska cepelinai som är mat med samma idé, men med olika dialekt så att säga. Fyllda, kokta, trösterika potatisbollar. Kanske kan de lite mindre italienska gnocchisarna också falla in under samma ide.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Vi älskar att göra pizza hemma – det är något alldeles särskilt med doften av nygräddad deg, smält ost och färska örter som fyller köket. Men så finns det dagar när man inte riktigt orkar kavla, jäsa och mjöla ner hela bänken. Då kommer pinsan till undsättning!

Pinsa är som pizzans italienska kusin – luftigare, lite frasigare och ofta bakad på en blandning av vetemjöl, ris- och sojamjöl. Jag brukar köpa färdiga bottnar och toppa dem efter humör. Det är snabbmat på bästa sätt – fräscht, smakrikt och så nära en stenugnsbakad pizza du kan komma utan att tända ugnen i timmar.

Här kommer tre av mina favoriter:

Klassisk Pinsa bianca
Toppa botten med crème fraiche, riven mozzarella, tunt skivad potatis, rosmarin och flingsalt. Grädda tills den är gyllene och droppa över lite tryffelolja precis före servering.

Rustik tomat, basilika & burrata
Bred ut ett lager tomatsås, toppa med körsbärstomater, burrata, basilika och ett stänk god olivolja. En riktig solig smakbomb – perfekt till ett glas rött.

Höstpinsa med svamp och lök
Stek svamp, rödlök och vitlök i smör. Toppa pinsan med svampblandningen, lite västerbottensost och färsk timjan. En skvätt citron på toppen gör underverk!

    Pinsa är det perfekta sättet att få till en snabb middag med wow-effekt. Det krävs inga genvägar – bara goda råvaror, lite fantasi och en het ugn. Så nästa gång du känner att tiden är knapp men smaken ändå ska sitta där – testa någon av de tre i listan eller go wild and crazy och testa en med smak av Janssons Frestelse. Jag lovar det är skitgott!

    0 comments
    0 FacebookPinterestEmail


    Kål är en riktig superhjälte i köket. Det är både nyttigt, billigt och dessutom nästan alltid i säsong här i Sverige. Jag älskar hur mångsidig den är – från sommarens späda till vinterns robusta. Och så finns den ju i så många goda varianter vitkål, rödkål, svartkål, grönkål och den lite tjusigare savoy.

    Det fina med kålen är att den både bär upp kraftiga kryddor och samtidigt fungerar som bas i mildare rätter. Och för dig som vill äta mer grönt är detta ett riktigt smart sätt att byta ut köttet utan att tumma på smaken. Det är en riktigt bra grund för vegetariska rätter. Här har jag stekt den tills den blir härligt frasig tillsammans med morot och lök. Smakerna blir mustiga och lite söta när grönsakerna får tid i pannan. Sedan är ”färsen” kryddad med tacokryddor. Resultatet? Ett smakrikt, mättande och lite oväntat alternativ till köttfärs. Jag serverar den på mjuka bröd och toppar med det jag gillar mest: en klick gräddfil, picklad rödlök – ja! för det tycker jag är svingott – färsk koriander, lite ost och kanske några skivor avokado. Precis som med vanliga tacos kan man låta var och en bygga sin egen favorit.

    Så – nästa gång du står i grönsaksdisken, plocka med dig ett rejält kålhuvud. Det är billig vardagsmat som går att förvandla till riktig fest! Här nedanför får du även recept på lite andra goda grejor med olika sorters kål! Några helt vegetariska och några med kött. Vilken kål-rätt börjar du med? För du provar så klart allihopa, hoppas jag!

    0 comments
    0 FacebookPinterestEmail

    Diskussionen om Sveriges kulturkanon har surrat vilt i media. Självklart pratas det om musik, litteratur, konst och dans. Ja, listan kan göras lång. Men jag kan inte låta bli att tänka att maten borde ha en självklar plats. För finns det något mer kulturellt identitetsskapande än husmanskosten? I min värld är det en viktig del av varje lands unika kultur. Så nästa gång kulturkanon diskuteras tycker jag vi ska se till att även husmanskosten får sin rättmätiga plats. För våra smaker och dofter berättar minst lika mycket om Sverige som våra böcker och visor. Jag har läst mathistorikern Richard Tellströms lista och håller med till 100% att till exempel sill, hårtbröd, lördagsgodis, ärtsoppa och gravad lax är ett måste.

    Här på min sida puffar jag för godsaker som fläsklägg med rotmos, köttfärssås, laxpudding, falukorv i ring, torsk med äggsås och pytt i panna. Ni får även recept på mina klassiska persiljejärpar. De smakar både historia och nostalgi, men är också en påminnelse om att det enkla ofta är det allra godaste. Persiljejärpar är kanske lite av en bortglömd pärla i vår svenska mattradition. Malet kött, kryddat med lök, vitpeppar och en generös näve persilja. Stekta tills de får en vacker yta och serverade med potatis, sås och kanske pressgurka vid sidan om. Det är vardagsmat som bär kulturarv, och som dessutom är vansinnigt gott. Och vill du laga maten själv? Då hittar du alla recept här nedanför.

    0 comments
    0 FacebookPinterestEmail

    Aubergine är kanske en av de snyggaste grönsakerna i disken. Den finns i många olika varianter, vanligast är kanske den som är vackert mörklila. Men det finns små gröna och vita och om du har tur kan du hitta den spräckliga varianten. När den tillagas rätt kan den förvandlas till allt från rustik comfort food till elegant festmat. Den fungerar som en kameleont i köket, eftersom den inte har så jättemycket smak själv så fungerar den i nästan alla sammanhang.

    Man kan grilla den och servera med en fräsch yoghurt- eller tahinisås, baka den hel tills innanmätet blir mjukt och nästan krämigt, eller skiva och gratinera med ost och tomatsås i en klassisk Melanzane parmegiano . Den funkar i grytor, curryrätter, på pizzan eller som bas i en krämig baba ganoush.

    En av mina personliga favoriter är aubergineschnitzel. Krispig på utsidan, mjuk och smakrik på insidan – och ett fantastiskt vegetariskt alternativ som tillfredsställer både vardag och fest. Jag kan aldrig säga nej till en schnitzel och har ätit många fantastiska varianter. Men jag kan nästan lova att du inte provat denna frasiga variant på aubergine! Servera din vegetariska schnitzel med en mustig och smakfull röra på rostad paprika och du kommer att tro att du är i himmelen.

    Så nästa gång du plockar upp en aubergine i butiken – tänk brett! Den lilla lila skönheten är långt mer än bara en grönsak. Den är en hel repertoar av möjligheter.

    0 comments
    0 FacebookPinterestEmail