Vardagsmat

Det finns något särskilt med vardagsmat som både mättar för stunden och samtidigt löser morgondagens lunch. Har ni följt med i debatt på sociala medier som började med en ung influencer sa att hon aldrig skulle dejta en kille som tar med matlåda till jobbet. Och jag tänkte direkt: va? För mig är det nästan tvärtom. Det är något väldigt sympatiskt med människor som lagar mat hemma. Som gör en middag som räcker till flera måltider. Som öppnar kylskåpet på morgonen, plockar fram gårdagens middag och packar ner den i en matlåda. Det är ju både smart, gott och ganska vardagsromantiskt på sitt sätt. För mig är matlådan inte ett tecken på snålhet eller tristess. Det är ett litet bevis på att någon har stått i ett kök kvällen innan, lagat något gott och tänkt lite framåt. Och helt ärligt – en person som tar med matlåda till jobbet? Det låter mest som någon som har koll på livet. Hur tänker du? Är du för eller emot matlåda?

Middag som blir ännu bättre dagen efter

Kvällens middag blev en krämig kycklinggryta med champinjoner, spenat och grädde, smaksatt med dragon. Men jag lägger till några andra grytor med kyckling som också passar i matlådan. Jag tycker att vissa rätter rent utav kan bli godare dagen efter när smakerna har satt sig. Prova t ex att laga Raffes campingnudlar, Kyckling med schezuanpeppar eller Doro Wåt till middag och njut sedan till lunch också!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Det är ju sedan gammalt att man äter soppa på torsdagar. Och visst är det lika självklart att en då får pannkaka till efterrätt. Jag gillar mina bäst tunna, frasigt stekta i smör och sedan serverade medan de fortfarande är ljumna.

Jag minns när jag stekte pannkakor till mina barn. De åt så de stod i fyra hörn och jag svettades vid spisen. Efter ett tag lärde jag min äldste son den ädla konsten. Han blev oändligt mycket bättre än jag på pankisar, så efter det var det hanns jobb. Jag koncentrerade mig på soppan och sedan åt vi tillsammans.

Mitt absolut bästa är att bre ett tunt lager smör på pannkakan när den fortfarande är varm. Strö socker på och sedan pressa färsk citron över alltsammans. Du som inte har provat, gör det! Du kommer att tacka mig sedan. Nr två på listan av bästa är vispad iskall grädde och hemlagad hjortronsylt. Tätt följd av färska skivade jordgubbar! Hur äter du helst dina pannkakor?

Vill du ha tips på goda soppor som passar finfint innan så kika här:

0 comments
1 FacebookPinterestEmail

Jag är alltid intresserad av att veta varifrån maten som jag äter kommer. Varför den heter som den gör och vem som har hittat på den. Biff Stroganoff, sägs vara i från Ryssland. Det var en kock som hittade på rätten på en tävling men det var inte kocken som fick sätta namn på rätten, det var hans arbetsgivare den rike köpmannen oich greven Alexander Sergejevitj Stroganov. Lite orättvist kan jag tycka, men jag är glad ändå, för som tur var gillade greve Stroganov rätten så mycket så att den fortfarande lever kvar och nästan har blivit lite av en husmansrätt här i Sverige.

För fy för sören vad det är gott med en riktigt välgjord Stroganov, enligt tradition skall det alltid vara nötkött, svamp, citron, fransk senap och smetana i. I min gryta har jag alltid tomat i också, tror att det är ganska vanligt här i Sverige. Man kan även göra grytan med falukorv av god kvalitet. Det går snabbare och kanske blir mer av en vardagsrätt. Men om man ändå håller på så tycker jag man skall köpa en bit ekologisk ytterfilé.  Låta det hela koka länge, för då får ni en gryta som Greve Stroganov på ålderns höst hade gillat. Han tappade nämligen enligt historien alla sina tänder och kunde bara äta kött i tunna strimlor som föll sönder för gaffeln, och vare sig man har sina tänder i gott skick eller ej så kan nog alla hålla med om att det är smarrigt.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Sloppy Joes, mat för hungriga människor och motsatsen till perfekt upplagda tallrikar och små örtblad som ligger exakt rätt. Det är kladdigt, varmt, sött, rökigt och lite för mycket på alla sätt. Och just därför så satans gott. Jag tycker om när maten får rinna över kanterna. Och JA! det är ok att ha många servetter… riktigt många!

Sloppy Joes är lite så – en rätt som inte ber om ursäkt, som inte försöker vara snygg! Köttet som får puttra länge med lök, vitlök, tomat, lite syra, lite sötma. Den där djupa smaken som nästan smakar mer dagen efter. Ett mjukt bröd som suger upp allt. Och kanske något krispigt och syrligt till som bryter av det feta kladdiga.

Det tar lite tid att göra på mitt sätt för jag börjar med en Pulled pork. En gryta där köttet faller isär bara man tittar på det. Kryddor som doftar redan när man kliver in i köket. När grytan är klar så gillar jag att duka fram allt i skålar. Köttet, dressingarna, något syrligt, något krämigt, något starkt. Det enda som ligger på tallriken är bröden, sedan får alla bygga sin egen efter smak och tycke.

Det blir aldrig särskilt prydligt, men det blir alltid bra och gott. Så här får du recept på:
– Pulled Pork
– Några tillbehör som passar till

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Jag brukar försöka bjuda mina ungar med respektive på söndagsmiddag. I veckan när vi pratade om vad vi var sugna på så sa vi alla i en mun – köttbullar, med pressgurka, lingon och gräddsås. En rätt som andas hem, kärlek och omtanke.

Man kan tro att köttbullar är något av det svenskaste som finns. Men tro mig man hittar bollar av kött i nästan hela världen. De olika köken sätter så klart sin prägel på kryddning, storlek och hur de serveras. Jag kan tycka att det är supergott med Polpette från Italien som självklart serveras med mustig tomatsås och pasta. Eller stora mjuka Lions Heads från Kina gjorda i fläskfärs och serverade med kål. Även de grekiska lammfärsbullarna med tzatsiki är goda tillika persiljejärpar med stek potatis och lök. Det finns också frikadeller som simmar i god buljong i en massa hörn av världen.

Men mina favoriter är så klart de svenska och jag tycker att det är en smula terapeutiskt att stå och rulla jämna fina bollar av smeten. Jag blandar alltid nötfärsen med fläskfärs och kryddar rejält med både svartpeppar, salt och vitlök. Jag brukar passa på att göra en rejäl laddning för att dels kunna bjuda hela familjen. Men också för att kunna frysa in och lägga på en macka vid ett annat tillfälle. Eller varför inte med smarrigt stuvade makaroner. Mums!

Hur gör du dina köttbullar och hur serverar du dem helst?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Det är inte riktigt sallad vi är sugna på nu. Gråa dagar, när det är kallt om tår och händer och man vill ha något som värmer kroppen och lugnar sinnet. Jag tycker både vädret och världen ropar ja, nästa kräver värmande, tröstande och god soppa!

Rödbetor är perfekta just då. De är jordiga, lätt söta, mustiga – och känns som rotfrukternas svar på en kram. Här har jag gjort två olika varianter på Borjst, med samma grundråvara men med lite olika uttryck. Lite som två personligheter i samma familj. Det fina med soppa är att den inte stressar. Den kan puttra medan du gör annat. Den går att anpassa efter humör, skafferi och hur mycket ork som finns just idag. Se till att du får lite kvar så du kan äta rödbetssoppa till lunch också? Den blir nästan alltid bättre dagen efter. Psst… tänk bara på att du kan bli lite överraskad av färgen även dagen därpå 😉

kokbok, billig fest, rödbetssoppa, getost, soppa
Getostgratinerad rödbetssoppa

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Det finns rätter som alltid fungerar. Oavsett årstid, humör eller sällskap. För mig är lasagne en sådan rätt. Italiensk comfort food när den är som allra bäst. Trygg, generös och förlåtande – och samtidigt oändligt variationsrik. Lasagne är långsam mat i en snabb värld. En klassisk rätt inom italiensk husmanskost, byggd lager på lager av sås, pasta och krämig bechamelsås. Den får ta sin tid, både i tillagning och i ugnen. Det är något nästan meditativt i att bygga en klassisk lasagne. Först en sked ragu, sedan pastaplattor, lite mer sås, bechamel och ost. Upprepa. Vänta. Doften som sprider sig i köket medan lasagnen bakas färdig säger allt.

Jag gillar lasagne just för att den är så demokratisk. Den kan vara köttig och rustik, eller så är det en vegetarisk lasagne med linser, svamp, eller med spenat, zucchini och ricotta. Lasagne tar snällt emot det man har hemma och blir ofta ännu godare dagen efter. Perfekt att laga i förväg, perfekt att dela – precis som bra comfort food ska vara.

Kanske är det just därför lasagne känns som comfort food på italienska. Den kräver inte perfektion. Den kräver bara lite omsorg. Och den belönar alltid den som väntar – med krämighet, djup smak och en känsla av att någon faktiskt har tänkt till. Lasagne är mat som stannar kvar. På tallriken, i minnet och ofta i frysen. En tidlös rätt att återvända till, om och om igen. Italiensk comfort food som alltid har en självklar plats på bordet. Här nedan hittar du recept på några olika varianter av lasagne. Viktors favorit, en festlig med skaldjur, en med lamm och fårostbechamel och en vild med vodkalingon. Vilken blir du mest sugen på?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Jag rensar skafferiet just nu. Inte på det där kliniska sättet där allt åker ut och ersätts av nytt, utan mer som ett nyfiket rotande. Vad finns egentligen i skafferiet? Längst bak, bakom mjölpåsar och halvfulla burkar, gömmer sig linser, bönor och kryddor jag nästan glömt att jag hade hemma.

Det är något väldigt tillfredsställande i att laga mat på det man redan har. Röda linser som får bli en mustig linsgryta. Vita bönor som hamnar i en enkel sallad med olivolja, citron och mycket svartpeppar. Kryddburkar med namn som påminner om resor, middagar och infall – spiskummin, sumak, rökt paprika, torkad koriander. Smaker som bara väntar på att få komma till användning igen.

Skafferirensning gör något med kreativiteten. När alternativen är begränsade blir idéerna fler. Man slutar leta recept och börjar istället laga vardagsmat utifrån det som finns hemma. Lite av det här, en nypa av det där. Mat som växer fram snarare än planeras.

Jag ser fram emot ett år då jag inte köper senap, peppar eller vaniljsocker utan att först kika i skafferiet. Ett år där jag använder upp innan jag fyller på. Där jag minskar onödiga inköp och tar bättre vara på de torra varor, bönor och linser som redan finns i köksskåpen. Vad är det roligaste du hittat i ditt skafferi, och det konstigaste?

Det är inte asketiskt eller snålt. Det är snarare ett sätt att ta hand om både maten och mig själv. Mindre slentrian, mindre matsvinn och mer närvaro i köket. Och ofta – väldigt god mat. Vad sägs om linssoppa, kikärtspannkakor och Boston Baked Beans. Jag säger Ja Tack! Vad säger du?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Jag älskar att ha kylskåpet fullt av julens alla rester, på riktigt. Kanske mer än själva julmaten när den står där uppdukad och perfekt. För det är dagarna efter, när tempot saktar ner och kylskåpet är fullt av små lådor och burkar som det roliga börjar.

Det finns något befriande i att släppa alla regler. Att ta ett revbensspjäll som redan gjort sitt som högtidsmat och plötsligt låta det hamna i en rykande skål nudlar, med lite soja, ingefära, fint hackad purjolök och kanske ett stänk sesamolja. Det är inte traditionellt, men det är vansinnigt gott. Att göra fattiga riddare på lussebullarna, eller helt enkelt breda smör på dem, stoppa dem i våffeljärnet. När de kommer ut igen frasiga och ljumna doppa i socker och kanel. Mums!

Eller gravlaxen som ger en helt vanlig vardagspasta nytt liv tillsammans med citronzest, rejält med svartpeppar och en skvätt grädde eller crème fraîche. Kanske några kapris om andan faller på. Inget krångel, bara en mjuk övergång mellan helg och vardag. Julresterna är tillåtande. De kräver inget mer än fantasi och en viss respektlöshet inför hur saker “ska” ätas. Köttbullar blir stekta igen och får sällskap av en sallad med senapsvinägrett. Skinkan dyker upp i en omelett. Har du provat att steka på Janssons frestelse i rejält med smör? Eller bara värma den, hur mycket bättre den blir några dagar efter jul.

Det är som att maten får andas ut efter julens förväntningar. Släppa prestigen. Bli något nytt. Och jag älskar den känslan – när rester inte är ett nödvändigt ont, utan en kreativ frihet. Julen må vara över, men smakerna lever vidare. Och ibland är det just där, i resterna, som det bästa händer.

Vilken är din bästa resträtt på julmat?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Förra veckan gav jag er recept på egen pastadeg idag får ni ytterligare några smarriga varianter på vad ni kan göra med degen. Vad sägs till exempel om – rosa pasta med svampduxelle, serverad med brynt smör, pesto och parmesan. Det låter kanske lite pretentiöst – men det är egentligen bara pasta för vuxna som älskar livet.

Den rosa färgen får du från lite rödbeta (Ibland kör jag med ugnsrostad rödbeta för en djupare ton och en smarrig smak) Plötsligt blir pastan inte bara god utan också vansinnigt vacker. Perfekt när du vill imponera, eller när du bara vill göra tisdag kväll lite mer… magisk.

Svampduxellen gör du på finhackad svamp, lök och en klick smör – enkel men så smakrik att man gärna vill äta den direkt ur pannan (men låt bli, den blir ännu bättre i och på pastan).

Och så det där brynta smöret. Det som får allt att dofta nötigt och tryggt på samma gång. Tillsammans med pesto och riven parmesan är det den sortens rätt som får en att tystna vid bordet en stund. På det allra bästa sättet.

Jag kommer så klart att lägga in recept och steg-för-steg, men redan nu vill jag säga: gör pastan själv ibland. Det är inte alls svårt – bara lite kärlek, lite tid och en stor belöning på tallriken.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail