Jag häller upp trattkantarellsoppa i tallriken med blommor och med guldkant. Bara för att försöka få lite flärd på rätten. Men ärligt talat ser det ut som… ja, något man hittar i en vattenpöl i oktober! Grå, gryning och fullständigt ointresserad av att göra sig till. Men ta en sked. Bara en. Sen förstår du varför jag lagar den här soppan varje höst, och varför jag inte bryr mig det minsta om att den aldrig kommer vinna en skönhetstävling!
Ni har hört det förr, vi håller på att rensa frysen för att vi ska flytta. Ralf kom upp från källaren med två påsar svamp i handen. En med trattisar och en med taggsvamp. Det här sa han triumferande – ska bli en soppa. För det är klart vi ska ha förrätt det är ju ändå lördag! När svampen tinat satte han fart. Jag satt vid köksbordet och skrev recept här på bloggen 🙂 men höll ett nyfiket öga på hur han gjorde. Så nu kan jag dela med mig av Ralfs Trattkantarellsoppa – och ja! den är grå och oansenligt, men den är himmelskt god.
Trattkantarellen – höstens bästa (och fulaste) svamp
På Svampindex kan man lära dig mer om trattkantarellen. Visste du tillexempel att trots namnet är trattkantarellen ingen äkta kantarell, utan nära släkt, Craterellus, som känns igen på den ihåliga foten. Den heter också höstkantarell, gultratting eller trattis, beroende på vem du frågar. Precis nu är det högsäsong. Fynden ökar från mitten av augusti och toppar kring vecka 40, i början av oktober, och en mild och fuktig höst kan förlänga letandet långt in i november. Hittar du en hittar du ofta riktigt många – Alltså: ut i skogen, nu!
Och blir du sugen på mer svamp i skålen har jag två favoriter till: en krämig svampsoppa på blandad svamp med en frasig topping, och en rökig svampbuljong med dumplings som värmer ända ut i tårna!
