Author

Anette Rosvall

Ett par händelser som gjorde att jag helt enkelt var tvungen att baka bullar var:
1) att det var alldeles för länge sedan, och att mina barn ville baka. När de var små försökte jag förtvivlat få ut dem ur köket när jag lagade mat och bakade. Det var min frizon och ett sätt för mig att få egentid. Men nu är det så kul att jobba ihop och ett supersmart sätt att snacka med lite äldre barn, de liksom lyssnar så fint när man står med en kniv i handen 😉

2) dessutom fick jag ett par påsar mjöl utav min syster. Mjölet var ifrån Runtuna kvarn som gör en massa produkter bl a ekologiskt vetemjöl. Tycker alltid det är spännande att se hur olika mjöl uppför sig och doftar.

3) ytterligare en anledninga var att min twitterkompis @TrollaboAnna lade upp ett recept på vetebullar som var fyllda med citron- och kardemumma. Det är en av mina absoluta favvokombinationer dessutom lät det smarrigt, fräscht och är skoj att prova nya saker så sagt och gjort.

Fräscha Citron- och kardemummabullar

Det här behöver du:

Bulldeg:
1 liter kall mjölk
100 g färsk jäst
1,5 dl socker
2 msk kardemumma
1 tsk salt
1,3-1,6 kg vetemjöl
300 g rumsvarmt smör

Fyllningen:
100 g rumsvarmt smör
100 g philadelphiaost
150 g riven mandelmassa
1 dl socker
1 msk kardemumma
rivet citronskal
2 tsk vaniljsocker
1 nypa salt

 

Gör så här:

Blanda mjölk, jäst, socker, kardemumma & salt tills jästen löst sig. Tillsätt mjölet, arbeta till degen inte klibbar och släpper från bunken då lägger du ner smöret som du först skär i mindre bitar ev. behöver du lite mer mjöl när du arbetat in smöret, degen ska vara mjuk, smidig och blank.

All bulldeg vinner på att arbetas länge så glutentrådarna hinner utvecklas, så har du en degblandare är det toppen annars går det bra med elvisp eller en träslev. Kavla ut degen och bred på fyllningen, fyllningen fungerar lika bra i snurror, knutar eller längder så gör din favoritvariant. Låt bullarna jäsa till dubbelstorlek (det tar ca 1,5 timme) pensla med ägg och strö över pärlsocker och flagad mandel.

Grädda på 200 grader i cirka 10-12 min eller tills bullarna är gyllenfärgade!

2 comments
1 FacebookPinterestEmail

Vill man inte grilla kött så är kyckling och lax bra alternativ. Det här receptet fungerar finfint till både fisk och fågel. På bilden ser du varianten med lax och du var inte rädd för wasabin den blir bara ett litet sting i munnen när man blandar den med honung och sesamolja. Den här gången serverade jag jättegoda nudlar till med en smaskig asiatisk stark/syrlig gurksallad med dressing och massor av grönsaker. Det var super gott och fräscht och ett lite roligt annorlunda sätt att servera laxen på. Prova!

Wasabilax med asiatisk gurksallad

Portioner: 4

Det här behöver du:

Wasabilax
4 portionsbitar lax (ca 150 gram, beroende på hur hungrig du är)
4 tsk wasabipasta
lite sesamolja
2 msk flytande honung
några nävar svarta och vita sesamfrön

Asiatisk gurksallad
1 dl socker
5 msk risvinsvinäger (eller vitvinsvinäger)
1 dl vatten
1 skalad och urkärnad gurka skuren i halvmånar
1 urkärnad och hackad röd chili
1 1/2 tsk fisksås (minst!)
1 dl grovt hackade jordnötter

 

 

Gör så här:

Blanda wasabipasta, sesamolja, honung och lite salt. Skär en snitt i din laxfilé och bred den gröna smeten över kycklingen och stäng igen med en tandpetare. Lägg filéen i en tallrik med sesamfrön så att den får en fin prickig yta. Antingen fräser fileen i en het stekpanna på båda sidor och låt den sedan gå i 200 grader i 15 ca minuter, eller så grillar du den på indirekt värme i 15 minuter gärna på ett galler med fina ränder (finns teflonvarianter) Under tiden kokar du ris eller nudlar, skär blandade goda grönsaker och gör den asiatiska gurksalladen.

Gurksalladen gör du så här: Koka upp socker, vinäger och vatten och låt småsjuda i ett par minuter. Bra, bort från plattan och ner med lagen i en skål där den kan få svalna. När det är gjort häller du i gurkan, chilin, fisksåsen och jordnötterna. Gucka ihop det hela och ja, det blir galet gott.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

För ett tag sedan jag i Karlstad och hälsade på Kajsa. Hon prenumererar på tidningen Senioren. Det är en tidning som jag gjort ett par mat jobb till. Bland annat ett som handlar om vårmat. Jag tänkte lätta fräscha råvaror i säsong. Bästa Fotograf Thomas Carlgren tog bilderna. Så här ser jobbet ut, nedanför bilderna hittar ni länkar till alla smarriga recept. Smaklig spis!

Ni hittar receptet på de vårgröna våfflorna med rökt lax och stingig hjortronkräm här.
Inkokt lax med picklade primörer här.
Grön soppa med ägghalva och baconkrisp här.
Sallad nicoise med tonfisk och picklad rödlök här
och
Lättrimmad torskrygg med ärtkräm och inlagda rödbetor här.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Kung Pao är kanske vid sidan av friterad kyckling med sötsur sås, en av de vanligaste rätterna på kinakrogarna här i Sverige. Den här rätten är även relativt vanlig i Kina också och då speciellt i Sichuan. Den får sin speciella och lite blommiga smak a pepparn från regionen men Sichuanpepparen är egentligen inte en peppar utan den torkade frukten ifrån en liten buske. Sådan här kryddstark och smakrik mat är inte allra bästa vän med vin så jag tycker att vi istället tittar i ölhyllan.

Prova Franziskaner Hefe- Weissbier Nr 1687 för 23,60 som tar upp upp den kryddiga blomigheten från sichuanpepparen eller Tail of A Whale Nr 89047 ett veteöl från Huddinge söder om Stockholm som doftar och smakar örtigt av humle och tallbar, samt fruktigt av anmanas och grapefrukt.

KungPao

Det här behöver du:

en skvätt olja
1 hel purjolök, spar det gröna till serveringen
6 vitlöksklyftor
800 gram kycklingfilé i fina bitar
salt
2 tsk sichuanpeppar (går även bra med vanlig svartpeppar)
4 dl kycklingbuljong
1 dl soja
0,5 dl balsamvinäger
0,25 dl strösocker
4 msk hoisinsås
6 stycken gröna chilifrukter (om du är känslig för det heta så kan du dra ner på chilin)
6 cm färsk ingefära
majsstärkelse

Servera med:
1,5 dl cashewnötter
finhackad purjolök
finhackad persilja
ev kokt jasminris

Gör så här:

Strimla det vita utav purjolöken i ringar, finhacka vitlöken och ingefäran och lägg det åt sidan. Värm olivoljan och fräs kycklingbitarna där. Krydda med sichuanpeppar och häll sedan på resten av ingredienserna. Låt koka i 30 minuter, om såsen är för lös så blanda majsstärkelse med lite vatten och rör ner. Koka upp och servera med cashewnötter, finhackad purjolök och eventuellt jasminris.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail
sill, recept, midsommar, jul, påsk

Det här kära ni är nog den godaste förrätten jag någonsin ätit! Eller visst har jag sagt det förut om Toast Skagen? Förstår ni då problemet med att säga vad som är ens favoriträtt. Det är ju i princip omöjligt när det finns så himla mycket gott att välja på. Men i allafall så är det här vansinnigt gott. En iskall salt silltårta på ljummet kavringliknande nybakat bröd eller vanligt rostbröd. Passar nog helt OK på påskbuffén, midsommarbordet eller kräftskiva kan jag tro.

sill, recept, midsommar, jul, påsk

Isad silltårta

Det här behöver du:

2 burkar matjesill i småbitar
4 dl vispad grädde
1 dl gräslök hackad
1 näve hackad dill
½ citron finrivet skal
Svartpeppar

Tillbehör:
Vackra blommor till garnering
Rostat bröd

 

Gör så här:

Blanda ihop allt till tårtan med den vispade grädden och häll upp i vacker form. Skjuts in i frysen, låt den lilla godbiten stå där tills den frusit. Doppa formen i hett vatten och stjälp upp Silltårtan på ett fat, garnera elegant och skär sedan tunna skivor och låt smälta på nyrostat eller nybakat bröd. Underbart!

0 comments
1 FacebookPinterestEmail

För cirka 25 år sedan så fanns det ungefär 50 olika ölsorter på Systembolaget, de flesta gjorda av stora bryggerier utan någon större personlighet. På restaurangerna var det lika illa och en stor stark var det vanligaste som serverades. Men nu har marknaden formligen exploderat och det puttrar och bryggs över allt. Varje stad med självaktning har minst ett eget bryggeri och ölen har tagit tillbaka sin status både som läcker måltids-dricka samt innovativ törstsläckare. Du hittar numer ett gigantiskt utbud med god kvalitet på bolagets hyllor och mängder av specialiserade ölbarer. (denna artikel är också publicerad i tidningen Vin&Bar)

Många av Sveriges ölproducenter har kikat utanför gränserna för inspiration, och producerar massor av olika härliga varianter från hela världen. För den expansiva utvecklingen sker nästan över allt. Efter förra sommarens bokprojekt då jag författade ”Den stora smakresan” som handlar om Bryggmästare Rikard Bengtsson resa på jakt efter inspiration till nya ölsorter har jag blivit mer och mer biten av de bryggda, skummande dryckerna. Därför blev jag glad när jag fick möjligheten att åka tillsammans med några av Storbritanniens främsta öl-journalister på en resa till Skottland. Vi skulle hälsa på hos producenten Innis&Gunn som har en innovativ ölproduktion på ekfat av olika slag.

Enligt Dougal Gun Sharp ägare och grundare av företaget finns det ungefär 140 bryggerier i Skottland. Några få är enorma multinationella företag medan andra är riktigt små och har en produktion på bara en halv tunna var ungefär. –”Resten är som vi, menar han. Medelstora företag som brygger både återkommande ölsorter men även en hel del i begränsade upplagor som kanske aldrig återkommer på marknaden. När jag pratar med Dougal så märker jag att han har en känsla för smak, doft och kombinationer som påminner mig om sagans Willy Wonka. Ögonen glittrar och han ser alldeles glad ut när han pratar om skillnaden mellan olika träslag och vad de kan tillföra ölen. Mörk- och ljus choklad, olika sirapssorter, torkat gräs som blir hö, klöver som ibland doftar som smör, kokos, kaffe och kola. Det är dofter och smaker som kommer ifrån de olika träslagen berättar han. Och så sniffar han på en Innis&Gun Blood Red sky, som har haft kontakt med romtunnor från Appeltons romdestilleri. Därför hittar man dofter som torkade bananchips, skummad cappucino och ölen har en dessutom en vacker gyllenbrun färg.

För att få ytterligare insikt i processen med ektunnor besökte vi Speyside Cooperage i Speyside där man producerar och reparerar ektunnor från både sprit- och vinindustrin. Miljön är bullrig, rökig men hantverkarna arbetar med stolthet och sätter sin signatur på de färdiga tunnorna på samma sätt som en konstnär märker sin tavla. Efter en stund i tunnbinderiet var det dags att åka vidare till en väldigt speciell whiskyproducent. Destilleriet ligger på Ballindalloch som är ett slott vars verksamhet grundas i jordbruk och boskap. Men för att dra mer nytta av det korn man odlar så bestämde man i början av 2000-talet att börja göra whisky. Den första destillerade spriten kom härifrån 2014. Det är få destillerier som börjar från grunden med bara whisky. Enligt reglerna så måste spriten lagras i minst 8 år innan den får buteljeras och säljas. Så denna unika Single Estate whisky kommer alltså ut på marknaden om cirka 3 år. Det är en lång tid att vänta på dryck och för att eventuellt få tillbaka de investerade pengarna.

Det gemensamma nämnarna mellan Ballindochs whisky och ölen hos Innis&Gunns är korn och ek. Men jag noterar att även den höga ambitionsnivån och stoltheten över den produkt man gör syns tydligt i de båda företagen. Skillnaden är att i ölproduktion är puckarna är lite kortare, så man får smaka det härliga resultatet av sin ansträngning lite fortare. Och smaka det fick jag, det kanske inte är helt oväntat att min favoritmåltid på den här resan var desserten. Den bestod av puffad smördeg, jordgubbssorbet samt färska, friska jordgubbar och en kräm på bourbonvanilj. Den serverades tillsammans med Innis&Guns vanishing point 02, en imperial stout som vilat på bourbonfat i 365 dagar, tro mig den kombinationen kommer jag att minnas länge!

Innan vi fick en väldigt annorlunda situation i världen så kunde man också smaka på härliga kombinationer i den pop-up restaurang som Innis&Gun startat upp tillsammans med Temporärt x Brag. Bakom konceptet står inredningsstudion Temporärt och den prisbelönte kocken Martin Brag som utmanar det vanliga sättet att äta. Varje konceptmiddag går under ett specifikt tema och kommunicerar Skottlands mångsidighet och Innis & Gunns smakpalett. Som gäst bjuds man på en kulinarisk resa genom Skottlands kust, högland samt Edinburgh city och middagarnas specifika tema tolkas genom inredning och design.

Foto: Gary Murison and Rupert Ponsonby och Anette Rosvall


0 comments
0 FacebookPinterestEmail

När jag besökte Tallin en helg i höstas fick jag upp ögonen för detta vårt sjungande mat- och dryckesglada grannland. Estonia eller Estland… blev ett eget rike 1918 innan dess har både Svenskar, Danskar, Tyskar och Ryssar regerat och styrt. Men den vackra, musikaliska och oblodiga frigörelsen som i folkmun kallas den Sjungande Baltiska revolutionen ledde till att landet 1991 återigen blev självständigt. Nu är vårt grannland i öster en ung nation med framåtanda som ändå lutar sig på och är stolta över sin kultur samt gamla traditioner och seder.

Man presenterar sitt land som en plats där självständiga och fria själar möts i sann entreprenörsanda med fokus på digital interaktivitet. Estland hävdar att de är EU´s mest digitaliserade samhälle. Här går nästan allt går att göra på internet. Med ett digitalt ID kan du rösta, betala skatt, prata med en doktor, handla, betala din parkering, göra alla dina bankärande samt flytta. Vår guide säger stolt att man på detta sätt varje månad sparar papper. Man har räknat ut att är stapeln av sparat pappersmaterial är ungefär lika hög som Eiffeltornet.

Landet har fyra säsonger och lite mer än hälften av ytan är täckt av skog. Eco-turismen är väldigt populär här och självklart har naturen även en stor plats även i Estländarnas hjärta. Men min resa gick till huvudstaden Tallinn. Dit kommer du enkelt antingen via båt eller med flyg. Delar av den lilla staden går tillbaka så långt som till 1200 talet. Den är listad som världsarv på Unesco och ser med sina tinnar, torn och mångfärgade små hus ut som en pittoresk bild ur en vacker barnsaga. Trots att det finns massor att titta på i staden var min fokus i detta fall så klart mat och dryck.

Mina ögon öppnades för gastronomin hos vår granne i öst för en tid sedan då jag var inbjuden till Estlands ambassad i Stockholm. Där fick jag smaka på några av landets godsaker. Nyfiken och intresserad reste jag därför till Tallinn för att kika på restauranger, barer samt bryggerier och destillerier.

Jag fick lära mig att ester har alltid varit måna om att veta livsmedlens ursprung, därför har många stadsbor odlingar på landet, ifrån dessa njuter man bär, rot- och grönsaker året runt. Den idéen är något som också länge varit tydligt på Tallinns restauranger. Där är rätterna i säsong, gjorda på närodlade och oftast ekologiskt certifierade produkter och serveras för det mesta med vilt kött. Bröd har också en mycket framstående plats i det Estländska köket. Det är oftast mörkt, nästan svart och gjort på helkorn och smakar riktigt gott när det serveras med estniskt fett saltsmör. Man får hålla i hatten för att inte sig äta mätt på det.

Regionen har en tusenårig historia med långa traditioner både av att destillera sprit samt brygga öl. Landet har en variation på stora bryggerier till små hantverks dito. Man hittar klassiker som lager, ale och stout i sortimentet. Men även regionala varianter på drycker som mjöd och svagdricka samt lokala sorter gjorda på råg eller kryddade med till exempel enbär, blåbär, mossa och björk. Mitt i Tallinn kan man gå på besök på destilleriet Liviko. På företagets interaktiva museum får dofta på de kryddor som används i produktionen och göra musik med doftorgel. Dessutom får man pedagogiskt se alla led i produktionen från destillering och smaksättning till buteljering.

Tallinn har en restaurangscen med stor variation självklart med internationella snabbmatskedjor men även hemska restauranger som stolt visar upp den estniska mattraditionen. Det var så klart några av dessa jag var mest intresserad av att prova på. Här nedanför hittar du några tips på restauranger, barer och kaféer. Samt några intressanta bryggerier och destillerier. Estland bjuder även på en hel del utomhusmarknader och event. Som t ex ”The Baltic Song Festival” – en utomhus konsert där kören som består av 40.000 människor sjunger tillsammans. Eller ”Tallin Craft beer weekend” – en mötesplats för ölälskare som kan njuta av över 200 brygder från mer än ett dussin länder.

Hade jag haft mera tid så hade jag åkt på någon av alla de underbara bondemarknader som pågår året runt. Man kan hitta hemstickade ylletröjor, vantar och mössor med vackra mönster. Skinn- och pälsarbeten och under skördetiden säljs bland annat blommor, olika slags grön- eller rotsaker, ostar, kött, chark, sylt, saft, marmelader, honung och andra läckerheter. En liten tur till Põhjaka herrgård i Järvamaa hade jag också unnat mig. Denna lilla pärla ligger i landsbygden och serverar enkel, men mycket god och regional mat. Men det får bli nästa gång!

Om du också blir sugen på att åka till Tallinn så kommer här några tips på restauranger, barer, kaféer samt bryggerier och destillerier att besöka. .

Restauranger, kafeer & barer
FARM
Müürivahe 27
En restaurang med härlig ambiance, uppstoppade djur, härligt breda golvtiljor, gråmålade väggar tända ljus och linnedukar. Trevlig och kunnig personal serverar regional mat med en modern tvist.

Cru
Viru 8
En Estländsk fine-dining restaurang, kocken tävlat i Boucuse Dór så rätter och vinlista har en internationell inriktning. I byggnaden ligger även ett mycket trevligt hotell.

Fotografiska
Telliskivi 60a/8
I nya hippa området Telliskivi ligger Fotografiska. Peter Pihel heter kocken som öppnat en filial till Stockholm. Här jobbar man på samma sätt med zero-waste och livsmedel i säsong. En ambitiös och kunnig personal tar hand om dig.

Pegasus
Harju tn 1
I det före detta konstnärs kollektivet från 1962 som har en tjusig utsikt över Tallinns konstmuseum sitter man gärna och äter man fräsch, vällagad och god mat i säsong.

Whisper Sisters
Pärnu mnt 12
Utan skylt, med bara en porttelefon och bakom en helt vanlig port ligger denna speak-easy-bar. För att komma in behöver du boka i förväg och hemlighetsfullt viska ditt bokningsnummer i porttelefonen. Då kommer värden och hämtar dig. Men det är värt besväret. Här serveras riktigt goda cocktails.

Põhjala Tap Room
Peetri 5
I ett ombyggt hamnkvarter ligger massor av coola fabriksbyggnader. I en av dessa hittar man Põhjala Tap Room, där kan man dricka öl, äta mat samt bada bastu.

Must Puudel
Müürivahe 20
Ett café med retro design där jag åt en riktigt god chokladkaka. Menyn består av både fika, lunch och lättare middagsrätter, glutenfritt, veganskt men även vanliga bakverk och gott kaffe.

Bryggerier & destillerier

Liviko –
Masina 11
En av de äldsta och största alkoholdistribitörerna i Estland. Ligger i centrala Tallinn och här hittar du för utom en butik där du kan handla sprit, vin och tillbehör ett intressant interaktivt museum.

Lahhentagge OU
Suur-Kadaja, Lahetaguse, Saaremaa
På ön Ösel ligger den lilla hantverksmässiga gindistilleriet Lahhentagge.

Põhjala Brewing AS –
Peetri 5
På bryggeriet Põhjala kan du få en 45 minuter lång tur i samt prova 5 av bryggeriets ölsorter.

Puhaste Pruulikoda OU
Tähe 133c, 51013 Tartu
I Tartu ligger hantverksbryggeriet Puhaste som är en av de som levererar öl till Tallink.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Att prova vin!

by Anette Rosvall
comfort food, mat&dryck, kokbok, Anette Rosvall, författare

Att som vinskribent prova vin professionellt är ett grannlaga arbete som oftast sker i Systembolagets källare med ganska trist miljö, utan musik, med rätt glas, rätt ljus och vit bakgrund. Då får man oftast fram en strikt och objektiv beskrivning av vinet i fråga. Självklart har alla vinskribenter sin egen smak och sitt eget språk men vi försöker ändå vara neutrala när vi beskriver vinerna för er läsare. Systembolaget har även sina egna provningar för att göra beskrivningar av de drycker man säljer. Det leder fram till korta och koncisa texter med mallade skildringar och ord som kommer igen, allt för att ni kunder ska förstå vad som finns i flaskan.

Men om man istället tar med sig ett par flaskor vin till en middag med vänner. Vänner som så klart gillar vin men jobbar med helt andra saker än att beskriva det för läsare och presumtiva kunder. Vännerna tar det liksom lite mer från höften, hjärtat eller magen. Samtidigt använder de sitt flödande, kreativa, fantasifulla och nyskapande språk. Då får man helt andra beskrivningar! Jag tog med mig tre flaskor till en middag med Emma, Annika, Marja, Lotta och Katarina. Efter maten som bestod av Mount D´or och en hiskeligt god minestrone soppa fick de sätta sina ord på dryckerna. De smakade vinerna både till båda rätterna och men också mat.

Först ut var Lands End, Shiraz Nr 2231 för 119kr.
Så här låter Systembolagets beskrivning av vinet: Nyanserad, fruktig smak med fatkaraktär, björnbär, plommon, sötlakrits, kryddnejlika, kaffe, örter och viol. Sedan kommer mina vänners beskrivning av samma vin: ”Funkar till mycket. Lite sträv, men älskvärd. Som farmor i Downtown Abbey.


Vin nummer två: Santa Helena Varietal Nr 5059 för 79kr. Så här beskriver Systembolaget vinet: Mycket fruktig smak med inslag av plommon, blåbär, svarta vinbär, svartpeppar, färska örter och vanilj.

Mina vänner tycker så här: ”Fruktigt, typ björnbär, blaskigt och dåligt med plastflaska, känns osexigt, som Markoolio fast vin, och som Torsten Flink-en besvikelse”.

Det tredje och sista vinet som jag bjöd på var Hereford Reserva Merlot Nr 2951 för 89kr. Systembolaget beskriver det så här: ”Fruktig smak med inslag av fat, plommon, svarta vinbär, peppar, viol och örter”.

Mina kompisar använder ett lite annorlunda vokabulär: ”Sassy! Säkert gott till biff. Man slickar upp den, som Shanti Roneys röst – en röst man vill ligga med”.

Som avslutning kan jag säga att smaken verkligen är som baken och att det finns miljoner sätt att uttrycka sig på, men jag kan villigt erkänna att vännernas beskrivning av vinerna faktiskt är så mycket roligare att läsa än Systembolagets. Jag tror faktiskt att jag kommer att fortsätta med provningar med dessa fantastiska kvinnor för jag vill höra och läsa fler beskrivningar av drycker med deras ord!

0 comments
2 FacebookPinterestEmail

Under en period så var det ganska trist på öl-hyllorna men sedan ett tag tillbaka genomgår Sverige och kanske hela världen en öl-revolution. Man brygger så det står härliga till och varje stad med självaktning har minst ett eget bryggeri. Ölen har tagit tillbaka sin status både som läcker måltids-dricka samt innovativ törstsläckare.

Bilden här ovan är från en spännande provning jag var på i Somras. Rone Bryggeri är vad vi kallar ett Nanobryggeri. Vissa av deras öl finns bara på Gotland. Det roliga är att man idag faktiskt ändå hittar ett stort utbud med god kvalitet på bolagets hyllor. Mina tips kommer fr Stockholmstrakten med nu är det upp till dig att hitta din alldeles egna favorit från din stad.

Saison – Är en sorts ale, namnet betyder årstid eller säsong på franska och heter så för att den på 1600-talet gjordes som törstsläckande dryck till säsongsarbetarna på belgiska landsbygden. Den är lite syrligare inte lika besk och en smula vinös i sin karaktär. Saison har fått en renässans bland mikrobryggarna som laborerar med kryddor, frukt, bär och olika jäststammar – man tager liksom vad man haver, precis som när ölstilen föddes. Saison d’Etre Nr 1617 för 67,90 (stor flaska) fr SthlmBryggeri

Witbier eller Biere Blanc – Är en sorts veteöl som oftast kryddas med korrianderfrön och apelsingskal. Den är ofiltrerad, alltså lite grumlig i färgen och bjuckar på en blommig och fruktig doft och smak. Jag tror att det kan vara anledningen till att jag tycker så mycket om den. Belgisk Wit Nr 88218 för 19,90 fr Poppels Bryggeri Götaland

Imperial Stout – är en kraftigare variant som var populär under 17-1800 talet och ursprungligen bryggdes extra alkoholstark för att klara de långa transportena via båt. Den här kan man nästan inte motstå. Lyssna på namnet Pecan Pecan Mudcake… smak och doft att mörk choklad, så klart med inslag av nötter, kokos och vanilj. Ett silkeslent skum och ett rejäl umpf i alkholen. Pecan Pecan Mudcake Stout Aon Nr 1427 för 49,90 från Omnipollo, Stockholm

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Det händer spännande saker i min nya hemregion. Häromdagen till exempel blev jag inbjuden till Kullaberg vingård. Under ledning av Mikael Mölstad fick jag och ett antal intresserade gäster en genom gång av druvan Solaris.

Solaris är en grön vitis vinifera och kan på grund av sina många föräldrar kallas hybrid. I släkten hittas bland annat den urgamla druvan Saperavi – som vi hittar bland annat i Georgien. Samt Merzeling, GM 6493 och Muscat Ottonel. Den och är en så kallad PiWI druva. Mer info om den tyska betäckningen PIWI eller ”pilzwiderstandsfähige rebsorten” hittar du här. PIWI-druvorna generellt och Solaris specifikt är vinterhärdig men har även egenskaper som till exempel hög resistens mot svampangrepp och som därför passar det lite svalare och mer fuktiga klimatet i vårt land.

I det välskötta provningeshuset på Kullaberg fick vi först en genomgång av Mikael Mölstad sedan presenterades de 8 vinerna vars gemensamma nämnare var att de alla var gjorda på druvan Solaris. Jag hittade några ytterligare likheter som till exempel hög syra, frisk grön fruktighet en örtighet med dragning åt mynta. Men där slutade likheterna, vinerna hade alla en mycket personlig karaktär och här nedanför hittar ni mina smakantekningar på de åtta vinerna Kullaberg hade plockat hem från Holland, Danmark, Tyskland, Polen, Schweiz och så klart även från Sverige.

Det holländska vinet kommer ifrån en liten vingård öster om Utrecht. Det bjöd på en lite jordig ton i näsan som fick sällskap en frisk fruktighet som bestod av gröna äpplen och melon samt en blommighet. Smaken var frisk, lite spritsig, fruktig med hög syra, med en smula oljighet. Lite obalanserad alkohol men med en bra eftersmak.

Från Danmark och Vejrhøj kommer Styver. Vingården består av 3 hektar land, man odlar naturligt och biodynamiskt. Vinet vinifieras i rostfria tankar. Den första sniffen bjöd på dansk ost och lite fotsvett, när det hade försvunnit så hittade jag en grön örtighet, men en lite obalanserad alkohol. Smaken var frisk, med mkt hög syra, grön örtighet, en smula pepparmint med en lång komplex eftersmak.

Vinet Auftakt kommer från Rheinhessen i Tyskland och görs i munkklostret Absthof. Det doftar och smakar av gröna päron, melon och gröna ärtor. Örtigt, kalkigt, jordigt med en lite ton av lera. Det är ungt friskt och spritsigt med hög syra.

Även vin nummer fyra Weinworab kommer från Tyskland. När jag doftar på detta så förnimmer jag en doft jag först inte kan sätta fingret på. Toner av vingummigodis, gula druvor och en beska får mig att tänka på ljus, fruktig men avslagen veteöl. Konstigt att känna öl på en vinprovning. Det var förmodligen därför jag inte kunde känna igen doften först.

Polen är kanske inte är det första man tänker på när man pratar vinproduktion. Men det är ett gammalt jordbruksland och nu med de nya druvsorterna så verkar man hittat rätt. Vinet är blygt, ungt med en spritsig fruktighet samt en mintig örtighet. Det har en bra balanserad eftersmak samt har provningens näst snyggaste etikett om du frågar mig.

Viner från Schweiz hör inte till vanligheterna de brukar sällan exporteras utan dricks upp av schweizarna själva. Det här vinet här en lätt doft och smak, är en smula obalanserat och oljigt. Det hörde inte till provningens favoriter.

Nu till de svenska vinerna. Strutharald från Klagshamn har en påtaglig kryddighet från ekhanteringen i doften, men även tydlig frukt och hög syra.

Flighten avslutades med hemmavinet. Immelen från Kullaberg har jag smakat förut. De har verkligen lyckats med sin produktion. Smaken och doften är komplex och balanserad, vinet har en mjuk munkänsla som lindar in den höga syran. Smakbilden är citrus, gröna äpplen och en örtig mint-ton.

0 comments
4 FacebookPinterestEmail