Vardagsmat

Det finns rätter som alltid fungerar. Oavsett årstid, humör eller sällskap. För mig är lasagne en sådan rätt. Italiensk comfort food när den är som allra bäst. Trygg, generös och förlåtande – och samtidigt oändligt variationsrik. Lasagne är långsam mat i en snabb värld. En klassisk rätt inom italiensk husmanskost, byggd lager på lager av sås, pasta och krämig bechamelsås. Den får ta sin tid, både i tillagning och i ugnen. Det är något nästan meditativt i att bygga en klassisk lasagne. Först en sked ragu, sedan pastaplattor, lite mer sås, bechamel och ost. Upprepa. Vänta. Doften som sprider sig i köket medan lasagnen bakas färdig säger allt.

Jag gillar lasagne just för att den är så demokratisk. Den kan vara köttig och rustik, eller så är det en vegetarisk lasagne med linser, svamp, eller med spenat, zucchini och ricotta. Lasagne tar snällt emot det man har hemma och blir ofta ännu godare dagen efter. Perfekt att laga i förväg, perfekt att dela – precis som bra comfort food ska vara.

Kanske är det just därför lasagne känns som comfort food på italienska. Den kräver inte perfektion. Den kräver bara lite omsorg. Och den belönar alltid den som väntar – med krämighet, djup smak och en känsla av att någon faktiskt har tänkt till. Lasagne är mat som stannar kvar. På tallriken, i minnet och ofta i frysen. En tidlös rätt att återvända till, om och om igen. Italiensk comfort food som alltid har en självklar plats på bordet. Här nedan hittar du recept på några olika varianter av lasagne. Viktors favorit, en festlig med skaldjur, en med lamm och fårostbechamel och en vild med vodkalingon. Vilken blir du mest sugen på?

Vegetarisk lasagne med linser, ost och spenat

Det här behöver du:

Tomat- och linsfyllning
1 + 1 stor gul lök, hackad
2 morötter, finhackade
100 gram rotselleri, finhackad
7 cm hackad purjolök
1 palsternacka, finhackad
2 + 2 st vitlöksklyftor, finhackade
0,5 dl tomatpuré
en skvätt olivolja
2 msk sambal oelek
två nypor torkad timjan
två nypor torkad rosmarin
2 burkar konserverade tomater
2 dl röda linser torkade
en skvätt rödvin
salt och peppar

Spenatfyllning
500 gram fryst bladspenat
1 dl vispgrädde
salt och peppar

1 pkt lasagneplattor
1 dl parmesanost, finriven
400 gram mozzarellaost

Béchamelsås
8 dl mjölk
2 dl vispgrädde
100 gram smör
1 dl vetemjöl
4 dl riven ost
en nypa riven muskot
salt och svartpeppar

Gör så här:

Börja med att sätta ugnen på 225 grader. Sedan är det dags att finhacka rotsaker och lök, släng ner det i en panna med lite olja och fräs det mjukt. Ner med tomatpuré som mår ypperligt av lite värme. Då blommar smakerna! Fortsätt med tomatkross, rödvin och linser - smaka av och låt stå och småputtra på låg värme medans du styr upp resten.

Nu till spenatfyllningen. Fräs lök och vilök, lägg ner bladspenat och fyll på med grädde. Smaka av med kryddor och stäng av pannan medan du gör din bechamelsås. Smalt smör i en kastrull, sänk värmen till låg och vispa ner mjölet. Medan du fortsätter vispa häller du sedan ner hälften av mjölken. Vispa ordentligt så du inte har några klumpar kvar. Låt såsen sjuda under omrörning i cirka 5-7 minuter tills den blivit tjockare. Det sista du gör är att hälla ner hälften av den rivna osten och smaka av såsen med riven muskot, salt och svartpeppar.

Nu är det dags att lägga ihop alla byggstenar! Smörj en ungsform och börja med ett lager bechamel i botten. Sedan är det bara att varva tomat- och linsblandning med spenatblandning och bechamelsås. Smyg även med ett lager mozzarella ost någonstans i mitten, det blir oändligt gott. Det allra sista lagret ska vara plattor med ett lager bechamelsås. Innan du skjutsar in lasagnen i ugnen så strör du det sista av den rivna osten och gratinerar hela härligheten i ugnen. Kika på instruktionerna på dina lasagneplattor. Det är lite olika tid i ugnen för olika fabrikat. När lasagnen är klar ska den vara läckert gyllenbrun på ytan och bubbla förföriskt. Servera den gärna med en god vikålssallad!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Jag rensar skafferiet just nu. Inte på det där kliniska sättet där allt åker ut och ersätts av nytt, utan mer som ett nyfiket rotande. Vad finns egentligen i skafferiet? Längst bak, bakom mjölpåsar och halvfulla burkar, gömmer sig linser, bönor och kryddor jag nästan glömt att jag hade hemma.

Det är något väldigt tillfredsställande i att laga mat på det man redan har. Röda linser som får bli en mustig linsgryta. Vita bönor som hamnar i en enkel sallad med olivolja, citron och mycket svartpeppar. Kryddburkar med namn som påminner om resor, middagar och infall – spiskummin, sumak, rökt paprika, torkad koriander. Smaker som bara väntar på att få komma till användning igen.

Skafferirensning gör något med kreativiteten. När alternativen är begränsade blir idéerna fler. Man slutar leta recept och börjar istället laga vardagsmat utifrån det som finns hemma. Lite av det här, en nypa av det där. Mat som växer fram snarare än planeras.

Jag ser fram emot ett år då jag inte köper senap, peppar eller vaniljsocker utan att först kika i skafferiet. Ett år där jag använder upp innan jag fyller på. Där jag minskar onödiga inköp och tar bättre vara på de torra varor, bönor och linser som redan finns i köksskåpen. Vad är det roligaste du hittat i ditt skafferi, och det konstigaste?

Det är inte asketiskt eller snålt. Det är snarare ett sätt att ta hand om både maten och mig själv. Mindre slentrian, mindre matsvinn och mer närvaro i köket. Och ofta – väldigt god mat. Vad sägs om linssoppa, kikärtspannkakor och Boston Baked Beans. Jag säger Ja Tack! Vad säger du?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Jag älskar att ha kylskåpet fullt av julens alla rester, på riktigt. Kanske mer än själva julmaten när den står där uppdukad och perfekt. För det är dagarna efter, när tempot saktar ner och kylskåpet är fullt av små lådor och burkar som det roliga börjar.

Det finns något befriande i att släppa alla regler. Att ta ett revbensspjäll som redan gjort sitt som högtidsmat och plötsligt låta det hamna i en rykande skål nudlar, med lite soja, ingefära, fint hackad purjolök och kanske ett stänk sesamolja. Det är inte traditionellt, men det är vansinnigt gott. Att göra fattiga riddare på lussebullarna, eller helt enkelt breda smör på dem, stoppa dem i våffeljärnet. När de kommer ut igen frasiga och ljumna doppa i socker och kanel. Mums!

Eller gravlaxen som ger en helt vanlig vardagspasta nytt liv tillsammans med citronzest, rejält med svartpeppar och en skvätt grädde eller crème fraîche. Kanske några kapris om andan faller på. Inget krångel, bara en mjuk övergång mellan helg och vardag. Julresterna är tillåtande. De kräver inget mer än fantasi och en viss respektlöshet inför hur saker “ska” ätas. Köttbullar blir stekta igen och får sällskap av en sallad med senapsvinägrett. Skinkan dyker upp i en omelett. Har du provat att steka på Janssons frestelse i rejält med smör? Eller bara värma den, hur mycket bättre den blir några dagar efter jul.

Det är som att maten får andas ut efter julens förväntningar. Släppa prestigen. Bli något nytt. Och jag älskar den känslan – när rester inte är ett nödvändigt ont, utan en kreativ frihet. Julen må vara över, men smakerna lever vidare. Och ibland är det just där, i resterna, som det bästa händer.

Vilken är din bästa resträtt på julmat?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Förra veckan gav jag er recept på egen pastadeg idag får ni ytterligare några smarriga varianter på vad ni kan göra med degen. Vad sägs till exempel om – rosa pasta med svampduxelle, serverad med brynt smör, pesto och parmesan. Det låter kanske lite pretentiöst – men det är egentligen bara pasta för vuxna som älskar livet.

Den rosa färgen får du från lite rödbeta (Ibland kör jag med ugnsrostad rödbeta för en djupare ton och en smarrig smak) Plötsligt blir pastan inte bara god utan också vansinnigt vacker. Perfekt när du vill imponera, eller när du bara vill göra tisdag kväll lite mer… magisk.

Svampduxellen gör du på finhackad svamp, lök och en klick smör – enkel men så smakrik att man gärna vill äta den direkt ur pannan (men låt bli, den blir ännu bättre i och på pastan).

Och så det där brynta smöret. Det som får allt att dofta nötigt och tryggt på samma gång. Tillsammans med pesto och riven parmesan är det den sortens rätt som får en att tystna vid bordet en stund. På det allra bästa sättet.

Jag kommer så klart att lägga in recept och steg-för-steg, men redan nu vill jag säga: gör pastan själv ibland. Det är inte alls svårt – bara lite kärlek, lite tid och en stor belöning på tallriken.

Rosa pasta svampduxelle

Det här behöver du:

600 gram durumvete (eller hälften vanligt vetemjöl och hälften durumvete)
6 ägg

Svampduxelles
500 gram rensad och finhackad blandsvamp
2 stycken finhackade schalottenlökar
1 finhackad vitlöksklyfta
1 msk äppelcidervinäger
2 msk finhackad bladpersilja
en nypa torkad dragon
6 msk fint riven parmesanost
smör
salt och svartpeppar

Gör så här:

Färga eventuellt pastadegen med 1 dl rödbetsspad, några matskedar tomatpuré eller mixad grön örtolja. Var noga med att se till att degen inte blir för blöt. Kanske behöver du tillsätta lite mer mjöl för att få rätt konsistens.

Lägg mjölet i en hög på din köksbänk, gör en grop i mjölet och knäck ner äggen där. Vispa äggen först med en gaffel och blanda sedan in mjölet lite åt gången. Nyp sedan ihop med fingertopparna tills degen börjar blir smulig. Knåda sedan ordentligt tills du har fått en mjuk, len och smidig, men ändå ganska hård deg. Här krävs det lite styrka i händer och armar då det tar lite tid. När du är nöjd så formar du degen till en boll, plastar in den ordentligt med plastfolie och låter den vila minst 1 timme, gärna över natten.

Under tiden kan du göra svampduxelles.

Låt svampen svettas i lite smör i en stekpanna, tills vätskan har ångat bort, då är det dags att fösa ner löken och låta den svettas med svampen i några minuter. När det blir helt torrt i pannan igen skvätter du på vinägern. Dra sedan pannan av värmen, rör om och låt svampen kallna ordentligt. Strax innan det är dags att göra dina pastakuddar rör du ner ricottan, den finhackade persiljan, dragonen och parmesanosten i svampröran. Smaka av med salt och peppar.

Jag gjorde mina pastakuddar med hjälp av ett glas, måttade ut rundlar, fyllde dem med svamp och vek ihop dem ordentligt på mitten. Se noga till att pastan sitter ihop. Annars kommer fyllningen att rassla ut vid kokningen. Koka gör man i rikligt saltat vatten i bara några minuter. Så var redo med tallrikar, middagsgäster, brynt smör, pesto och rejält med riven parmesan.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Det här är en variant på våffla med potatis i smeten – lite som en smartare råraka, fast med krispiga kanter och mjukt hjärta. Perfekt när du vill bjuda på något som känns både hemtrevligt och lite festligt på samma gång.

Det fina är att du kan toppa dem precis som du vill. Kanske med avokado, löjrom, smetana och syrad lök för en lyxig förrättsvåffla som får gästerna att sucka av välbehag. Eller så går du åt det rustika hållet med stekta baconskivor och rårörda lingon – då har du plötsligt en vardagsmiddag som känns som en helg.

Smaken av potatis gör våfflan matigare och lite djupare, och den blir dessutom lika god kall som varm. Perfekt att göra många på en gång – det här receptet ger ungefär 12 våfflor, och jag lovar att de går åt. Så fram med järnet, rör ihop smeten och njut! Vilken av de två fyllningarna blir du mest sugen på?

Potatisvåfflor – som en råraka i förklädnad

Det här behöver du:

200 g kokt kall potatis
15 g smör
4 dl mjölk (3%)
4 dl vetemjöl (4 dl motsvarar 240 g)
1 ägg
1 tsk bakpulver
1 tsk salt

Gör så här:

Smält smöret och ställ det åt sidan en stund för att svalna. Vispa ihop mjölk, ägg, mjöl, bakpulver och salt. Riv eller mosa den kokta potatisen ordentligt och blanda ner den tillsammans med det avsvalnade smöret. Se till att du får en jämn smet. Grädda i våffeljärn tills dina våfflor är snyggt gyllene i färgen.

Toppa dina våfflor med det du är sugen på!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Har en vän från New York som följer Sveriges matscen med stort intresse. Här om dagen skickade hon en bild på kroppkakor och mitt snålvatten började rinna. Min mamma kunde göra Sveriges bästa! (nu är hennes händer lite trötta och krokiga) så kanske dags för mig att ta över stafettpinnen. För det är på den tiden av året när löven är gula och morgnarna kalla. När potatisen är alldeles lagom ”gammal” som de blir allra bäst. Har ytterligare ett minne av ljuvliga kroppkakor. Min x-mans mormor visste att jag älskade kroppkakor, så första gången jag var där fick jag tre stadiga bollar på tallriken. Det var mitt i sommaren så jag var djupt imponerad av att hon fått till det hela. Doften av potatis, stekt lök och fläsk smaksatt med nymald kryddpeppar som spred sig i huset. Mamma stod vid köksbänken, lugn och stadig, och formade de där mjuka, runda klumparna med kärlek och tålamod. Och just därför älskar jag dem. För att de är både hem och historia i en och samma tugga. Matminnen är väl ändå det finaste!

Kroppkakor är höstmat när den är som bäst – varm, mättande, enkel. Ett sätt att ta tillvara på potatisen och fläsket, men också en tradition som bör tas hand om. Det finns varianter överallt i världen: de polska pyzy, norska raspeballer, litauiska cepelinai som är mat med samma idé, men med olika dialekt så att säga. Fyllda, kokta, trösterika potatisbollar. Kanske kan de lite mindre italienska gnocchisarna också falla in under samma ide.

Kroppkakor

Portioner: 4

Det här behöver du:

1 kg mjölig potatis, med skal
2 ägg
1,5 dl vetemjöl
salt

Fyllning
200 gram rökt fläsk i små, små tärningar
1 stor gul lök, fint hackad
3 msk, kryddpeppar, nymortlad

Kokning
En stor kastrull med salt vatten

Servering
Smält (gärna brynt smör)
Rårörda lingon

Gör så här:

Börja med att koka potatisen med skal, låt svalna lite innan du pressar den genom en potatispress. Lägg potatispresset på ett fat och låt kallna helt. Medan du väntar steker du det finhackade fläsket tillsammans med lök och kryddpeppar i smör. Nu ska även det svalna.

Vispa ägg, mjöl och salt och blanda samman detta med den svala potatisen. Arbeta ihop degen snabbt till en tjock rulle. Skär den sedan i 12 bitar, tryck en fördjupning i varje del. Lägg cirka en matsked fyllning i fördjupningen och rulla ihop till en boll (blir ungefär lika stor som en mindre tennisboll.

Nu ska bollarna koka. Lägg i några i taget och sjud dem på mellanhög värme. När de flyter upp ska de koka i cirka 5 minuter till. Servera dem varma med smält (gärna brynt) smör och rårörda lingon. Blir det fyllning över så kan man servera det vid sidan om de färdiga kroppkakorna.

Tips! De som blir över går utmärkt att dela och steka upp dagen därpå. Mums!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Vi älskar att göra pizza hemma – det är något alldeles särskilt med doften av nygräddad deg, smält ost och färska örter som fyller köket. Men så finns det dagar när man inte riktigt orkar kavla, jäsa och mjöla ner hela bänken. Då kommer pinsan till undsättning!

Pinsa är som pizzans italienska kusin – luftigare, lite frasigare och ofta bakad på en blandning av vetemjöl, ris- och sojamjöl. Jag brukar köpa färdiga bottnar och toppa dem efter humör. Det är snabbmat på bästa sätt – fräscht, smakrikt och så nära en stenugnsbakad pizza du kan komma utan att tända ugnen i timmar.

Här kommer tre av mina favoriter:

Klassisk Pinsa bianca
Toppa botten med crème fraiche, riven mozzarella, tunt skivad potatis, rosmarin och flingsalt. Grädda tills den är gyllene och droppa över lite tryffelolja precis före servering.

Rustik tomat, basilika & burrata
Bred ut ett lager tomatsås, toppa med körsbärstomater, burrata, basilika och ett stänk god olivolja. En riktig solig smakbomb – perfekt till ett glas rött.

Höstpinsa med svamp och lök
Stek svamp, rödlök och vitlök i smör. Toppa pinsan med svampblandningen, lite västerbottensost och färsk timjan. En skvätt citron på toppen gör underverk!

    Pinsa är det perfekta sättet att få till en snabb middag med wow-effekt. Det krävs inga genvägar – bara goda råvaror, lite fantasi och en het ugn. Så nästa gång du känner att tiden är knapp men smaken ändå ska sitta där – testa någon av de tre i listan eller go wild and crazy och testa en med smak av Janssons Frestelse. Jag lovar det är skitgott!

    0 comments
    0 FacebookPinterestEmail


    Kål är en riktig superhjälte i köket. Det är både nyttigt, billigt och dessutom nästan alltid i säsong här i Sverige. Jag älskar hur mångsidig den är – från sommarens späda till vinterns robusta. Och så finns den ju i så många goda varianter vitkål, rödkål, svartkål, grönkål och den lite tjusigare savoy.

    Det fina med kålen är att den både bär upp kraftiga kryddor och samtidigt fungerar som bas i mildare rätter. Och för dig som vill äta mer grönt är detta ett riktigt smart sätt att byta ut köttet utan att tumma på smaken. Det är en riktigt bra grund för vegetariska rätter. Här har jag stekt den tills den blir härligt frasig tillsammans med morot och lök. Smakerna blir mustiga och lite söta när grönsakerna får tid i pannan. Sedan är ”färsen” kryddad med tacokryddor. Resultatet? Ett smakrikt, mättande och lite oväntat alternativ till köttfärs. Jag serverar den på mjuka bröd och toppar med det jag gillar mest: en klick gräddfil, picklad rödlök – ja! för det tycker jag är svingott – färsk koriander, lite ost och kanske några skivor avokado. Precis som med vanliga tacos kan man låta var och en bygga sin egen favorit.

    Så – nästa gång du står i grönsaksdisken, plocka med dig ett rejält kålhuvud. Det är billig vardagsmat som går att förvandla till riktig fest! Här nedanför får du även recept på lite andra goda grejor med olika sorters kål! Några helt vegetariska och några med kött. Vilken kål-rätt börjar du med? För du provar så klart allihopa, hoppas jag!

    Taco på kål

    Portioner: 4

    Det här behöver du:

    cirka ¼ huvud rödkål,
    cirka 1/4 huvud vitkål
    2 medelstora morötter (eller andra rotsaker du har i kylen)
    2 gula lökar, i tunna skivor
    2 vitlöksklyftor, finhackade
    1 msk spiskummin
    1 msk rökt paprikapulver
    salt, peppar och chiliflakes - efter tycke och smak.

    Gör så här:

    Jag använde både rödkål och vitkål, för att jag tycker att det blir gott. Men du gör så klart som du vill. Riv kål och rotsaker fint. Börja sedan med att fräsa löken tills den har färg, ner med de rivna rotsakerna och stek tills allt är varmt och gyllenbrunt. Smaksätt med kryddorna.

    Servera på mjuka eller hårda taco-bröd med det du gillar. Jag använde salladsblad, avocado, majs, riven ost, gräddfil och röd het sås.
    Smaklig spis!

    0 comments
    0 FacebookPinterestEmail

    Diskussionen om Sveriges kulturkanon har surrat vilt i media. Självklart pratas det om musik, litteratur, konst och dans. Ja, listan kan göras lång. Men jag kan inte låta bli att tänka att maten borde ha en självklar plats. För finns det något mer kulturellt identitetsskapande än husmanskosten? I min värld är det en viktig del av varje lands unika kultur. Så nästa gång kulturkanon diskuteras tycker jag vi ska se till att även husmanskosten får sin rättmätiga plats. För våra smaker och dofter berättar minst lika mycket om Sverige som våra böcker och visor. Jag har läst mathistorikern Richard Tellströms lista och håller med till 100% att till exempel sill, hårtbröd, lördagsgodis, ärtsoppa och gravad lax är ett måste.

    Här på min sida puffar jag för godsaker som fläsklägg med rotmos, köttfärssås, laxpudding, falukorv i ring, torsk med äggsås och pytt i panna. Ni får även recept på mina klassiska persiljejärpar. De smakar både historia och nostalgi, men är också en påminnelse om att det enkla ofta är det allra godaste. Persiljejärpar är kanske lite av en bortglömd pärla i vår svenska mattradition. Malet kött, kryddat med lök, vitpeppar och en generös näve persilja. Stekta tills de får en vacker yta och serverade med potatis, sås och kanske pressgurka vid sidan om. Det är vardagsmat som bär kulturarv, och som dessutom är vansinnigt gott. Och vill du laga maten själv? Då hittar du alla recept här nedanför.

    Persiljejärpar

    Portioner: 4

    Det här behöver du:

    2 skivor vitt bröd utan kant
    2 dl gräddmjölk (hälften, hälften)
    cirka 800 gram färs
    kalv, nöt eller en blandning av fläsk och älg du väljer
    2 vitlöksklyftor, fint rivna
    1,5 msk potatismjöl
    1 stor näve bladpersilja, finhackad
    salt och vitpeppar från kvarnen
    1 tsk salt

    Gör så här:

    Så här gör du! Smula ner brödet i en skål och häll i gräddmjölken. Låt det stå och svälla en stund och mosa sedan ner färs och överiga ingredienser. Smaka av med salt och vitpeppar. Forma ovala järpar och stek dem på medelhög värme tills de är genomstekta och har fin färg. OBS! Tålamod är en järpstekares bästa vän!

    Lägg upp dem på ett fat och servera med potatis, pressgurka och lingon. Eller som jag gjorde stekt potatis, stekt lök och kantareller. Smaklig spis!

    0 comments
    0 FacebookPinterestEmail

    Aubergine är kanske en av de snyggaste grönsakerna i disken. Den finns i många olika varianter, vanligast är kanske den som är vackert mörklila. Men det finns små gröna och vita och om du har tur kan du hitta den spräckliga varianten. När den tillagas rätt kan den förvandlas till allt från rustik comfort food till elegant festmat. Den fungerar som en kameleont i köket, eftersom den inte har så jättemycket smak själv så fungerar den i nästan alla sammanhang.

    Man kan grilla den och servera med en fräsch yoghurt- eller tahinisås, baka den hel tills innanmätet blir mjukt och nästan krämigt, eller skiva och gratinera med ost och tomatsås i en klassisk Melanzane parmegiano . Den funkar i grytor, curryrätter, på pizzan eller som bas i en krämig baba ganoush.

    En av mina personliga favoriter är aubergineschnitzel. Krispig på utsidan, mjuk och smakrik på insidan – och ett fantastiskt vegetariskt alternativ som tillfredsställer både vardag och fest. Jag kan aldrig säga nej till en schnitzel och har ätit många fantastiska varianter. Men jag kan nästan lova att du inte provat denna frasiga variant på aubergine! Servera din vegetariska schnitzel med en mustig och smakfull röra på rostad paprika och du kommer att tro att du är i himmelen.

    Så nästa gång du plockar upp en aubergine i butiken – tänk brett! Den lilla lila skönheten är långt mer än bara en grönsak. Den är en hel repertoar av möjligheter.

    Aubergine-schnitzel med smakfull röra på rostad paprika

    Portioner: 4

    Det här behöver du:

    Aubergine-schnitzel
    4 stycken auberginer
    1 tsk salt
    cirka 3 dl vatten

    Röra på rostad paprika

    (ger cirka 5 dl)

    3 stora röda paprikor

    2 vitlöksklyftor

    Saften från en halv citron

    1 nypa chiliflakes (mer om du vill ha en starkare röra)

    1 nypa rökt paprikapulver
    2 dl olja
    
4 msk tomatpuré
cirka
    1 dl passerad tomat 

    En skvätt sherryvinäger
    Smaka av med 
salt och svartpeppar

    Gör så här:

    Gör så här:
    Baka dina auberginer hela i cirka 40 minuter i 200 grader. Om inte skalet går lätt att ta loss så bränn dem med en brülebrännare. När dina auberginer är nakna ska de plattas ut. Lägg dem mellan två bakplåtspapper och tryck till med något tungt till exempel en kastrull.

    Sedan är det dags att doppa dem i mjöl, vispat ägg och till sist pankoströ. Du kan antingen fritera dem i het olja eller steka dem i smör tills ytan är frasig och gyllene. Lägg dem på hushållspapper och låt dem rinna av en smula innan du serverar dem med den goda såsen och en fräsch sallad.

    Rensa och dela paprikorna och lägg dem med skinnsidan uppåt på en ugnsplåt tillsammans med vitlök och citron i 225 grader tills paprikorna är svarta och bubbliga på ytan. När de är klara lägger du dem direkt i en skål med iskallt vatten i några minuter. Då blir det sedan lätt att riva bort skalet. När det är klart lägger du paprikafileerna i en skål och mixar dem tillsammans med övriga ingredienser. Smaka av med salt, svartpeppar och eventuellt lite vinäger för att balansera upp sötman. Låt sedan stå tills det är dags att servera maten. 

    0 comments
    0 FacebookPinterestEmail