Dougal Gun Sharp, hantverksölens Willy Wonka!

För cirka 25 år sedan så fanns det ungefär 50 olika ölsorter på Systembolaget, de flesta gjorda av stora bryggerier utan någon större personlighet. På restaurangerna var det lika illa och en stor stark var det vanligaste som serverades. Men nu har marknaden formligen exploderat och det puttrar och bryggs över allt. Varje stad med självaktning har minst ett eget bryggeri och ölen har tagit tillbaka sin status både som läcker måltids-dricka samt innovativ törstsläckare. Du hittar numer ett gigantiskt utbud med god kvalitet på bolagets hyllor och mängder av specialiserade ölbarer. (denna artikel är också publicerad i tidningen Vin&Bar)

Många av Sveriges ölproducenter har kikat utanför gränserna för inspiration, och producerar massor av olika härliga varianter från hela världen. För den expansiva utvecklingen sker nästan över allt. Efter förra sommarens bokprojekt då jag författade ”Den stora smakresan” som handlar om Bryggmästare Rikard Bengtsson resa på jakt efter inspiration till nya ölsorter har jag blivit mer och mer biten av de bryggda, skummande dryckerna. Därför blev jag glad när jag fick möjligheten att åka tillsammans med några av Storbritanniens främsta öl-journalister på en resa till Skottland. Vi skulle hälsa på hos producenten Innis&Gunn som har en innovativ ölproduktion på ekfat av olika slag.

Enligt Dougal Gun Sharp ägare och grundare av företaget finns det ungefär 140 bryggerier i Skottland. Några få är enorma multinationella företag medan andra är riktigt små och har en produktion på bara en halv tunna var ungefär. –”Resten är som vi, menar han. Medelstora företag som brygger både återkommande ölsorter men även en hel del i begränsade upplagor som kanske aldrig återkommer på marknaden. När jag pratar med Dougal så märker jag att han har en känsla för smak, doft och kombinationer som påminner mig om sagans Willy Wonka. Ögonen glittrar och han ser alldeles glad ut när han pratar om skillnaden mellan olika träslag och vad de kan tillföra ölen. Mörk- och ljus choklad, olika sirapssorter, torkat gräs som blir hö, klöver som ibland doftar som smör, kokos, kaffe och kola. Det är dofter och smaker som kommer ifrån de olika träslagen berättar han. Och så sniffar han på en Innis&Gun Blood Red sky, som har haft kontakt med romtunnor från Appeltons romdestilleri. Därför hittar man dofter som torkade bananchips, skummad cappucino och ölen har en dessutom en vacker gyllenbrun färg.

För att få ytterligare insikt i processen med ektunnor besökte vi Speyside Cooperage i Speyside där man producerar och reparerar ektunnor från både sprit- och vinindustrin. Miljön är bullrig, rökig men hantverkarna arbetar med stolthet och sätter sin signatur på de färdiga tunnorna på samma sätt som en konstnär märker sin tavla. Efter en stund i tunnbinderiet var det dags att åka vidare till en väldigt speciell whiskyproducent. Destilleriet ligger på Ballindalloch som är ett slott vars verksamhet grundas i jordbruk och boskap. Men för att dra mer nytta av det korn man odlar så bestämde man i början av 2000-talet att börja göra whisky. Den första destillerade spriten kom härifrån 2014. Det är få destillerier som börjar från grunden med bara whisky. Enligt reglerna så måste spriten lagras i minst 8 år innan den får buteljeras och säljas. Så denna unika Single Estate whisky kommer alltså ut på marknaden om cirka 3 år. Det är en lång tid att vänta på dryck och för att eventuellt få tillbaka de investerade pengarna.

Det gemensamma nämnarna mellan Ballindochs whisky och ölen hos Innis&Gunns är korn och ek. Men jag noterar att även den höga ambitionsnivån och stoltheten över den produkt man gör syns tydligt i de båda företagen. Skillnaden är att i ölproduktion är puckarna är lite kortare, så man får smaka det härliga resultatet av sin ansträngning lite fortare. Och smaka det fick jag, det kanske inte är helt oväntat att min favoritmåltid på den här resan var desserten. Den bestod av puffad smördeg, jordgubbssorbet samt färska, friska jordgubbar och en kräm på bourbonvanilj. Den serverades tillsammans med Innis&Guns vanishing point 02, en imperial stout som vilat på bourbonfat i 365 dagar, tro mig den kombinationen kommer jag att minnas länge!

Innan vi fick en väldigt annorlunda situation i världen så kunde man också smaka på härliga kombinationer i den pop-up restaurang som Innis&Gun startat upp tillsammans med Temporärt x Brag. Bakom konceptet står inredningsstudion Temporärt och den prisbelönte kocken Martin Brag som utmanar det vanliga sättet att äta. Varje konceptmiddag går under ett specifikt tema och kommunicerar Skottlands mångsidighet och Innis & Gunns smakpalett. Som gäst bjuds man på en kulinarisk resa genom Skottlands kust, högland samt Edinburgh city och middagarnas specifika tema tolkas genom inredning och design.

Foto: Gary Murison and Rupert Ponsonby och Anette Rosvall