Det finns något alldeles särskilt med att få hemgjorda gåvor. Ni vet – sådana där små skatter i burk som någon stått och pysslat med vid sin egen köksbänk, med dofterna av tomat, socker, vinäger eller kryddor svävande runt sig som ett eget litet universum. Förra helgen fick jag precis en sådan gåva. Vännerna Sofia och Eric kom över på middag och hade med sig en burk av sin egen tomatsås. Hemkokt. Varsamt smaksatt. Och med den där känslan av omtanke som bara något hemgjort kan bära. Jag blev så löjligt glad – på det där barnsliga, pirriga sättet som uppstår när någon ger en något som tagit både tid och hjärta att skapa.
Det fick mig att tänka på hur fint det är att både få och ge bort något man gjort själv. Hemgjorda kakor, marmelader, inlagda gurkor eller en burk tomatsås som får vilken vardagspasta som helst att kännas som en present. Det är inte själva innehållet (även om det ofta är vansinnigt gott), utan känslan av att någon tänkt på en – redan innan burken ens blev till. Och vill man göra gåvan ännu härligare går det ju att pimpa den lite. Ett sidenband runt burken. En liten rund topp av ett fint tygstycke över locket, fastsatt med ett snöre. Kanske en handskriven etikett. Små, enkla detaljer som förvandlar en burk till en gåva.
Jag kommer att lägga till några recept här nedanför – sådant som redan finns på bloggen och som passar perfekt att ge bort. För ibland är det just det hemgjorda, det enkla, det kärleksfulla, som betyder allra mest. Och tack Sofia, för den där burken tomatsås. Den var såååå god!
