Häromdagen var jag på det officiella öppnandet av Hasselbackens terrass. Det var en smula kylslaget men solen sken, maten var god, drycken bubblig och humöret på oss gäster var på topp. Förutom smarrig mat, dryck vick vi även njuta extravagant burleskshow av Fabulous Mrs M med väninnor. Vare sig du är hungrig på lunch, brunch eller middag eller bara sugen på ett glas vin eller en drink så är verkligen denna Djurgårds-pärla är värt ett besök.
På bilden ser ni en stolt katt som sitter på en TV. Jag fotade den när jag var på resa i Israel, det var då jag arbetade som vin- och matskribent. Det var en underbar tid som jag ser tillbaka på med tacksamhet och glädje. Jag är till exempel både väldans stolt, glad och tacksam över den här bloggen där jag lägger upp recept och vintips som utgår från mina alldeles egna smaker, tankar och åsikter. Tacksam för att ni är så många som 30.000 personer som kikar här och tycker om det jag gör. Nuförtiden arbetar jag också med andra saker som inte syns lika mycket. Men jag känner att det är på tiden att jag faktiskt skryter en smula om det jag gör som inte syns. Så här kommer en liten lista på mina jobb som jag gjort i år och är lite extra stolt över.
Jag avslutade precis ett uppdrag för Willys #restakuten där jag och Malin Turunen slog våra kloka huvuden ihop, trollade med knäna för att folk skulle få goda middagar av rester de hittade i sina kylskåp. Du hittar vissa recept och bilder på Willys instagramkonto under hashtaggen #restakuten.
Jag är en sådan som tycker att bra journalistik ska kosta. Allt annat är ett hot mot demokratin därför tycker jag det är helt på sin plats att du måste logga in och betala en smula för att se de finfina desserter till Alla Hjärtans dag som jag gjorde alldeles nyssens i Dagens Nyheter. Du hittar länken här!
På Domaine Wines receptsidan gör jag en massa godsaker som t ex anka med körsbärssås, potatis mille feuille med löjrom, smörgåstårta och sötpotatisterrin. Blir ni sugna hittar ni allt smaskigt här.
Allkoholfria drinkar till Magasin B var ett annat uppdrag som jag gjorde med stolthet. Bland annat trixade jag ihop en variant på Pina Colada. Du hittar alla recept här! Ja utöver det spelar jag WordFeud, undervisar elever i journalistik, jobbar med Stellagalan, tränar som en gnu, skriver noveller och arbetar på en roman, umgås med familj och vänner och längtar till sommaren. Vad gör du?
I Spanien heter den Albariño i Portugal Alvarinho. Men den finns så klart på flera håll och var man än i världen befinner sig så är det en grön druva som ger ljuvliga viner. Jag var på en provning häromdagen där jag fick prova en Alvarinho från Uruguay. Om du hittar Albariño Atlántico Cerro del Toro #90562. så slå till
Generellt kan man säga att druvan ger vita viner med hög syra. Den avspeglar ofta mineraliteten i jordmånen och jag känner ofta en smarrig sälta. Förutom det är dessa viner friska och en smula pärlande, smaken drar åt gula mogna stenfrukter och en intensiv syrlig smak av citrusfrukt som citron, grapefrukt och ibland även en liten grapefruktbeska. För att behålla de friska fräscha tonerna är vinerna oftast lagrade på ståltank, men det finns undantag. Och för att balansera den höga syran så får de även ha kontakt med sin jästfällning ett tag. Vinerna passar utmärkt till rätter med fisk och skaldjur.
Häromdagen tittade jag på filmen ”Tryffeljägarna från Piemonte”. Det är en alldeles utomförträffligt charmig beskrivning av livet som tryffeljägare i just Piemonte. Filmen handlar om gubbarna och hundarena samt tryffeln de letar efter. Du hittar den på SF Anytime och om du inte kikat på den än så gör det. Jag fick en härlig minnesbild från när jag var i Alba och hälsade på hos vinproducenten Borgogno. Det är ett minne jag mer än gärna upplever igen. Piemonte och Alba är så vackert, maten är så god och vinet så fantastiskt. Vill ni läsa mer om min resa och få lite smaskiga vintips så hittar ni ett inlägg om det här. Annars titta på filmen vetja!
Umeå är en stad som ligger mig varmt om hjärtat av många anledningar. Staden ligger i en region som har så mycket att bjuda på när det gäller mat och dryck. Fantastiska restauranger, härliga och kreativa vin- och cocktailbarer samt unika och ljuvliga råvaror. Nu kan det vara så att jag förmodligen inte det minsta objektiv. Men jag tycker att något av det godaste som finns är Brännlands Iscider, och regionens mest innovativa person kanske är dess grundare Andreas Sundgren. Har du inte provat Brännlands Iscider än, så gör om och gör rätt! Det är fenomenalt gott och alldeles, alldeles underbart. Missa t ex inte Ember deras vansinnigt goda glögg. Eller den klassiska Iscidern som passar utomförträffligt både till ost och dessert. Men håll också ögonen öppna för nästa vecka lanseras en unik produkt som kanske gör att regionen får ytterligare en stjärna i min mat- och dryckeshimmel. Brännland har gjort en liten produktion med dryck på enbart äpplen odlade i regionen det gör att den får en alldeles egen och ojämförlig smak och doft. Jag säger inte mer än så, för det finns bara flaskor och jag kommer i alla fall sitta redo vid tangentbordet och klicka hem några stycken.
Den här historien startar i början av 1900 talet och handlar som så mycket annat om kärlek. En stark sådan som faktiskt påminner lite om Romeo och Julia när jag tänker efter. En ung ambitiös man från Japan utsänd från sin sake-producerande familj för att läsa organisk kemi på Universitetet i Glasgow. Förutom det gör han otaliga studieresor till whisky-destillerierna runtom i Skottland för att lära sig allt om spritproduktion. Det gör han så klart för han är ambitiös och ja, japansk… efter ett tag träffas han obönhörligt utav Amors pilar.
Föremålet för hans heta känslor hette Rita Cowen. Hon kallas ibland för den japanska whiskyns urmoder så ni förstår att historien till skillnad från den om Romeo och Julia, har ett lyckligt slut. Men så kändes det nog inte just då för på grund av en räcka av sorgliga incidenter – som de flesta hade med första världskriget att göra – hade Ritas familj blivit av med möjligheten till försörjning. Man valde därför att hyra ut några av sina rum till inneboende och det är här som jag vill tro på ödets makt. En av dem som behövde ett tillfälligt boende var just den japanske unge mannen, Masataka Taketsuru, ja just han som ville lära sig allt om whisky.
Om det var över middagssamtalen, när Rita underhöll gästerna med en pianotrudelutt eller kanske vid dansen efteråt kan vi inte veta. Men kärleken satte sina klor i de unga tu, och trots motsättningar från respektive familjer – ja, ni känner igen historien – så gifte paret sig. Rita flyttade med till Japan, de började göra whisky tillsammans. Resten är historia och vad det verkar som om man som jag nyfiket googlar bilder och artiklar, en riktigt kärleksfull och lycklig sådan.
Av kärlek brukar det oftast komma bra saker, Ritas och Masatakas företag skapade så småningom min favoritwhisky ”Nikka from the Barrel” Det är en blended whisky som görs i en process som faktiskt tjusigt nog kallas ”marriage”. Det man syftar på är giftermålet mellan olika sorters whisky som blandas och sedan får mogna i tunnor för att bilda en härlig harmonisk smakbild. I den här japanska varianten hittar jag torkad frukt, apelsinblomma, honung, marsipan och så så klart like rök. Innan jag smakade den har jag alltid varit en smula skeptisk mot whisky. Men de här smakerna slog knock-out på mig, men jag kan faktiskt också ärligt erkänna att jag är en sucker för en härlig love story!
På bilden ser du en makalöst god chokladfondant med ett hjärta av kolasås från himmeln, som dessutom serveras med kaffe- och whiskyglass. Självklart kan du slaska ner en skvätt i kocken om du är på det humöret. Välj då gärna någon av nedanstående utmärkta japanska varianter…
Igår var en viktig dag för då var det dags att fira Champagnen. Vilken tur att den inföll på en fredag, får då kan jag ju fira idag istället. Jag har skrivit mycket om denna min favoritdryck. Jag puffar här nedanför för några av artiklarna om den ädla drycken och om du mot förmodan skulle få en liten skvätt över så finns även ett recept på en mycket god champagnemousse. Enjoy!
Leka med maten, nej det fick iallafall aldrig jag göra när jag var liten. Men nu när jag är stor gör jag precis som jag vill, och ibland vill jag leka korvmoj. Sätta på mig en liten vit hatt och ett fint förkläde, lägga upp alla ingredienserna i små skålar och så får familjen beställa sina rullar. Ibland ser jag bister ut och säger, nej! tyvärr vi har inte fått leverans på räksallad så du får ta majonnäsgurka istället 😉 Prova det är jätteskoj!
Du kan också strunta i det här receptet och cykla till en favorit korvmoj – då slipper du disken. Som av en händelse har jag och min kompis Christer testat några riktigt bra tunnbrödsrullar i Stockholmstrakten. Så först kommer den listan nedanför hittar du receptet om du vill ha din alldeles egna korvmoj:
E4-baren, Hägersten – här serveras rullen med humor och djävligt gott mos.
Prestogrillen, Lidingö – har min systers ord på att rullarna här är svajnigt goda
Brogrillen, Bro – smarrigt, fräsch och vällagat
Södergrillen, Hornsgatan – mos i en mjukglassmaskin och kanske Stockholms vänligaste korvmoj. Jag fick köpa en rulle på krita när mitt kort slutat fungera
Premiumgrillen, Odenplan – här får man ketchuphjärtan om man är snäll
Har du lagat det här?
Hur gick det? Tagga mig gärna på instagram när du visar din bild. https://www.instagram.com/anetterosvall/
Det är snart den 4:e juli och jag som alltid brukar puffa för att fira, kan få lite hicka av det som händer i USA just nu. Det är ett extremt komplext land med många åsikter och olikheter och just nu känns det en smula Vilda Västern. Hur det utvecklar sig vet vi inte men det vi vet är att det snart är den 4:e juli och att amerikanarna brukar vara duktiga på att äta och dricka gott på sin nationaldag. Därför tipsar jag om mina artiklar om hållbar vinodling plus en massa goda amerikanska recept.
…också lite amerikanske goda viner!
För ett tag sedan var jag på en härlig middagsdejt med en kollega som har exakt samma – ja kanske till och med lite högre – kärlek till mat och råvaror som jag har. Hon har till exempel 8 olika pepparkvarnar i sitt kök i olika färger, så klart fyllda med olika pepparsorter. För du vet väl att förutom det vi kallar ”vanlig svartpepparn eller egentligen ”Tellicherry” finns en mängd olika sorter som passar till en mängd olika saker. Har du provat att rosta din långpeppar, krydda laxen med den florala timutpepparn. Känt hur den explosiva vihn lin pepparn utmanar dina smaklökaer eller hur fint batakpeppars tydlig smak av mandarin toppar grillat fläsk. Min kompis tipsade mig om The Pepper Quest och där har jag nu botaniserat och lärt mig massor. En av de sorter som är presenterade på sidan – egentligen inte alls någon peppar utan istället släkting till citrusfrukten – är sichuanpeppar. I den här rätten får den sällskap av kyckling och russin i en god gryta.
Rätten blir bäst om kycklingen får marineras över natten så det här är något du kan fixa med på kvällen dag 1 för att ha allt klart till en god middag dag 2.
Har du en fråga, en kommentar, ris eller ros. Vill du samarbeta på något sätt eller har du bara något fint att säga. Jag viill gärna höra vad du har på hjärtat! Skicka ett meddelande via någon av mina sociala medier. Klicka på ikonerna här bredvid, jag svarar så fort jag kan!
Ticketack!
Facebook Instagram Email