Anette Rosvall

Nu är det snart dags att karva pumpor. Skära ut fina, läskiga, spöklika ansikten i pumpan, fylla den med ljus och ställa dem på förstukvisten. Det är så fint när det mörknar ute och de fina eller läskiga pumporna står och glittrar i novembermörkret. Det fina i kråksången är att det inte bara är fint utan att man också kan göra massor av gott med köttet och fröna. Jag brukar göra soppa, chutney, paj och röror. Fröna är supergoda att rosta och sedan strö över frukostfilen eller göra pesto på.

Här nedanför kommer en massa goda recept på grejor du kan göra med pumpa. En supersmarrig pumpachutney ja, eller picklad pumpa som serveras till gnocchi och lammstek. En soppa med bacon- och pärontopping. Pytt och kräm på pumpa som jag serverar till torsk. En marokansk tagine på pumpa och till sist en Cheesecake med pumpafylning! Vilket recept blir du sugen på att testa? Du hittar alla länkar om du klickar på bilderna.

OBS! detta är en text full av superlativ. För trots att gårdagen bjöd på både punktering på ett däck, en trasig backspegel och rejäla magbekymmer så är jag så glad för att jag är just jag. För alla fina människor jag har i mitt liv och allt jag får uppleva. Visst är det också viktigt med balansen! Tänker tillbaka på förra helgen som var riktigt härlig, solen sken, höstfärgerna glittrade i solljuset och jag var på väg för att träffa goda vänner för en härlig lördagslunch på stan. Mitt sällskap åt Toast Pelle Janzon och stekt strömming med puré och lingon. Själv smaskade jag på en utomförträffligt god råbiff. På väg hem efter denna briljanta och klassiska måltid fylldes jag av en inre frid och en stor tacksamhet för allt fint jag får uppleva. Så nu tänkte jag ge dig möjlighet att känna samma underbara känsla. Så här får du tips på nångra goda vita viner du precis nu kan hitta i det tillfälliga sortimentet på Systembolaget. Dessutom lägger jag till varianter på de rätter Sofia, Jannice och jag åt på Tranan förra lördagen. Min variant på råbiff, min variant på stekt strömming och en toast… men inte Pelles utan en Bookmaker.

Sedan måste vi ju tala lite om vinerna på bilden. Priorat är en region som oftast levererar på komplexa rödviner. Men här bjuder man på en vit variant. Terroir al Limit Historic Blanco från Priorat – ett vin som kräver eftertanke. Smak och doft av rökig mineral, gula äpplen, örter och grillad citron.

Samma sak gäller Piemonte där vi till exempel hittar vindistriktet Barolo. Men La Spinetta Timorasso ett vitt vin som verkligen inte behöver skämmas för sig. Det är ett nyanserat och balanserat vitt vin med härlig syra, precis i min smak. Mogna gula päron, saftig persika, jasmin och apelsinskal.

Från Sydafrika och producenten Springfield Estate, kommer Springfields Wild Yeast Chardonnay – ett härligt vin med solmogna smaker av ananas, gula plommon och passionsfrukt, blommiga nyanser och en fint balanserad syra samt komplex mineralitet. Hav och sol tänker jag på när jag dricker detta!

Från klassiska marker i trakterna runt Verona och Venedig hittar vi Soave. Vinet Montesei Soave Classico – är som solsken på flaska det tar dig direkt till en blommande trädgård i Italien. Solmogen citron, söt mandarin och mandelblom blandas med en härlig syra.

Från Katalonien i Spanine kommer vinet Raig de Raim – Det odlas på hög höjd, på soliga vingårdar, en vind från havet hjälper till att kyla ner odlingarna. Det ger en avvägd syra som balanserar de goda smakerna av gul melon, päron, vita blommor och ett så ett kryddigt avslut.

Alla dessa viner finns just nu på Tillfälligt sortiment. Jag lyfter mitt finger och säger Passa på!

En av mina favoritsysslor är att fullkomligt nörda ner mig i mat- och dryckeskombinationer, helst med likasinnande! Jag har ett speciellt gäng som jag delar detta intresse med. Det spelar mindre roll vad vi lagar och dricker bara vi gör det tillsammans. Vi brukar ha utmaningar som regnbågsmat, eller laga mat till en ditt soundtrack, eller så kör vi säsongens bästa råvaror och går loss på dem, alltid med en perfekt matchad dryck till. För ett tag sedan var uppgiften säsongens skaldjur och AnnaAntonia lagade denna ljuvliga risotto med halstrade pilgrimsmusslor. Jag brukar vanligtvis gråta när jag får en perfekt kombination i munnen. Den här gången var jag totalt hjärtekrossad så medan jag mumsade på risotto och drack ett vin från himmelen storbölade jag. Både av hjärtesorg och för att kombinationen var så utmärkt balanserad.

Nu är hjärtat mer än kurerat så jag kan inte låta bli att ge er AnnaAntonias risotto med halstrade pilgrimsmusslor, slötorkade tomater, saltrostade pekannötter och basilikaolja. Självklart med några vintips till…

Jag tror att jag har skrivit detta minst 100 gånger. Men JESUS vad med tomater vi har haft i trädgården i år. Vi har ätit från buskarna, haft dem skivade på smörgåsen, gjort goda sallader. Kokat tomatpure, tomatkross, vi har bakad dem långsamt och dessutom vackat och frusit in till senare. Med de allra sista gjorde jag marmelad häromdagen. En röd, med saffran som jag tycker är supersmaskig till julens ostbricka. Men så hade jag ett gäng gröna tomater också och funderade på om det inte skulle vara gott att göra en lite syrligare marmelad på dem.

Jag frågade min kompis Malin som driver hemsidan MatMalin om råd och hon gav mig ett finfint recept. Jag gjorde om det en smula så min variant på den här sötsyrliga goda marmeladen som passar både på frukostmackan och till ostbrickan hittar du här nedanför. Men självklart bjuder jag även på min röda, ja den med saffran som jag pratade om tidigare.

För ett par år sedan när bästa Elisabet Qvarford slutade sin tjänst som VD för Svenskt kött fick jag äran att stå för cateringen och bjuda på buffén till gästerna. Hon hade egentligen bara en önskan men den var tydlig –Jag vill ha blodpudding, och den ska vara hemgjord! Man förstår hennes fäbless för den svarta, kryddiga puddingen när man läser hennes fina krönika på Svenskt Kött i den bifogade länken.

Min egen relation till blodpudding startade långt innan det här. Jag gillade den till och med i skolmatsalen, trots att den där var en smula torr och skosule-lik. Men med extra lingon och vitkålssallad satt den som en smäck. Men annars gillar jag den i tunna skivor, frasigt ny-knaperstekt i smör, med rårörda lingon, keso, stekta äppelskivor och bacon. För ännu längre sedan när jag och Emma var riktigt i smeten. Med egna matsidor i tidningen Amelia, radio program, medverkan på diverse TV-program osv. Då fick vi och några andra matkreatörer bl a Lotta Lundgren och kocken Pelle Jansson en fråga från Linda Skugge om vi inte ville ge våra bästa blodpuddingrecept till en bok som skulle tryckas. Det gjorde vi och Voila! I give you – den allra fösta boken om endast blodpudding såg dagens ljus. Kanske det är dags igen för det där goda recept jag gjorde till Elisabets avtackning, med små frasiga blodpuddingskuber, som serveras på mörkt rostat filmjölksbröd serverad med rödlöks- och tranbärsmarmelad finns inte med i den boken. Men du får det så klart här nedanför. Håll till godo och tänk på att alla behöver lite blodpudding då och då. Det är bra för hjärtat och blodet!

Det sägs att gurkorna är slut på Island. Det fick jag reda på häromdagen när jag lyssnade på radio. Den här gången var det snack om virala mediefenomen i matvärlden. Ett exempel var att svenskt smågodis har blivit omåttligt populärt både i USA och i Asien. Alla som är lite hippa köper och äter godis från Sverige. Det är ju lite skoj faktiskt. Ett annat exempel man tog upp var gurksalladen från restaurangkedjan Din Tai Fung. Det här är en asiatiskt gurksallad som gjort att det knappt går att få tag på gurka på Island. Alla som betyder något gör ”Din Tai Fung”. Så nu tänkte även jag – förmodligen väldigt sent på bollen och utan någomhelst betydelse för mitt anseende som matbloggare ändå prova den virala salladen.

För som tur är får man fortfarande tag på gurka i Sollentuna. Som vanligt lägger jag några andra tips på vad du kan göra med gurka. För varför inte prova… ostron med gurkgranite (som f.ö är svingott allt lägga på nästan vad som helst) Inlgada gurkor med senapsfrön och den kanske lättaste och godaste lilla aptitretaren saltgurka, smetana och honung. Try it you will like it – det vet jag.