Author

Anette Rosvall

Det här är en variant på våffla med potatis i smeten – lite som en smartare råraka, fast med krispiga kanter och mjukt hjärta. Perfekt när du vill bjuda på något som känns både hemtrevligt och lite festligt på samma gång.

Det fina är att du kan toppa dem precis som du vill. Kanske med avokado, löjrom, smetana och syrad lök för en lyxig förrättsvåffla som får gästerna att sucka av välbehag. Eller så går du åt det rustika hållet med stekta baconskivor och rårörda lingon – då har du plötsligt en vardagsmiddag som känns som en helg.

Smaken av potatis gör våfflan matigare och lite djupare, och den blir dessutom lika god kall som varm. Perfekt att göra många på en gång – det här receptet ger ungefär 12 våfflor, och jag lovar att de går åt. Så fram med järnet, rör ihop smeten och njut! Vilken av de två fyllningarna blir du mest sugen på?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Det finns middagar som kräver levande ljus, en stadig kastrull och lite tid. Viltstek med selleristomp, rödvinssky och Café de Paris-smör är precis en sådan rätt. Klassisk, smakrik och helt oemotståndlig när kylan kryper på.

Doften av viltskyn som puttrar, det krämiga stompet med mild smak av rotselleri och det kryddiga smöret som smälter över steken – det är höst på tallrik. En rätt som känns som söndag, fast du lika gärna kan laga den en fredag och låtsas att helgen varar lite längre. Och det där Café de Paris-smöret då – det är egentligen bara smör med en massa härligheter i: örter, senap, vitlök, kapris, sardeller, en skvätt cognac… Allt det som gör att man plötsligt vill äta allt med smör på. Servera steken i skivor med generöst med rödvinssås (du hittar receptet här), en klick smör ovanpå och stompet vid sidan. Resterna (om det nu blir några) är dessutom underbara i en macka dagen efter.

Kanske vill du ha lite vintips också….

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Första gången jag åt Pasta alla Norma var på en resa till Sicilien. Vi hade just kommit fram till det lilla hotellet där vi skulle bo – trötta, hungriga och lite yra av värmen. Ut på terrassen kom en stor träbräda, täckt av pasta i de vackraste röda och lila nyanser. Mogna tomater, aubergine, kapris och basilika – allt som Sicilien doftar av.

Det var enkelt men oändligt gott. Solvarma smaker, sötman från tomaterna, den lena auberginen och det där lilla salta stinget från kaprisen. Pastan var perfekt al dente, förstås. Jag tror aldrig att pasta har smakat så gott som den gjorde där, under en fläktande pergola med ett glas vin i handen och Medelhavet i fjärran.

Pasta alla Norma är en rätt med historia och stolthet. Namnet sägs komma från Bellinis opera Norma – den var så god att man helt enkelt utbrast: “Det här är en riktig Norma!”. Om du inte har lyssnat på den så är tipset att spela den episka Casta Diva medan du fräser din aubergine. Kanske blir det extra gott då?!

Det fina är att du kan göra den hemma, och även om svenska auberginer kanske inte smakar riktigt som de sicilianska, så bär rätten ändå med sig samma generositet. Jag brukar börja med att fräsa kapris i riktigt het olja, då får de liksom en lite knaprig yta och ger en god sälta till rätten. Resten av receptet hittar du här nedanför. Men även några andra smarriga rätter med auberginen.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Fredagsmys behöver inte alltid vara tacos. Ibland får det gärna glittra lite mer. Tänk ett glas kall bubblig dryck, små varma ostfyllda gougères och en sked lavendelhonung att ringla över. Krämigt, frasigt, salt och sött – allt på en gång.

Gougères låter franskt och krångligt, men är egentligen bara små, luftiga munsbitar av chouxdeg och ost. Man kan även presentera dem som petit chouxernas salta kusin. De är för det mesta är fyllda eller gjorda med någon sorts ost. I detta fall blandade jag ner getost och västerbottensost i smeten. De små godingarna fick dessutom sällskap av en förunderligt god honung. Brödet, den syrliga getosten och den lite blommig sötman från honungen… sitter som en smäck tillsammans med ett mousserande vin. Citronhonungen ger en elegant liten twist – den där oväntade lilla smaken som får folk att höja på ögonbrynen och säga “men vad är det här?”.

Till bubblet kan du också duka fram några andra smarriga tilltugg. Vad sägs om friterade arranchini, två små snittar med laxmoll och ren, ostron med rödvinsvinägrett och en laxtartar på friterat rispapper med syrad lök (ja, jag gillar fortfarande syrad lök 😉 )

Det behöver inte vara mycket, bara gott. Och bubbligt här är några bra varianter!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Nästa gång du kokar risotto, se till att göra lite extra. För då kan du nämligen trolla fram något så oemotståndligt som arancini – italienska risbollar, gyllene och frasiga på utsidan, krämiga och smakrika inuti.

Det var säkert en smart Nonna i Italien som kom på detta genidrag en gång för länge sedan. För det är både ett smart och delikat sätt att ta tillvara gårdagens risotto. Du kan göra dem på vilken risotto som helst, du kan fylla dem med extra ost och örter. Servera dem ljumna med driver av riven parmesan och kanske en sked tomatsås. Då blir de små lyckopaket som passar lika bra till förrätt som till kvällsmys.

Mina arancini får ofta simma i en soppa på rostad paprika – en len, lite söt och rökig soppa som lyfter de där risbollarna till nya höjder. Så när du ändå står där i köket, passa på att rosta några paprikor i ugnen, mixa med vitlök, olivolja och en skvätt grädde eller buljong. Vips har du både en fantastisk soppa och perfekta små tillbehör att lägga i. Det är mat som känns lyxig men som egentligen bara handlar om att ta vara på det man redan har. Och det är ju ofta precis så den bästa maten blir till.

0 comments
1 FacebookPinterestEmail

Det finns middagar som liksom bara sitter. Doften, färgerna, smakerna – allt. Sist jag skulle bjuda på den här rätten så var det precis så med allt utom utseendet. Laxen fastnade i halstret på grillen och gick sönder. Så det blev mer ett mos än en vacker uppläggning. Så här kommer några riktigt smarta tips till dig för att slippa göra samma misstag som jag gjorde. Se för det första till att grillen är riktigt varm innan du lägger på fisken och sedan är det både smart och gott att lägga några skivor citron under fisken. Men annars är det inget som hindrar dig från att göra den smarriga Halstrade laxen med soyaglace. Du serverar den gärna med egen pesto på trädgårdens grönska, och ett parmesanvispat smör med kapris som får smaklökarna att hoppa jämfota.

Jag gjorde peston på basilika, persilja, gräslök och så tror jag att jag klämde ner lite mynta. Men du tar några nävar av det gröna du har så klart. Mixar med god olivolja, vitlök, citron och riven parmesan. Servera laxen med en klick av smöret och låt resten sköta sig själv.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

När det blåser på tvären och raggsockorna och ylletröjan inte räcker till för att hålla värmen. Då behövs något hett.
En kopp te kan fungera, glögg går också bra. Men ibland kräver livet något med lite mer… personlighet.

En B52:a till exempel. Den där lilla shoten som ser oskyldig ut men som får det att bränna till på rätt sätt.
Tre lager – Kahlúa, Baileys och Cointreau – som lägger sig snyggt ovanpå varandra, nästan som ett konstprojekt man kan dricka upp. Vill man vara extra dramatisk går det att flambera den också (på egen risk – och helst inte under fläkten). Så, om kvällen känns lång och tofflorna lite för kalla: Glögg eller B52. Det finns inga fel val, bara olika sätt att hålla värmen.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Har en vän från New York som följer Sveriges matscen med stort intresse. Här om dagen skickade hon en bild på kroppkakor och mitt snålvatten började rinna. Min mamma kunde göra Sveriges bästa! (nu är hennes händer lite trötta och krokiga) så kanske dags för mig att ta över stafettpinnen. För det är på den tiden av året när löven är gula och morgnarna kalla. När potatisen är alldeles lagom ”gammal” som de blir allra bäst. Har ytterligare ett minne av ljuvliga kroppkakor. Min x-mans mormor visste att jag älskade kroppkakor, så första gången jag var där fick jag tre stadiga bollar på tallriken. Det var mitt i sommaren så jag var djupt imponerad av att hon fått till det hela. Doften av potatis, stekt lök och fläsk smaksatt med nymald kryddpeppar som spred sig i huset. Mamma stod vid köksbänken, lugn och stadig, och formade de där mjuka, runda klumparna med kärlek och tålamod. Och just därför älskar jag dem. För att de är både hem och historia i en och samma tugga. Matminnen är väl ändå det finaste!

Kroppkakor är höstmat när den är som bäst – varm, mättande, enkel. Ett sätt att ta tillvara på potatisen och fläsket, men också en tradition som bör tas hand om. Det finns varianter överallt i världen: de polska pyzy, norska raspeballer, litauiska cepelinai som är mat med samma idé, men med olika dialekt så att säga. Fyllda, kokta, trösterika potatisbollar. Kanske kan de lite mindre italienska gnocchisarna också falla in under samma ide.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Det finns smaker som väcker minnen. För mig är nyponsoppa en sådan. En enkel, bärnstensfärgad soppa med en doft av sol och skogsstig. Den påminner om barndomens utflykter, termos i ryggsäcken och de där små sega mandelbeskvierna som fastnade mellan tänderna.

Men nyponsoppa är mer än nostalgi. Det är en dryck, en dessert, en värmande kvällsfavorit. Gjord på egen hand blir den något helt annat än den färdiga på påse – friskare, djupare, med en lätt syra som balanseras fint med lite honung eller socker. Servera den varm med mandelbiskvier, en klick vispgrädde och några färska bär. Och nyponen själva – de är små vitaminbomber. Fulla av C-vitamin, vackra att plocka, och en påminnelse om hur naturen fortsätter ge, långt in på hösten. Om du i vanliga fall brukar köpa färdiga soppa på tetra eller i pulverform så är mitt tips att du provar mitt recept. Du hittar yponpulver på hälsokosten. Vill man gå ytterligare ett steg på DIY-skalan så har jag sett tips på hur man plockar, torkar och mixar helt från grunden. Det har jag dock inte orkat puh, men hur gör du din nyponsoppa.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Vi älskar att göra pizza hemma – det är något alldeles särskilt med doften av nygräddad deg, smält ost och färska örter som fyller köket. Men så finns det dagar när man inte riktigt orkar kavla, jäsa och mjöla ner hela bänken. Då kommer pinsan till undsättning!

Pinsa är som pizzans italienska kusin – luftigare, lite frasigare och ofta bakad på en blandning av vetemjöl, ris- och sojamjöl. Jag brukar köpa färdiga bottnar och toppa dem efter humör. Det är snabbmat på bästa sätt – fräscht, smakrikt och så nära en stenugnsbakad pizza du kan komma utan att tända ugnen i timmar.

Här kommer tre av mina favoriter:

Klassisk Pinsa bianca
Toppa botten med crème fraiche, riven mozzarella, tunt skivad potatis, rosmarin och flingsalt. Grädda tills den är gyllene och droppa över lite tryffelolja precis före servering.

Rustik tomat, basilika & burrata
Bred ut ett lager tomatsås, toppa med körsbärstomater, burrata, basilika och ett stänk god olivolja. En riktig solig smakbomb – perfekt till ett glas rött.

Höstpinsa med svamp och lök
Stek svamp, rödlök och vitlök i smör. Toppa pinsan med svampblandningen, lite västerbottensost och färsk timjan. En skvätt citron på toppen gör underverk!

    Pinsa är det perfekta sättet att få till en snabb middag med wow-effekt. Det krävs inga genvägar – bara goda råvaror, lite fantasi och en het ugn. Så nästa gång du känner att tiden är knapp men smaken ändå ska sitta där – testa någon av de tre i listan eller go wild and crazy och testa en med smak av Janssons Frestelse. Jag lovar det är skitgott!

    0 comments
    0 FacebookPinterestEmail