Tänk sist jag sa Schweiz helt rätt så fick jag en puss för att personen jag pratade blev så glad att jag uttalade det rätt. Ord, meningar och uttryck är viktiga för mig också men ibland går det lite fort och jag stavar som en kratta. Den här schnitzeln kräver att man håller tungan i rätt i mun. För det är en massa sch-ljud både här och där. Men den är så nedrans god så att det är värt det. Jag fyller den nämligen med lagrad ost som smälter och en kallrökt lite seg skinka med mycket smak. Serverar med frasig ugnspotatis, mushy peas (alltså mosade ärtor med mintsmak en brittisk magnifik skapelse) samt ett vispat smör från himmelen med parmesan, grillad citron och kapris.
Visst låter det gott? Vill du ha något i glaset så fungerar alla de tre vita jag tipsade om häromdagen alldeles utmärkt. Men en klassisk kombination är vitt vin gjort på druvan Grüner Veltliener. Så därför föreslår jag dessa tre:
