Ibland blir man nostalgisk det kan vara därför jag skriver detta med ett stort asgarv samtidigt som stilla tårar rinner efter kinderna. För det är med rejält blandade känslor jag konstaterar jag att mina barn är verkligen är vuxna nu. Jag kommer att få vänta tills jag blir farmor för att få små knubbiga, syltkletiga armar runt min hals, inga mera snorpussar. SNYFT! Men samtidigt uppskattar jag de oceaner av egentid jag har. Det faktum att jag slipper vabba, luskammar i badrummet och inga vinterkräksjukor. Hurra!? (typ) Men så tänker jag att detta är en utomförträfflig anledning till att baka och firas. Och samtidigt sörjas med både tårar och tårta, vad annars. Jag bakar så klart en äppelkaka i lager med kola frosting. En fluffig, gyllene kaka med bitar av syrliga äpplen och en krämig och kolasmakande söt topping.
2,3K
Föregående inlägg