Tro det eller ej, ibland blir mina matbilder inte så snygga. Då passar jag på att toppa inlägget med till exempel en vacker vallmoäng från Gotland för att locka in er läsare. För ni förstår ju lika väl som jag att att ytan bara är yta och det är innehållet som är det viktiga. Det var exakt så den här sötpotatisbiffen var, den liksom charmigt jobbade sig in i mitt smaksinne. Den serverades med fetasostkräm, syrad lök, kimchi och en fräsch sallad. Ytan är som ni ser lite skev men insidan är alldeles, alldeles underbar, varm, närande och generös.Jag som i vanliga fall inte väljer sötpotatis tänkte efter en extra gång. Kan nog ärligt säga att jag borde tänka om så här i flera sammanhang. Hellre det operkfekt skeva än det blanka, perfekta och och ointressanta.
