Author

Anette Rosvall

Förra veckan gav jag er recept på egen pastadeg idag får ni ytterligare några smarriga varianter på vad ni kan göra med degen. Vad sägs till exempel om – rosa pasta med svampduxelle, serverad med brynt smör, pesto och parmesan. Det låter kanske lite pretentiöst – men det är egentligen bara pasta för vuxna som älskar livet.

Den rosa färgen får du från lite rödbeta (Ibland kör jag med ugnsrostad rödbeta för en djupare ton och en smarrig smak) Plötsligt blir pastan inte bara god utan också vansinnigt vacker. Perfekt när du vill imponera, eller när du bara vill göra tisdag kväll lite mer… magisk.

Svampduxellen gör du på finhackad svamp, lök och en klick smör – enkel men så smakrik att man gärna vill äta den direkt ur pannan (men låt bli, den blir ännu bättre i och på pastan).

Och så det där brynta smöret. Det som får allt att dofta nötigt och tryggt på samma gång. Tillsammans med pesto och riven parmesan är det den sortens rätt som får en att tystna vid bordet en stund. På det allra bästa sättet.

Jag kommer så klart att lägga in recept och steg-för-steg, men redan nu vill jag säga: gör pastan själv ibland. Det är inte alls svårt – bara lite kärlek, lite tid och en stor belöning på tallriken.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Ja, jag missade kladdkakans dag i år igen. Men jag lovar bättring och bjuder därför på den här härliga. Du vet det finns kladdkaka… och så finns det den här kladdkakan. En krämig chokladdröm med ett blankt chokladkolatäcke som får gästerna att tystna vid första tuggan (det ultimata betyget, om du frågar mig).

Det bästa av allt? Den är busenkel att göra. Rör ihop, grädda lätt, häll på det silkeslena täcket – klart. En sådan där kaka som får en att se ut som kökets egen dessertvirtuos utan att behöva lyfta mer än en visp. Jag brukar servera den på två sätt, beroende på humör och sällskap:

1. Med Citrussallad
Friskt, färgglatt och helt perfekt som kontrast till allt det fylliga. Dessutom blir det snyggt på tallriken – och du vet hur jag känner för god mat som också är vacker.

2. Med lättvispad grädde och färska bär
En klassiker av en anledning. Fluffigt, fräscht och precis så enkelt och gott som man vill att en efterrätt ska vara.

Oavsett hur du serverar den lovar jag en sak: Det här är en kaka som får folk att fråga om receptet innan de ens ätit upp.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Det pratas mycket om klimat och matsvinn just nu, inte minst tack vare mötet i Belém. Och som vanligt börjar de stora tankarna allra bäst hemma i köket, där det oftast är de små förändringarna som gör skillnad. För om det är något vi matmänniskor kan, så är det att trolla fram magi ur det som blivit över.

När jag förra gången skrev om Yoghurt Toast – den där sociala medier-dyrkade kusinen till Fattiga Riddare – blev jag lika delar nyfiken och skeptisk. Originalet är ju genialt i all sin enkelhet: bröd doppat, stekt och serverat som en varm kram på tallrik. Men så gjorde jag som jag brukar göra… jag gick min egen väg.

Ingen pannkakssmet. Ingen stress. Bara ett par skivor brioche, ricotta eller cream cheese, kanel, vanilj och rivet citronskal som vispats samman till något som doftar helg. Allt läggs direkt brödet och skjuts in i ugnen. På toppen strör jag rostade hasselnötter och de bär jag hittade i skogen nära min killes hus. Det blev så gott att jag oundvikligen började fundera på vad mer man kan rädda, förädla och förvandla.

För faktum är att recept som Yoghurt Toast och Fattiga Riddare är små hjältar i matsvinnskampen. De tar tillvara på det där sista brödet i påsen, den halva burken ricotta, den där trötta citronen eller bären som sett bättre dagar. De gör det enkelt att göra rätt – och dessutom bli glad av det.

Så kanske är det dags att slå ett extra slag för våra älskade Fattiga Riddare: frasiga, gyllene och fullständigt fenomenala när man vill använda upp bröd som sjunger på sista versen. Perfekta med äpple, kanel och sirap, eller en klick sylt som gömde sig längst bak i kylen. Om världen ska förändras behövs både stora och små möten. Det i Belém – och det i ditt kök. Och jag lovar: smaklökarna röstar alltid på mindre svinn och mer njutning.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Det händer ibland att klassiker får sin stora revival, och i år verkar det vara dags för den engelska fruktkakan att kliva fram i rampljuset. Enligt SVT Morgon – och inte minst matprofilen Anna Norström – är fruktkakan julens trendigaste bakverk.

Jag tänker alltid att fruktkakan är som en liten skattkista: tung, saftig, vacker och fullproppad med russin, nötter, kryddor och allt det där som hör december till. En kaka som blir godare för varje dag och som nästan känns som ett litet hantverk i sig. Så, i samma anda som morgonens trendrapporter tänkte jag dela mitt recept här på bloggen. Det är perfekt att göra i god tid, slå in i cellofan eller vaxat smörpapper och ge bort – eller bara njuta av själv till en kopp te och lite julmusik i bakgrunden.

Receptet hittar du precis här nedanför – redo att baka, njuta och kanske imponera lite på dina trendkänsliga gäster.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Det finns stunder när maten är god, vinet är gott… och så finns det de där ögonblicken när båda tillsammans blir något helt annat. Något större. Som när man sitter vid ett dukat bord, tar första tuggan, första klunken – och plötsligt inser man att 1 + 1 faktiskt kan bli 3.

Det är den där magiska balansen som är så rolig att experimentera med. När syran i ett vin lyfter en fet fisk, när en frisk bubblig champagne gör en ost som Brillat Savarin ännu krämigare, eller när ett mustigt rött från Rioja passar så perfekt till lammgrytan att man nästan vill applådera.

Och nej, det behöver inte vara avancerat. Tänk en enkel pasta med tomat och basilika tillsammans med ett glas chianti – plötsligt smakar vardagen Italien. Eller en generös bit lagrad hårdost med ett glas bubbel – elegant, salt, krispigt, perfekt. Eller varför inte en riktigt bra schnitzel (ja tack!) och ett glas riesling? Det är inte bara gott, det är som om maten och vinet dansar tillsammans i munnen.

Det fina är att man inte behöver vara sommelier eller kunna recitera druvor i sömnen. Det räcker att vara nyfiken, att våga testa, smaka, skratta åt felmatchningar och jubla över fullträffarna. För det är egentligen det som är hela poängen: att njuta. Att låta maten få sällskap av något som gör den ännu bättre.

Så nästa gång du lagar något du tycker om – häll upp ett glas av något du också tycker om. Prova dig fram.
För ibland krävs det bara ett glas vin för att en god middag ska få bli något riktigt speciellt.
När 1 + 1 blir 3.

Här kommer tre kombinationer som jag tycker sitter som hand i handsken. Pinot Noir från USA brukar oftast höja volymen en smula om man jämför med de från Frankrike. I Lynx Pinot Noir hittar jag söta röda bär som jordgubbar och hallon. En granitig mineralitet och en medehög syra med murriga tanniner och en alkoholig värme i munnen. Jag vill gärna servera min viltgryta med svamp, hasselbacks-rödbetor och syrlig getostkräm.

I Weingut Müller Kremstal Grüner Veltliner Vom Loess hittar jag en ung fruktig doft med toner av gröna päron och kiwi. Det är ett torrt vin med skön viskos munskänsla och en härligt kryddigt avslut med ganska hög syra. Här bjuder jag på en sötpotatisterrin med spenat och fårost som smälter i munnen.

Till vårt mosserande vin vill jag gärna ha fisk eller skaldjur så varför inte prova en fisk som smakar av det. Lubb – kanske inte det enklaste att få tag på men om du får chansen så gört, bara gört! Lubb med hängd gräddfil, löjrom och varsamt kokt potatis… det smälter i munnen tillsammans med Laietà Gran ReservaAlta Alella som bjuder på en mjuk doft av tropiska frukter, en härlig syra och en långt avslut med inslag av grapebeska.

Vilken blir din bästa kombination?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

I morse spelades ”It´s beginning to look a lot like Christmas” med Michel Bublé.. Han har rätt ”That time of year” börjar sakta smyga sig på. Och då står man plötsligt och längtar efter Janssons frestelse – den krämiga, tröstande, salta klassikern som alltid smakar ljuvligt vilken tid på året man än serverar den. Jag tror det är något med doften av karamelliserad lök, mjuk potatis och salt ansjovis som bubblar ihop i ugnen som gör att man automatiskt vill dra på sig en tomteluva och tända ett eller snarare massor av ljus. En frestelse i dubbel bemärkelse.

När vi ändå pratar om ansjovis… Kan vi väl komma överens om hur otroligt snygga ansjovisburkar är? De är som små retrojuveler i kyldisken – perfekta färger, grafiska tryck, lite gammaldags charm. Jag har fler än en gång plockat upp en burk och tänkt: “Du är nästan för fin för att öppnas.”

Ansjovis är ju inte bara Janssons. Det finns så mycket mer att göra med denna lilla saltstinna smakbomb:

Blanda ner i köttfärssås för djupare umami – ingen kommer förstå vad du gjort, bara att det smakar mer.
Hacka och blanda med ägg på knäckebröd – enkelt, rustikt och så gott.
Rör ner i en krämig sås till pasta, typ en nordisk variant av puttanesca
Gör en liten snabb röra med crème fraîche, dill och ansjovis – perfekt på smörstekt toast.
Vispa ihop en ansjovissmör som du klickar på nykokt potatis eller en bit stekt torsk (recept på bilden nedan)
och kanske det godaste av allt…
Friterad ansjovis med ättiksmajonnäs (det har blivit en ny julklassiker hemma hos mig)

Och så burken… När den väl är tom ska den absolut inte slängas. Diskad och fin är den nästan för snygg för att inte få ett andra liv. Du kan till exempel:
Servera små tilltugg direkt i burken – smör, picklade lökar, kapris, sardeller, cornichons, du väljer.
Ställa fram bestick eller servetter i den när du dukar rustikt.
Ha den som en vas för vilda trädgårdsblommor.
Göra ett ljus i den, om du vill vara extra pysslig.

Nästan allt ser charmigare ut i en ansjovisburk. Så nu är det bara att börja ladda. Snart står Janssons i ugnen och luktar trygghet, jul, vintermys och höstkvällar. Och burkarna – de tar vi hand om, förstås.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Det finns något nästan meditativt med att göra egen pasta. Det där lugna knådandet, mjölet som virvlar i luften och känslan av att förvandla tre enkla ingredienser till något som smakar rena lyckan. Och det bästa? Du kan göra pastan precis så galet vacker och god som du vill. Har du en pastamaskin så kan du forma den hur du vill. Spagetti, Iinguine, papardelle, tortellini eller varför inte lasagneplattor.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Det finns mat… och så finns det mat som är så god att man äter upp precis varenda smula. Rätter som gör en lite lycklig i själen, som får en att titta på sin tomma tallrik och tänka: ”Jaha, var det redan slut?”

Vi har alla våra eviga favoriter – de där rätterna man utan tvekan skulle kunna leva på resten av livet utan att ens sakna något annat. Jag har några sådana i mitt eget kulinariska universum, och jag tänkte dela dem med dig. Kanske är de även dina “varje-smula-rätter”?

Köttfärssås och spaghetti – min absoluta trygghet. Det finns få saker som slår doften av en puttrande köttfärssås som tagit sin tid. Den rätten som alltid är rätt, från måndag till söndag. Jag serverar min gärna med ohemula mängder riven parmesan, en syrlig kålsallad och skämmigt nog en rejäl klick ketchup. Hur gör du?

Schnitzel – krispig, smörstekt, eller frasigt friterad blir den så tillfredsställande att det nästan borde vara lag på att äta den minst en gång i månaden. Citronklyfta på toppen och gärna en god potatis vid sidan av. Ja, eller så lyxar du till det med ett örtigt, smakrikt smör och friterad kapris.

Falukorv i ring – lyxen i det enkla. Falukorven tillagas med tjocka skivor ost, massor av lök och en tomatsås från himmelen. Självklart med hemgjort potatismos vid sidan om. Sedan behövs inget mer!

Det är det jag älskar med mat: den kan vara avancerad, ta lång tid att göra och bestå av många och krångliga ingredienser… men ibland är det de där enkla, hemtama rätterna som verkligen får hjärtat att slå lite snabbare. Rätter som gör en nöjd, glad och lycklig. Rätter man äter upp till sista lilla smula. Vilka är dina “det här vill jag äta för resten av livet”-favoriter?

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Det finns något alldeles särskilt med att få hemgjorda gåvor. Ni vet – sådana där små skatter i burk som någon stått och pysslat med vid sin egen köksbänk, med dofterna av tomat, socker, vinäger eller kryddor svävande runt sig som ett eget litet universum. Förra helgen fick jag precis en sådan gåva. Vännerna Sofia och Eric kom över på middag och hade med sig en burk av sin egen tomatsås. Hemkokt. Varsamt smaksatt. Och med den där känslan av omtanke som bara något hemgjort kan bära. Jag blev så löjligt glad – på det där barnsliga, pirriga sättet som uppstår när någon ger en något som tagit både tid och hjärta att skapa.

Det fick mig att tänka på hur fint det är att både få och ge bort något man gjort själv. Hemgjorda kakor, marmelader, inlagda gurkor eller en burk tomatsås som får vilken vardagspasta som helst att kännas som en present. Det är inte själva innehållet (även om det ofta är vansinnigt gott), utan känslan av att någon tänkt på en – redan innan burken ens blev till. Och vill man göra gåvan ännu härligare går det ju att pimpa den lite. Ett sidenband runt burken. En liten rund topp av ett fint tygstycke över locket, fastsatt med ett snöre. Kanske en handskriven etikett. Små, enkla detaljer som förvandlar en burk till en gåva.

Jag kommer att lägga till några recept här nedanför – sådant som redan finns på bloggen och som passar perfekt att ge bort. För ibland är det just det hemgjorda, det enkla, det kärleksfulla, som betyder allra mest. Och tack Sofia, för den där burken tomatsås. Den var såååå god!

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Plötsligt ligger de där i butiken – apelsiner, blodapelsiner, clementiner, citroner och grapefrukt – och lyser upp hela grönsaksdisken som små solar. Det är nu de smakar som allra bäst, fulla av saft, syra och solsken från södra Europa.

Jag älskar den här tiden på året när citrusfrukterna får ta plats. De piggar upp både frukost och efterrätt, och gör underverk i maten. Pressa citron över en enkel fiskrätt, lägg apelsinklyftor i salladen eller riv lite skal över en varm chokladmousse – det är små saker som gör stor skillnad.

Eller gör som jag: skiva blodapelsin tunt, lägg på ett fat med färsk mynta och ringla över lite honung. En efterrätt som känns som en resa till Medelhavet, fast det är grått och kallt utanför fönstret.

Så passa på nu – fyll köket med doften av citrus. Det är som att bjuda in solen, mitt i vintern.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail