Recept

Nästa gång du kokar risotto, se till att göra lite extra. För då kan du nämligen trolla fram något så oemotståndligt som arancini – italienska risbollar, gyllene och frasiga på utsidan, krämiga och smakrika inuti.

Det var säkert en smart Nonna i Italien som kom på detta genidrag en gång för länge sedan. För det är både ett smart och delikat sätt att ta tillvara gårdagens risotto. Du kan göra dem på vilken risotto som helst, du kan fylla dem med extra ost och örter. Servera dem ljumna med driver av riven parmesan och kanske en sked tomatsås. Då blir de små lyckopaket som passar lika bra till förrätt som till kvällsmys.

Mina arancini får ofta simma i en soppa på rostad paprika – en len, lite söt och rökig soppa som lyfter de där risbollarna till nya höjder. Så när du ändå står där i köket, passa på att rosta några paprikor i ugnen, mixa med vitlök, olivolja och en skvätt grädde eller buljong. Vips har du både en fantastisk soppa och perfekta små tillbehör att lägga i. Det är mat som känns lyxig men som egentligen bara handlar om att ta vara på det man redan har. Och det är ju ofta precis så den bästa maten blir till.

0 comments
1 FacebookPinterestEmail

Det finns middagar som liksom bara sitter. Doften, färgerna, smakerna – allt. Sist jag skulle bjuda på den här rätten så var det precis så med allt utom utseendet. Laxen fastnade i halstret på grillen och gick sönder. Så det blev mer ett mos än en vacker uppläggning. Så här kommer några riktigt smarta tips till dig för att slippa göra samma misstag som jag gjorde. Se för det första till att grillen är riktigt varm innan du lägger på fisken och sedan är det både smart och gott att lägga några skivor citron under fisken. Men annars är det inget som hindrar dig från att göra den smarriga Halstrade laxen med soyaglace. Du serverar den gärna med egen pesto på trädgårdens grönska, och ett parmesanvispat smör med kapris som får smaklökarna att hoppa jämfota.

Jag gjorde peston på basilika, persilja, gräslök och så tror jag att jag klämde ner lite mynta. Men du tar några nävar av det gröna du har så klart. Mixar med god olivolja, vitlök, citron och riven parmesan. Servera laxen med en klick av smöret och låt resten sköta sig själv.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

När det blåser på tvären och raggsockorna och ylletröjan inte räcker till för att hålla värmen. Då behövs något hett.
En kopp te kan fungera, glögg går också bra. Men ibland kräver livet något med lite mer… personlighet.

En B52:a till exempel. Den där lilla shoten som ser oskyldig ut men som får det att bränna till på rätt sätt.
Tre lager – Kahlúa, Baileys och Cointreau – som lägger sig snyggt ovanpå varandra, nästan som ett konstprojekt man kan dricka upp. Vill man vara extra dramatisk går det att flambera den också (på egen risk – och helst inte under fläkten). Så, om kvällen känns lång och tofflorna lite för kalla: Glögg eller B52. Det finns inga fel val, bara olika sätt att hålla värmen.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Det finns smaker som väcker minnen. För mig är nyponsoppa en sådan. En enkel, bärnstensfärgad soppa med en doft av sol och skogsstig. Den påminner om barndomens utflykter, termos i ryggsäcken och de där små sega mandelbeskvierna som fastnade mellan tänderna.

Men nyponsoppa är mer än nostalgi. Det är en dryck, en dessert, en värmande kvällsfavorit. Gjord på egen hand blir den något helt annat än den färdiga på påse – friskare, djupare, med en lätt syra som balanseras fint med lite honung eller socker. Servera den varm med mandelbiskvier, en klick vispgrädde och några färska bär. Och nyponen själva – de är små vitaminbomber. Fulla av C-vitamin, vackra att plocka, och en påminnelse om hur naturen fortsätter ge, långt in på hösten. Om du i vanliga fall brukar köpa färdiga soppa på tetra eller i pulverform så är mitt tips att du provar mitt recept. Du hittar yponpulver på hälsokosten. Vill man gå ytterligare ett steg på DIY-skalan så har jag sett tips på hur man plockar, torkar och mixar helt från grunden. Det har jag dock inte orkat puh, men hur gör du din nyponsoppa.

0 comments
0 FacebookPinterestEmail

Vi älskar att göra pizza hemma – det är något alldeles särskilt med doften av nygräddad deg, smält ost och färska örter som fyller köket. Men så finns det dagar när man inte riktigt orkar kavla, jäsa och mjöla ner hela bänken. Då kommer pinsan till undsättning!

Pinsa är som pizzans italienska kusin – luftigare, lite frasigare och ofta bakad på en blandning av vetemjöl, ris- och sojamjöl. Jag brukar köpa färdiga bottnar och toppa dem efter humör. Det är snabbmat på bästa sätt – fräscht, smakrikt och så nära en stenugnsbakad pizza du kan komma utan att tända ugnen i timmar.

Här kommer tre av mina favoriter:

Klassisk Pinsa bianca
Toppa botten med crème fraiche, riven mozzarella, tunt skivad potatis, rosmarin och flingsalt. Grädda tills den är gyllene och droppa över lite tryffelolja precis före servering.

Rustik tomat, basilika & burrata
Bred ut ett lager tomatsås, toppa med körsbärstomater, burrata, basilika och ett stänk god olivolja. En riktig solig smakbomb – perfekt till ett glas rött.

Höstpinsa med svamp och lök
Stek svamp, rödlök och vitlök i smör. Toppa pinsan med svampblandningen, lite västerbottensost och färsk timjan. En skvätt citron på toppen gör underverk!

    Pinsa är det perfekta sättet att få till en snabb middag med wow-effekt. Det krävs inga genvägar – bara goda råvaror, lite fantasi och en het ugn. Så nästa gång du känner att tiden är knapp men smaken ändå ska sitta där – testa någon av de tre i listan eller go wild and crazy och testa en med smak av Janssons Frestelse. Jag lovar det är skitgott!

    0 comments
    0 FacebookPinterestEmail

    Det finns något oemotståndligt med små fiskar. Sardiner, ansjovis och boquerones – de där små silvriga smakerna som bär på hela havets personlighet. De är enkla, nyttiga och fulla av umami, men ändå lite bortglömda i våra svenska kök – förutom till julen när hetsen efter ansjovis nästan blir löjlig.

    I medelhavsregionerna har man en härligt avslappnad syn på de små fiskarna. De serveras enkelt med bröd, gärna direkt ur burken. Jag minns första gången jag åt nyfriterade boquerones i Spanien – lätt mjölade, frasiga, med färskpressad citron och ett glas kallt vitt vin. Det var så enkelt, men ändå så perfekt. Sedan dess har jag alltid några burkar med sardiner och ansjovis hemma. De räddar vilken måltid som helst.

    Och sardinerna då, kanske det enklaste ändå. Du rostar några skivor bröd, skär upp en bit citron och kanske till och med lyxar till det med lite aioli i en skål. Sedan är det bara att öppna burken. De små fiskarna lägger du på det vitlöksrostade brödet, över en bädd av aioli, sedan klämmer du över lite citron. Eller så får sardinerna och det rostade brödet sällskap av tomat, olivolja och färska örter.

    Små fiskar, stor smak. Och kanske något att återupptäcka – för både vardag och helg. Här kommer några recept med små fiskar. Håll till godo!

    0 comments
    0 FacebookPinterestEmail

    Nu är det den tiden på året när R drar norrut på älgjakt. Han packar ryggsäcken, oljar bössan med en iver som visar att han ser fram emot tidiga morgnar, doften av skog, korvgrillning på öppen eld och den där stillheten man bara hittar långt bort från stan. Jag stannar hemma och jobbar, hänger med kompisar och familj och kommer att ha det alldeles utmärkt. Men jag kommer självklart att längta. Så för att stilla saknaden lagar jag Jägarens viltgryta – ett mustigt långkok, en mörk och gryta som smakar och doftar höst, skog. kärlek och lite längtan. En sådan där gryta som liksom kramar en inifrån. Viltköttet puttra tillsammans med rotfrukter, lök, en skvätt vin, en näve lingon och så några svampar som vi plockade i skogen bakom huset . Dofter av långkoket sprider sig i huset och det känns hemtrevligt och mysigt.

    Jag serverar den med potatispuré eller kanske ett gott bröd och ett glas rött – självklart tända ljus och finporslinet med guldkant!. Så ja – Jägarens viltgryta är lika mycket lyx, tröst som middag. Vill du ha flera tips på vad du kan göra med viltkött så klicka på bilderna här nedanför

    0 comments
    0 FacebookPinterestEmail

    Sist men inte minst i min krabb-raket kommer en rätt som jag verkligen älskar: pasta med krabba. Här får det fina, söta köttet spela huvudrollen i en sås som är både enkel och lyxig.

    Jag steker vitlök och chili i olivolja tills det doftar ljuvligt, blandar ner det finplockade krabbköttet och rundar av med lite vitt vin, tomatpuré och en skvätt grädde. Sedan blandar jag ner pastan och toppar med färska örter, citronzest och gärna lite riven parmesan.

    Det här är en rätt som både känns lyxig och enkel på samma gång – perfekt för en fredagsmiddag men också så pass lättlagad att den funkar en vardag när du vill unna dig något extra. När man mumsar i sig den känns det nästan som om man var på en liten mini-semester vid Medelhavet. Min krabbpasta mumsfilibaba är krämig, smakrik och samtidigt lätt att göra. Ja! och dessutom vill man gärna dricka ett friskt vitt vin eller ett krispigt och fruktigt rosé till detta. Så nedanför kommer både receptet och några smarriga vin-tips. Håll till godo 😀

    0 comments
    0 FacebookPinterestEmail

    För ett tag sedan var vi bjudna hem till Pia och Pär på middag. Det var en sån där ljummen sommarkväll man bär med sig – varm, bubblig och alldeles full av härligheter. Vi åt, pratade och skrattade åt oss igenom timmarna, och när det till slut var dags för dessert kom Pia in med något som fick hela bordet att tystna en stund av förväntan.

    En marängdessert. Spröd och gyllene på utsidan, seg och söt i mitten, med fluffig grädde och friska hallon, syrlig passionsfrukt och söt choklad på toppen. Den efterrätten hade den där perfekta balansen mellan knaprigt, krämigt, sött och syrligt som får en att tänka ”bara en liten bit till…”

    Jag älskar hur maräng kan kännas både enkel och lyxig på samma gång. Det är något med doften av vispat socker, äggvita och ugnsvärme som direkt skapar festkänsla. Så tack Pia och Pär, för middagen, för skrattet – och för den där himmelska marängen. Jag tror bestämt att jag måste prova något liknande snart här hemma. Jag har några härliga varianter men kanske ska jag prova en ny… Vad tror ni om maräng med chokladrippel, kanelkokta plommon och gräddkräm? Lite kanderade nötter på toppen för det där lilla extra kripset… låter det inte smarrigt så säg!

    Självklart har jag en massa gott med maräng här på hemsida. Så tills jag får tillfälle att göra den där chokladiga varianten så bjuder jag på en Baked Alaska, ett pavlovatorn, ett marängflarn med pepparsmak (jo, jag lovar det gifter sig underbart), ros- och pistagemaränger och en lite gullig Eton mess. Så kom igen nu baka maränger!

    0 comments
    0 FacebookPinterestEmail

    Jag älskar mat som är vacker att se på och enkel att servera, och en av mina bästa tips och trix är att använda burkar med lock. Det är perfekt till både förrätter och efterrätter – snyggt, praktiskt och lite roligt på samma gång.

    På bilden har jag gjort en räkcocktail i glasburk – fräscha räkor, krispig sallad, en klick len dressing och kanske lite stenbitsrom på toppen. Locket gör att du kan förbereda rätten flera timmar i förväg. Det håller allt fräscht och en stund innan servering kan du koncentrera dig på att dekorera det hela. Det är lika fint och smart på middagsbordet, på brunchbuffén, som på picknicken.

    Jag skickar med några recept som passar finfint i småburkar med knäpplock!
    En frisk dillpannacotta med forellrom på toppen
    En frisk laxsallad med blomkål, fänkål och äppelvinägrett
    En asiatisk räksallad med mango och chili, toppas med pilgrimsmusslor
    En sval och krämig avocadosoppa räkor på toppen

    Sjävlklart kan man stoppa lite vad som helst i burkar. De finns i olika storlekar så du kan anpassa burkstorleken till rätten. Ibland räcker det med en liten rackare men så en annan gång vill man ha den lite större. Det fina med dem är att de även är snygga att servera i derymmer både smaker och kreativitet. De går att stapla, ta med, ställa på bordet i olika höjder – och när gästerna öppnar sina lock sprider sig både doft och förväntan.

    Så nästa gång du vill imponera utan stress – tänk på burken! Låt locket sitta löst tills det är dags att njuta. Små portioner, stora upplevelser.

    0 comments
    0 FacebookPinterestEmail